Nobelbanketten 2014

Eftersom jag inte har sett någon skriva om detta ännu, så tänkte jag att jag skulle skriva ett blogginlägg om det. Som vanligt så satt jag bänkad framför TVn för att se årets Nobelbankett den 10:e december. Sedan mina föräldrar började gå på Nobelfesten i början av 90-talet, så har det blivit lite av en tradition att försöka se dem på TV. Med åren har jag dock blivit mer och mer intresserad av själva innehållet. Ofta har jag gillat SVTs sändning och tyckt att programledarna varit duktiga. Men enligt mig har kvaliteten på rapporteringen – från SVTs sida – sjunkit med åren. 2010 kändes det som att fokuset mest låg på modet, vad de olika kvinnliga partiledarna hade för klänningar och designerna bakom dem. Även förra året var det en hel del modesnack i sändningnen och vetenskapsrerportern Karin Bojs reagerade på att hon – i sin egenskap av vetenskapsreporter – inte fick komma till tals ordentligt om det hon ville tala om. Jag bloggade om det förra året och ni kan läsa det här.
Men det jag vill skriva om är årets Nobellbankett och mer specifikt, SVTs rapportering från denna. Var det bättre i år?
Nej. Enligt mig så var det verkligen inte det och jag blev riktigt, riktigt besviken. Vilket resulterade i att jag var irriterad större delen av kvällen och till och med hade svårt att sova den natten. Visserligen kan jag erkänna att jag inte satt fastnaglad och lyssnade på varje ord, utan satt med TVn på väldigt låg volym och försökte att plugga samtidigt. Ändå reagerade jag starkt.
Nobelfesten är alltså en privat fest, som Nobelstiftelsen arrangerar och man måste bli inbjuden til denna. Detta belyste SVT i sin sändning och hänvisade till detta som skäl till att alla riksdagspartier, förutom Sverigedemokraterna, blev inbjudna till årets Nobelfest. Detta tycker jag är bra. Men i och med att Nobelfesten/banketten är en privat fest som inte har med SVT att göra, tycker jag att de borde värna extra mycket om att ge en så bra bild utåt av festen som möjligt. Men istället känns det som att de har lagt kraft på att nå ut till en så bred TV-publik istället och fokuserar därför på underhållnings, snarare än att hålla sig till ämnet. Kanske är det därför tidigare år har varit så modefokuserade? I år måste jag dock erkänna, att av det jag såg, så var fokuset inte lika modeinriktat. Men missarna i år kändes värre än de tidigare. De var klumpiga och ogenomtänkta. Visst kan man argumentera att all TV-sändning ska vara underhållande, men detta handlar om otroligt intressanta vetenskapliga upptäckter, som förtjänar att få uppmärksamhet ordentligt i TV-sändningen, men ändå blev fokuset på annat.
På bilden ovan är alla SVTs reportrar som var med under kvällen i år. Victoria Dyring (på bild längst till höger), som jag under tidigare år har skrivit bra om var tyvärr bortom all kritik under årets Nobelbankett enligt mig. Det värsta händer under ett av mina favoritmoment, när hon ska intervjua en av årets nobelpristagare i fysik Hiroshi Amano. Såhär ser en del av dialogen ut:

Dyring: There is something very impressive about your strong dedication and your ability to…to stay extremely focused in your work.

Och ja, det börjar ju helt okej. Man kan absolut kommentera Amanos (samt de två andra han delade sitt pris med) hängivelse, då det säkert krävdes ganska mycket för att vara så fokuserad på att uppfinna effektiva blå lysdioder.  Men det är det som kommer sedan som gör mig arg.

 Dyring: I wonder where does that come from, is it a Japanese thing?

Alltså på riktigt? Det är år 2014 och hon frågar om hans förmåga att vara väldigt dedikerad till sitt jobb handlar om hans nationalitet och spelar även på en av stereotyperna (som man framför allt ser i amerikanska filmer och TV-serier) om att asiater är typiska brainacs. Min antropologiska sida ryser. Detta är att säga att det inom en nationalitet eller kultur skulle finnas vissa drag, som man automatiskt föds med. Amano själv skrattar bort det hela och svarar att han inte tror på det. Dyrings nästa fråga:

Dyring: I know you loved mathematics.
Amano: Right
Dyring: Why?
Amano: Why? *skrattar lite*
Dyring: Yes, why?

Varför lägga ned denna intervjutid på att fråga en nobelpristagare i fysik varför han gillar matte? Resten av intervjun är lite bättre, då det ändå kretsar mer kring honom. Men jag förstår inte varför frågorna är så dåliga. Varför inte ställa mer frågor kring honom själv, kring hans forskning? Visserligen är slutet av intervjun bättre då hon frågar om ”the importance of energy saving”. Men det stora hela känns mest dåligt för att inte nämna klumpigt. Jag som alltid har tyckt att Dyring brukar ställa så pass viktiga frågor. Här nedan kan ni se klippet själva.

http://www.svtplay.se/klipp/2537934?type=embed&external=true

När Dyring sedan intervjuar Eric Betzig, en av årets nobelpristagare i Kemi, frågar hon detta tidigt i intervjun [03:07:10 i länken nedan]:

Dyring: How did you prepare for this evening, did you Google the Swedish Royalties, or?

