Beauty is in the Eye of the Beholder

”Beauty is in the Eye of the Beholder” – Skönheten ligger i betraktarens öga, är översättningen på den frasen som Margaret Wolfe Hungerford skrev i sin bok ”Molly Bawn” 1878 (källa). I dagens samhälle känns det dock som att betraktarens öga i detta fall är media, det är mycket via medier vi sprider dagens ideal som dessvärre inte är vidare realistiska, men påverkar oss likväl.
Ni som har läst min blogg tidigare vet mycket väl vad jag tycker om retuscheringarna i modetidningarna. Men idag tänkte jag i alla fall försöka mig på ett annat typ av inlägg…vi får se vad det blir av det.
”Sex sells,” har ni säkert stött på tidigare?
Sex säljer, alltså. Det är därför man ser halv(eller hel-)nakna personer i vissa parfymreklamer. Även om nakenheten i sig inte hör så mycket till parfymen.

Som ni ser gäller det såväl kvinnor som män.
Och det här med att sex säljer, det har diskuterats mycket kring kroppar och mode. Om ni kommer ihåg så bloggade jag för ett tag sedan mitt svar på Karl-Johan Karlssons inlägg om unga tjejers sjuka ideal (ni kan läsa inlägget här) och även om jag var väldigt kritisk till hans artikel (och fortfarande är det) så tänker jag på en sak som stod i den:

”Förklaringen stavas förstås pengar. ”Man säljer inte ett klädesplagg, man säljer en dröm”, brukar min flickvän säga, som är i branschen. Och eftersom inga tjejer drömmer om att vara mulliga, eller ens normalviktiga, utan trådsmala med kilometerlånga ben, så ser modellerna ut som utmärglade lik.”

Och ja, på ett sätt är det väl så. Man säljer en dröm. Och även om jag vill tro att om ”vanliga” kroppar (såväl smala som stora, och alla däremellan) skulle sälja lika mycket magasin åt modemärkena, så är jag inte helt säker. Visst kan jag titta på vissa plus size-modeller och tycka: ”Ja! Sådär ska det se ut,” så påverkas jag också av de smala kropparna som oftast visas upp i sådana här fall. Det blir lite den där effekten att jag tänker att, ”wow, om jag köper det där plagget så kanske jag ser ut lite mer som hon, lite mer glamorös, lite mer smal…”
Det är hemskt egentligen och jag önskar att jag kunde stå över sådant, men det kan jag inte. Inte alltid.
Detta tror jag inte handlar om att vi kvinnor (eller de unga kvinnor som Karlsson skriver om) har sjuka ideal rent allmänt och bara drömmer om att vara benrangel. Det har att göra med att vi ständigt möts av dessa bilder, det finns sällan mångfald och tillslut sätter det sig och det är inte konstigt. Inget att skämmas över  – och enligt mig – inget att mörklägga heller. Istället tycker jag att man kan vara ärlig och prata om det här. Även om vi kvinnor på 2000-talet ska vara starka, självständiga och vara nöjda med våra kroppar, älska dem och så vidare; det är inte alltid lätt.
Så hur mår vi egentligen?
Det är klart att det finns stunder då jag påverkas mer eller mindre. Men påverkan finns där, det gör den. Men. Något som det talas ännu mindre om är unga killar och  män. För att återigen citera Karlsson så skriver han såhär i samma artikel:

Och unga tjejer är extremt lättpåverkade. De tuggar i sig idealet med hull (nja) och hår. Klart att de flesta unga killar vill ha sexpack och väldefinierade bröstmuskler, men bara ett fåtal grabbar ägnar halva sin vakna tid åt att försöka se ut som en manlig supermodell.”

och avslutar såhär:

”Frågan är för vem de bantar. Inte kan det vara för männens skull. Jag behöver ingen stor undersökning för att slå fast att nästan inga killar vill ha flickor på 1,80 som knappt passerar 40-strecket på vågen. Forskning har visat att män snarare gillar smala midjor kombinerat med breda höfter, med andra ord kurviga tjejer.

Hela showen verkar vara en intern angelägenhet, kvinnor emellan. Vi män står vid sidan av och skakar på huvudet.”

