The Way Way Back

recension

Regi: Nat Faxon och Jim Rash
Denna film såg jag igår och jag tyckte verkligen att den var bra. Lite av en feelgood-film, men kanske inte på det konventionella sättet. Den är inte smörig och inte väldigt kärleksfull heller alla gånger, det är inte jättemycket glädje heller egentligen. Men! Den har en härlig energi, det är vänskap på något annorlunda sätt och den är realistisk på ett sätt som ändå är uppfriskande. 
I filmen möter vi 14-åriga Duncan (Liam James – som vissa av er som är fans av tv-serien ”Psych,” kommer att känna igen som unga Shawn). Han är kanske inte den typiska nörden, men heller inte den populära killen. Fast i sin liminala fas, har Duncan inte riktigt vågat att nå ut till andra människor får man intrycket av. Han är lite udda, har svårt att formulera sig när han ska prata – den där udda tonåringen som ingen riktigt förstår.
För att göra saker värre så måste Duncan spendera en sommar tillsammans med sin mamma Pams (Toni Collette – från filmen ”Om en Pojke” och ”Little Miss Sunshine”) pojkvän Trent (Steve Carell – från ”40 year old virgin” och ”Evan Almighty”) som är allt annat än snäll. Istället provocerar han Duncan och varför? Jo, för att han kan. Med på semestern är även Trents dotter Steph (Zoe Levin).
Duncan, som den snälle sonen han är, har lovat sin mamma att han verkligen ska försöka att vara schysst mot Trent och inte ta hans små pikar personligt. Men det visar sig bli väldigt svårt när Trent uppenbarligen försöker att förödmjuka honom och Pam vänder huvudet till och låtsas som ingenting. Trött på pikar om att han måste utvecklas och träffa folk lämnar Duncan huset och beger sig ned till stadens centrum. På ett fik möter han, vid Pac Man-maskinen, Owen (Sam Rockwell) som – utan att Duncan ännu vet det – kommer att förändra hela hans liv.

*   *  *

Jag tycker som sagt att filmen var lite av en feelgood film, men utan allt det smöriga och sliskiga happy-endings (inte för att filmen slutar jättetragiskt heller). Men den har lite lagom av allt. Man kan verkligen känna Duncans känslor transfereras genom TV-rutan och även om jag inte har varit riktigt i hans situation så kan jag ändå känna igen mig mycket i hans roll.
The Way Way Back, har lyckats fånga en utveckling, man verkligen känner hur en sommar kan förändra allt. Ni känner säkert igen det, ni vet en sommarflirt, eller något annat som bara vänder på saker och ting, ger en det perspektiv man kanske har behövt. Man ser hur Duncan sakta, men ändå säkert blir tilll en helt annan person utan att han själv är fullt medveten om det.
Medan de vuxna i hans liv försvinner in i en dimma av alkohol och andra roligheter, lyckas Duncan trots allt hitta sig själv och det är underbart att se. Vidare känns det som att det är Sam Rockwell, med sin roll Owen, som lyfter väldigt stora delar av filmen. Det är en Owen som många tonåringar därute skulle behöva.
I regin finner vi Jim Rash och Nat Faxon som båda figurerar i filmen. De har gjort ett bra jobb och på nätet fann jag att filmen baserar sig delvis på Rashs egna barndom. För er som följt TV-serien ”Community” som jag har gjort, så är Jim Rash han som även spelar the Dean. Dock verkar Rash ha gått ned mycket i vikt och ser nästan sjuk i ut denna film, så jag hoppas att det mest var för rollfiguren han hade och att han inte mår dåligt på riktigt.
Jag vill också snabbt lägga till att musiken i denna film är härlig och för er som är intresserade av att kolla upp den kan ni göra det här. Det här känns lite som en korsning mellan filmerna: Juno, Little Miss Sunshine och även Away We Go.

Jag rekommenderar denna film starkt till er!

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Åsikter, Bio/Film/TV, Musik, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s