Friday Night

Idag har det verkligen varit kaos!
Igår under eftermiddagen satte det ju igång att snöa, inte sådär farligt mycket men lite lätt under en längre tid. Det hade jag fått förvarning om, de hade nämnt det på vädret; så då var det liksom okej. Men när jag vaknade imorse så fick jag mig en liten chock när jag insåg hur mycket det faktiskt hade snöat, det var ju inte klokt. Blåst hade det gjort under hela kvällen och natten också, så när jag skulle halvskynda mig ned till pendeltåget imorse, tror ni att det gick bra?

Svar: Nej!

Först och främst hade det blåst upp mot porten till lägenheten så att man fick vada i – för mig – knähög snö, vilket även resulterade i att jag fick in snö i skorna. Bra början. Sedan skulle jag försöka ta mig ned de få trappavsatserna som leder ned till parkeringen, men det fanns liksom inga trappsteg; bara ihop pressad snö som bildade som en ramp så det var bara att hålla i sig för glatta livet i räcket och glida ned, vilket inget gick vidare bra. Jag hade små sår på händerna upptäckte jag vid senare tillfälle. Det var is under snön vilket gjorde att jag gled omkring lite och det kändes verkligen som att jag inte kom framåt, blev ju andfådd av ingenting! Sedan halkade jag på väg ned mot tåget, precis framför en man som skottade; kändes lite pinsamt. När jag väl var nere vid tåget så var det stora förseningar och det hade jag väl förberett mig lite på; så jag var ute i god tid och hade bestämt mig att åka till jobbet med ett tidigare tåg. Trots detta så hann jag precis, tåget blev – i slutändan (efter många manuella växlingar längst med tågspåret) – 40 minuter sent! Jag fick även ett telefonsamtal av V som jag skulle jobba med på morgonen att hon var helt fast, då busstrafiken var helt inställd (jag har aldrig sett en busstavla vara helt tom tidigare; alla bussar var verkligen inställda!). Jag blev lite orolig, tanken på att själv vara ansvarig för att hold down the fort med småbarn, men jag intalade mig att det skulle gå bra samt att jag var säker på att många föräldrar skippade gymbesöket med sina minstingar när det var sådant förfärligt väder ute.

Mycket riktigt, jag lyckades ta hand om två barn (syskon) i en timme helt själv och det gick jättebra, under mitt dagspass idag så hade vi totalt hand om tre barn. Det gick superbra! Däremot så var det ett helt projekt att tvätta bollarna, i det tillsynes lilla bollhavet. Jag som tidigare tänkt att det är så lite bollar i det bollhavet för att de minsta inte ska bli kvävda eller liknande, tar tillbaka det till tusen! Det var en hel maskin som skulle monteras ihop för att tvätta de där bollarna och det var en hel del jobb när vi väl satte igång med att tvätta dem. I slutet tror jag att vi hade tre stycken backar (väldigt höga)  fulla, plus fyra stycken stora svarta sopsäckar, fulla med de där jäkla bollarna! Det var ett träningspass bara det. Vilket ledde till övertid, men jag har inget emot det; de är väldigt trevliga, mina medarbetare. Men jag kan ändå känna mig osäker hit och dit, har en liten udda känsla av att vara tillbaka i skolan, då jag var outsidern och att de andra är de coola och tuffa tjejerna. Jag får gaska till mig lite tror jag!

Lyckades komma hem i alla fall, trots att det tog sin tid det med. Nu är jag supertrött och tror att jag ska gå och lägga mig, trots att jag ville njuta av känslan av att kunna vara uppe sent och sova länge imorgon.

Måste även lägga till att jag blir smått galen på att det blir såhär, igen! Jag menar, vi bor i Sverige trots allt; inte i Kenya. Ändå känns det som att när vintern slår till såhär så är alla oförbereda, skolor stängs och folk uppmanas att stanna inne, hallå vad hände nu? Det är klart att jag – en sådan här dag – kan känna att det vore mysigast att sitta i sängen och dricka varm choklad, men jag kommer inte ihåg några sådana uppmaningar när jag var yngre! Man tog sig i väg helt enkelt, det var jobbigt men det var inga stängda skolor, på ett sätt vore jag – och jag ber om ursäkt ifall det är offensive (menar inte något sådant i så fall!) – inte vidare förvånad ifall det blev sådana här nyheter och rubriker i Kiruna, men här! I Stockholm och utanför Stockholm, kan vi inte klara av snö längre? Det är väl egentligen ingen nyhet – även om vi gärna vi vara optimistiska och tro på våren så tidigt som möjligt – att det faktiskt kan vara vinter här i minst två månader till? Om man tänker efter så har det bara gått drygt åtta veckor sedan jul, det är inte så mycket! Vidare tycker man ju att vi borde ha fått ett Wake-Up Call förra vintern, då precis samma sak inträffade.

Hur har er dag varit?