Jag ska inte göra detta inlägg till bara en kritik mot Karlsson, det har jag ju redan gjort. Men hans artikel här blir en bra utgångspunkt. Ofta när vi talar ideal, ätstörningar och andra saker så säger man att det oftast är kvinnor som påverkas, visst läggs det ofta till att pojkar, unga män och män faller ned i detta också; men de glöms och diskuteras än mindre än tjejer, unga kvinnor och kvinnor.
Det har till och med blivit så vanligt att diskutera hur tjejer påverkas att många bara skakar på huvudet och tycker att ”nej, nu har vi väl snackat klart om det här?”. Okej, jag tycker inte det, som sagt ovan så tycker jag att det finns mycket som vi mörklägger och inte vill erkänna, ens för oss själva. Men, nu vill jag faktiskt ta upp killar, unga män och män.
Jag är medveten om att jag är kvinna, att jag inte helt kan sätta mig in i detta eller helt förstå. Jag inser också att jag inte kan tala för alla män därute. Men, jag kan utgå från andra män i min omgivning (och ja, de är fler än en).
Karlsson verkar mena på att killar inte alls blir lika påverkade, snarare att de står ovan denna idealpåverkan och objektivt kan se på när kvinnor blir påverkade och stå och skaka på huvudet. Men nej, jag tror inte på det. Men, kanske är det så att det är mer ovanligt att pojkar, unga män och män påverkas av det smala, benrangel-idealet och inte ofta hamnar där. Men, det är inte allt. Ung män (speciellt) påverkas på andra sätt. Ta muskler som ett exempel. Det är så ofta vi ser muskulösa män i reklamannonser, i TV-serier, i filmer och så vidare men det är inte mycket vi reagerar på. Inte jag heller förrän nu på senare när jag har läst på och själv börjat gymma med många unga män. Det finns en mörk historia bakom detta också, men inget som vi direkt talar om.
Tidigare tänkte jag mest att om man styrketränar då får man muskler, styrketränar man ofta så får man dem ännu snabbare och så vidare. Men riktigt så lätt är det inte. Jag har på senaste tiden lärt mig mer om geners betydelse i detta och hur mycket muskelmassa en ung man kan lägga på sig naturligt under säg ett år och jag har insett att dem som ökar mer — tar till hjälpmedel såsom anabola steroider. Och detta är så vanligt att många inte reagerar. Det som jag tycker är läskigt med det här är inte bara att många unga män gör detta, utan också att det finns sådan naivitet och okunnighet kring detta (jag var själv så för drygt ett år sedan). Och det tragiska är att det inte talas om alls. Ytterligare något som gör detta ännu svårare är att det blir svårt att sålla ut dem som faktiskt håller på med ”grejer” och att träning i sig är svårt att kritisera, jag menar att träna ska ju vara hälsosamt, inget farligt med det, eller hur? Men riktigt så är det inte. Till skillnad från bantning, anorexi och bulimi som lättare går att kritisera då det verkligen bryter ned och förstör kroppen.
Ta kvinnor i reklam, innerst inne är de flesta kvinnor medvetna om att magasin och sådant retuscherar, men hur många vet vad killar tar till för att se ut som de gör i reklamerna? Inte så många. Antropologen i mig har suttit och studerat forum på Internet och sett hur unga män lagt upp före- och efterbilder på sig själva, och där många har anklagat varandra för att ta ”grejer,” men det mörkas såklart och man backar upp varandra. Självklart finns det de som har gener och kan bygga muskler väldigt effektivt, men jag har insett att det inte är så enkelt som det verkar och det är tragiskt att så många män därute känner pressen på att ha dessa muskler och se ut som männen i reklamerna (se han ovan som exempel)…jag kan ju säga att efter allt jag har stött på, så känns stora muskler inte lika attraktivt längre.
Varför talar vi inte mer om detta?
Ideal påverkar alltså inte bara kvinnor. Och det är inte mesigt om killar öppnar upp sig om detta (det är heller inte en svaghet att man faller dit, det är väl klart att man kan bli påverkad), även om män som Karlsson verkar tro att de flesta är opåverkade och att det inte är många män som spenderar halva sin tid åt att se ut som manliga supermodeller; men de är fler än du tror Karlsson, tyvärr.

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Åsikter, Fashion, Internet, Journalistik, Media, Mode/Kläder, Privat, Träning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Beauty is in the Eye of the Beholder

  1. Malin skriver:

    Intressant! Vi hade faktiskt en föreläsare på jobbet (är musiklärare i grundskolan) som pratade med högstadiet om kroppsbyggande och preparat, han hade själv varit långt nere i mörkret.

  2. Jasmine skriver:

    Du tar än en gång upp ett väldigt intressant ämne!
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s