Visserligen svarar Betzig att han har gjort det, han säger att han har läst prinsessan Madeleines och kronprinsessan Victorias Wikipedia-sajter. Men ändå, det kändes inte som någon vidare hög nivå på intervjun, enligt mig.

http://www.svtplay.se/video/2527242/nobel/banketten

Det sista jag tänker nämna i detta inlägg, även om det var ett fåtal andra saker jag lade märke till är Anna Hedenmos (på första bilden längst till vänster) intervju av utrikesminister Margot Wallström. De har precis visat klipp om fredspristagarna innan.

Wallström: Malala är ju…man blir ju lycklig av att se henne för jag tänker att det är en vis människa i en ung flickas kropp.
Hedenmo: Och du tänkte på det hon säger här att, helt allvarligt, att hennes plan är att en dag bli premiärminister.
Wallström: Och jag hoppas att hon blir det.
Hedemo: Och man tror på det? *skratt*
Wallström: Man tror på det därför jag tror att vi kanske upplever en gång i vår…under vår livstid eller kanske två, att vi ser en sådan ledaretyp som Malala är och med sådana egenskaper.

Varför, varför i hela världen beter sig Hedenmo på detta sätt? Liksom skrattar och viftar bort Malalas uttalande om att en dag bli premiärminister i sitt hemland Pakistan. Det känns som ett sådant där typiskt fall när ett barn talar om någon storartad dröm och den vuxne rufsar om barnet i håret och skrattar lite och säger ”ja, men så blir det säkert,” utan att ta det på minsta allvar. Men Malala Yousafzai är inte vem som helst, hon är endast 17 år och är världens yngsta fredspristagare någonsin! Har hon inte då bevisat att man kan komma otroligt långt genom att tro på sig själv, sin sak och att mycket går att åstadkomma om man kämpar. Varför, varför ska Hedenmo då vifta bort det? Malala kämpar för att tjejer ska få utbildning och erkännas på samma villkor som män, hon kämpar för att man ska ta kvinnor på allvar och varför skulle det då vara konstigt att tänka sig en kvinnlig premiärminister? Jag blir så arg! Här nedan kan ni själva se videon.

http://www.svtplay.se/klipp/2537959?type=embed&external=true

Så nej, SVTs insats tyckte jag var mycket dålig! Jag är besviken. Nobelpristagarnas egna tal var däremot underbara. Däremot blev jag ledsen över att inte få se någon filmning av dansgolvet, de senaste åren är det just där jag har lyckats se mina föräldrar i bild.
Var det någon annan som såg, vad tyckte ni?

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Åsikter, Bio/Film/TV, Journalistik, Media och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Nobelbanketten 2014

  1. Julia Lindqvist skriver:

    Jag blir också arg. Nog är livesändningarna och det omfattande uppmärksammandet av Nobelfesten antagligen något positivt för människors uppfattning och intresse för vetenskap (helt klart mer konstruktivt än de flesta andra program som visas på TV, där de allra flesta är under all kritik gällande stereotyper – Big Bang Theory är ett exempel, låt oss inte gå in på program som Paradise Hotel och Big Brother), men ändå slinker dessa små uttalanden in och raserar.

    Jag tycker framför allt att bortviftandet av Malalas fredspris och framtidsambitioner är upprörande. Hennes pris är sensationellt. En ung flicka utan de mest grundläggande förutsättningar (ens utsikter om överlevnad) kliver genom en sån enorm rad modiga handlingar upp och gör något som är så otroligt betydelsefullt för så många – en enorm inspiration för både kampen för både fred, jämställdhet och ungas framtidshopp – och hon förminskas.

    ”Visst kan man argumentera att all TV-sändning ska vara underhållande” skriver du, jag förstår att det är ett tappert försök att se båda sidor, men jag kan verkligen inte se hur de uttalanden du nämner skulle kunna ses som underhållning. De har sin rot i att förminska någons ansträngningar, någons arbete och även någons förmåga att uppnå större saker i framtiden.

    Usch! Låt oss hoppas att nästa år blir bättre.

  2. hmmmm skriver:

    Jag håller med i mycket….. jag har påpekat detta i många år nu… Jag avskyr bevakningen, inte för att jag är emot mode, självklart! skall man prata klänningar en kväll som denna men man behöver prata vetenskap också!!!! Detta blir som att bevaka fotbollsgalan eller idrottsgalan och bara!! prata klänningar och inte sport överhuvudtaget, va fan håller SVT på med??

    Och varför så inkompetenta intervjuare…. Självklart skall Jessica Gedin intervjua Nobelpristagaren i Litteratur, men kanske skall en Matematiker, fysiker eller en journalist från Forskning och Framsteg intervjua Nobelpristgagana i dom andra ämnerna.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s