Nu måste vi fortsätta diskussionen

Förra tisdagen, den 10:e december 2013, ägde Nobelprisutdelningen rum i Stockholm. De priser som delas ut hör till dessa ämnen: litteratur, fysik, kemi och medicin. Inga konstigheter, som vanligt med andra ord. Senare under tisdagskvällen drog även den årliga Nobelbanketten rum på Stockholms Stadshus och som vanligt satt jag bänkad framför TV:n i hopp om att få en skymt av mina föräldrar där i vimlet. Oftast brukar jag dock se dem dansa på dansgolvet framåt kvällens slut.
1994, det var första gången mina föräldrar gick på Nobelfesten, jag var sex år gammal och jag kommer ihåg att farmor (och antagligen farfar) var barnvakt åt mig och min bror. Jag fick sitta uppe länge den kvällen och kolla på festen. Visst pratade jag och farmor om klänningarna som drottningen och prinsessorna bar, det var lite roligt liksom.
Det var nästan 20 år sedan (hjälp…känner mig plötsligt lite lagom gammal). Och visst ska jag erkänna att jag  med farmor, även efter sexårsåldern, diskuterade klänningarna som bars på festen. Lite i skvaller-esque anda. Att sitta hemma i TV-soffan och quietly judge people (i skämtsam ton!) var lite roligt, hörde till ungefär. Att fnissa lite åt någons urringning som inte riktigt passade in och så vidare, ja ni förstår säkert.

Men.

Det var en sak att lite sådär vid sidan av viska om det hemma i soffan. Men när SVT började göra moderepotage av vissa delar av sändningen, nej då kändes det som att det gick för långt! År 2010 tror jag att jag upplevde som värst. Helt plötsligt hade man dragit fram högt uppsatta kvinnor, såsom Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt och säkerligen någon till. De stod utanför Gyllene salen och reporten frågade dem om klänningarna, huruvida de passade in i det samtida mode-Sverige (vilket jag antar att de alla gjorde, och om jag kommer ihåg det rätt så var det mycket därför de lyftes fram på det sättet). Svenska designer lyftes fram och fick antagligen en hel del reklam via dessa sändningar.
Vad ska vi då säga om det här?
Jag menar inte att det är en jättetragedi att man väljer att lyfta fram detta, men lyft då fram det i svensk DAM-tidning eller på något annat sätt, det känns inte som att detta passar in inom ramen för själva Nobelbanketten, enligt mig. Att man sätter stjärnor och plus och allt vad det är i tidningar dagen efter, det kan man väl göra. Men att detta alltid får plats på löpen är ju också något man kan finna sig lite skeptisk till. Figurerar detta i moderepotage under respektive sådan sektion för tidningar eller på nätet så rör det mig inte i ryggen, jag kan förstå att det kan vara lite roligt att titta på de där ståtliga klänningarna och kanske drömma sig bort lite.
Men, så inför årets #Nobel2013 (som det var känt som på Twitter) så bävade jag lite inför sändningarna. Hur skulle det bli i år? Såhär i efterhand tycker jag att det kunde ha varit värre, men jag skrev ändå denna status på min Facebook-sida:

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om fokuset kring mode på/kring Nobelfesten. Visst kunde jag tycka att det var spännande att se vad kungligheterna skulle ha på sig just det året och diskutera klänningarna med min farmor. Men, att dra ut partiledare/politiker och jämföra klänningar…njea.

Jag håller tummarna på att få se Victoria Dyring i rutan snart.

Ja, Victoria Dyring är en reporter som tack och lov figurerade i sändningarna även i år (även fast hon inte gjorde det vanliga starka intrycket på mig…). Hon gjorde ett intryck på mig förra året under Nobelbanketten 2012 (bloggade om det här) då hon frågade rektor för Stockholms Universitet Kåre Bremer, hur man  skulle få in fler kvinnor inom dessa kretsar. Hon pressade honom i direktsändning och jag kände hur jag blev glad. 
Men visst blev det modesnack och tack vare en delning (share) på Facebook kom jag över denna DN-artikel som är skriven av vetenskapsreportern: Karin Bojs. Artikeln heter ”Skåla för Nobel medan skeppet sjunker.” Bojs tar upp och sätter ytterligare ord på det jag har tänkt kring Nobelbanketten.
Bojs förklarar hur hon blev inbjuden för att diskutera Nobelpristagare och skolutbildning. Pisarapporten som jämför 15-åringars resultat i närbesläktade ämnen till Nobelprisen: matematik, naturvetenskap och läsförståelse, hade förändrats och försämrats drastiskt. Bojs forsätter artikeln och förklarar hur hon velat ta sin chans, då hon blev intervjuad, att lyfta fram även Nobelpristagare är olika, alla har de inte seglat igenom skolan enkelt. Min tolkning av artikeln är att Bojs vill jobba på att tilltala dessa 15-åringar i landet att naturvetenskap gör något, det är viktigt och att klänningar och mode inte är allt. Vilket jag anser kan behövas när vi jämt och ständigt uppmanas till att konsumera och tänka på det materialistiska.
Detta får mig även att tänka lite på något jag bloggade om förut när jag skrev om ”Minifigures Series 11” där man verkligen späder på att tjejer inte ska gilla matematik eller vara nördiga. Nu var det inte riktigt det som Bojs menade, hon menade generellt 15-åringar. Men då jag tror [och jag inser att detta endast är min egna och rätt fördomsfulla tanke] att det mest är kvinnor som de ämnar att tillfredsställa och nå ut till, när SVT belyser modeaspekten under en kväll som Nobel, så känner jag att det ändå är närbesläktat. Tror de verkligen att det är sättet de måste locka tjejer på, för att de ens ska fundera på att titta på Nobelfesten? Ja, om det är så så är det ju tragiskt och man kan väl i så fall hoppas att de tjejerna tar till sig lite av det andra också. Men jag tycker också att det är synd att Karin Bojs fick komma ordentligt till tals.
Jag ser även Bojs artikel som en uppmaning att vi måste börja ta detta på allvar, om intresset för naturvetenskap, skola och läsförståelser inte slår igenom hos 15-åringar idag så måste vi också gå längre än att tala mer allvar under Nobelbankettssändningen i TV. Vi måste nå ut till dessa 15-åringar genom att fokusera på skolorna, behöriga lärare, bra lärarlöner och mycket annat.
Diskussionen kan ju faktiskt fortsätta, det här var min början, nu kan någon annan ta vid. 

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Åsikter, Bio/Film/TV, Bloggen, Fashion, Internet, Journalistik, Media, Nyheter/News, Twitter och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Nu måste vi fortsätta diskussionen

  1. tobychev skriver:

    Har du pratat med ordförande för KVA:s kommitté för skolfrågor om det här med att bevakningen av nobelceremonierna inte direkt leder fler ungdomar till att studera naturvetenskap?

  2. Jasmine skriver:

    Roligt att få läsa ditt inlägg! Nobelfesten intresserar inte mig, men jag kan hålla med om att det är trist när man förstorar upp mycket. Som du säger; att sitta hemma och diskutera kläder i soffan är okej, men större än så behöver det inte vara.
    Kram

  3. November skriver:

    Intressant inlägg! Jag själv brukar inte följa Nobelfesten, så har då inte heller sett sändningarna du skriver om. Men dina tankar och funderingar låter väldigt kloka!

    Men i alla fall, hur är det med dig?😀 Länge sedan, haha😛

  4. Ping: Nobelbanketten 2014 |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s