Tillsammans mot Cancer

Sitter bänkad framför TV:n nu ikväll och mer specifikt framför Tillsammans mot Cancer som visas på TV7. Det är en gala till stöd för Cancerfonden. Jag hade nog suttit framför detta och gråtit ovasett, men det känns lite extra känslosamt nu. Den senaste tiden har jag kommit i kontakt med den ideella organisationen Ung Cancer via sociala medier, främst via Instagram.
Ung Cancer skriver såhär på sin hemsida:

Ung cancers uppgift är att förbättra unga vuxna cancerdrabbades levnadsvillkor. Med det menar vi att unga vuxna cancerpatienter inte bara ska överleva, utan även ha ett riktigt bra liv. Vi jobbar för att skapa bästa möjliga förutsättningar för unga cancerdrabbade både under och efter sjukdomstiden. Vi arbetar också för att unga vuxna anhöriga till cancerdrabbade ska få bästa möjliga stöd och hjälp.

De vill skapa mötesplatser, informera och debattera. Jag tycker att det är en jättefin sida och deras Instagramkonto är otroligt, ibland har de så kallade gäster som tar över deras konto, unga som själva är drabbade och som berättar om deras resa. Det ger verkligen perspektiv och jag läst så många fina inlägg av unga människor som är så grymt starka — och idag, på T V har vissa av dessa kommit till tals. Ja, tårarna rinner.
I programmet så ser vi nummer man kan ringa, såväl som SMSa, för att bli månadsgivare och ge pengar till cancerforskningen och absolut tycker jag att man ska bli det, om man kan. Men det finns också annat man kan göra. Har man inte mycket pengar kan man köpa Rosa Bandet till exempel, eller köpa något i cancerfondens eller barncancerfondens Internet-shoppar. Man kan också hjälpa ideella organisationer såsom Ung Cancer (som också har en shop där deras populära ”Fuck Cancer”-armband säljs), och hjälpa till att blogga och skriva om detta så att information når ut. Knowledge is power. 
Sedan går tankarna självklart till min syster som jag aldrig fick träffa då hon dog i levercancer innan jag föddes. Speciellt under tonåren tänkte jag att jag så gärna hade velat ha en storasyster och självklart så tänker jag fortfarande på henne, saknar och fantiserar om hur det skulle vara att ha henne här. Förra sommaren så tatuerade jag in två svalor på insidan av min vänsterarm, där ena symboliserar min syster och den andra min lillebror.
Även min pappa har drabbats av en cancerart, ovanlig, men som tack och lov är godartad. Däremot så har han behövt att gå igenom jobbiga operationer då tumörer har kommit tillbaka. De har alla varit lokaliserade uppe på huvudet och där de behövt öppna upp för att ta bort; senast i mitten av denna månad. Det känns jobbigt, men samtidigt är han så stark och jag skulle inte kunna vara stoltare.❤

Ung Cancer

Här är några länkar om ni vill läsa mer och se hur ni kan bidra:
http://www.cancerfonden.se/
http://www.barncancerfonden.se/
http://www.ungcancer.se/

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Bio/Film/TV, Privat och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tillsammans mot Cancer

  1. Jasmine skriver:

    Bra att du uppmärksammar detta!

    Hur leker livet för dig?
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s