We Are Family

Kärlek är det som gör familj.
Ja, jag tycker definitivt att kärlek är det som gör en familj till en familj, det är roller man antar för att man älskar varandra och bildar familj tillsammans med dem. Enligt mig så är man inte mamma bara för att man har fött barn, då har man ”bara” fött barn, mamma är en roll som man antar och i den rollen ingår kärlek.

Det har jag känt mycket när jag växte upp också, då jag själv är adopterad och inte är uppväxt med mina biologiska föräldrar. Men det betyder inte att jag inte har någon familj, det betyder heller inte att jag inte har min ”riktiga” familj. Jag har en familj och den är hur riktig som helst, vi älskar varandra, vi bråkar med varandra och vi är som andra familjer som är helt biologiska.

Samma sak gäller HLBTQ-familjer. Bara för att ett barn har två mammor, två pappor eller någon annan typ av konstellation — så är de inte mindre av en familj för det. De älskar varandra, de antar roller (om än lite utanför det normativa) och uppfostrar sina barn som vilka andra föräldrar som helst. Inget konstigt med det.

Nu under våren så håller jag på och skriver min kandidatuppsats i socialantropologi och jag har valt att kolla mer på just familjebildning och mer specifikt de som inte faller inom den normativa, heterosexuella tvåsamheten och har 1,7 barn och vad det nu heter med villa, Volvo och vovve. Missförstå mig inte, jag vill inte fokusera på dessa familjer för att de är annorlunda, eller på något sätt är exotiska — utanför att jag är intresserad och dessa familjer borde lyftas fram i lika stor utsträckning som alla andra, då de – även om de kanske står inför en del andra problematiska faktorer  än de som faller inom normen – föräldrar, som vilka som helst. Att de råkar ses som annorlunda nu är för att vårt samhälle ser ut på det sättet som det gör, där normen alltid ställs mot ”det andra”. Tidigare så var det annorlunda och konstigt med föräldrar som var av två olika hudfärger — men det har vi kommit förbi, förhoppningsvis kan vi i dagens Sverige börja komma förbi detta också. Men tyvärr har vi inte kommit jättelångt och jag har i mitt letande efter teori insett att det skrivs och talas väldigt lite om detta, därav vill jag kunna hjälpa till att bidra med något, lyfta fram en förståelse, inte vad som är rätt och sant. 

Jag ämnar i min uppsats att intervjua personer som identifierar sig inom HLBTQ och som väntar/har barn och tala med dem kring familjebildning, normer och så vidare, hur de har blivit bemötta. Självklart vet jag att oavsett antal intervjuer så kommer jag absolut inte att kunna tala för alla, men jag kan lyfta fram något om de jag kommer att komma i kontakt med och jämföra med vad andra studier har lyft fram — i slutändan önskar jag ändå kunna bidra till en ökad förståelse  och kunskap kring detta föräldraskap, vilket kan behövas. Inte allra minst inom vården, men även på andra ställen i vårt samhälle.

Om ni känner någon, eller själva identifierar er inom detta och är öppna för att ställa upp på en intervju med mig (gärna ni som befinner er i Stockholmsområdet) — tveka inte att höra av er, antingen här på bloggen eller på mejl: rinki.hulth@gmail.com

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Åsikter, University och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s