Efter stormen

Bilden ovan är inget jag på något sätt vill lyfta fram som något bra, men det passar som motiv till det jag söker att skriva om – ville bara vara tydlig med detta.
Den 11:e november, fyra dagar sedan, så hade jag ett kärt återförenande med mitt Twitter-account där det sällan ses klipska Tweets (får lite prestationsångest när det gäller att uttrycka sig hip:t och coolt på endast 140 tecken). Men det som jag gillar med min Twitter-feed är de många klipska och smarta Twittrarna som ger mig inspiration och håller mig uppdaterad; borde hänga på Twitter oftare faktiskt. Men, så i måndags så blev det plötsligt ett jäkla liv kring en krönika på Expressens hemsida, med titeln ”Så sjuka är unga tjejers drömmar”artikeln är skriven av Karl-Johan Karlsson. Och självklart var jag tvungen att läsa den jag också, resultatet? Jag blev arg, frustrerad och irriterad. Jag ville egentligen ge ett eget blogg-gensvar där, då, direkt på plats vid datorn, den måndagen. Men! Jag bestämde mig för att jag var för arg för att uttrycka mig bra då, så nu gör jag ett försök ett par dagar senare, kanske blir resultatet bättre.
För det första så blir jag irriterad på sättet Karlsson öppnar krönikan. Jag får direkt känslan av ”översittarhet,” att han verkligen vill poängtera att han egentligen inte diskuterar saker på den här ”lägre” nivån. Såhär skriver han:
”Debatten om kvinnoidealet är ständigt aktuellt. Själv har jag hållit mig utanför det här. Som politisk reporter har jag ägnat mig åt att bevaka förtroendevalda, inte fashionistor.”
Okej, vi fattar grejen. Du är politisk reporter, egentligen och du har tidigare hållit dig utanför detta; enligt mig hade du kunnat fortsätta göra det.
Han fortsätter sedan krönikan med att säga att betydligt fler män borde ge sig in i debatten kring kvinnoidealet och lyfta fram deras åsikter. Absolut, det har jag inget emot. Jag har heller inte något emot att Karlsson luftar sin åsikt, egentligen. Jag kan hålla med om att det vore intressant om fler män gav sig in i denna debatt och på så sätt berika den, få den att ses från olika håll. Så jag har inget emot att Karlsson, som man, ger sig in i debatten. Men, jag tycker att han har skrivit en väldigt klumpig (och för mig upprörande) krönika.
Men låt mig fortsätta. Karlsson tar även upp det anorektiska idealet som tycks segra i den mediala världen. Här menar han på att alla inom branschen verkar medvetna om detta ideal och att det många gånger diskuteras att gå ifrån det. Han lyfter då fram att vissa magasin ibland lyfter fram ”mulliga” tjejer (som egentligen är normala), som ett försök för magasinet att få en klapp på axeln. Karlsson menar vidare att det absurda är att man kanske gör detta i ett nummer, för att sedan gå tillbaka till size zero-idealet och låtsas som att allt plötsligt är löst; man har lyft fram att det finns andra kroppar en gång, det räcker väl. Såhär långt kan jag hålla med, det finns något i det han säger. Dessvärre är det så, det smala idealet säljer; men det är en annan debatt.
Karlsson fortsätter att skriva att magasinen tjänar pengar på detta ideal, samt att det inom industrin brukar talas om att man inte säljer kläder, utan en dröm – summa summarum: kvinnor drömmer om att vara normala, och mulliga, de drömmer om beniga kroppar. Huruvida detta är sant eller inte, tänker jag inte gå in på, men Karlsson bygger vidare på detta resonemang och skriver ”så sjuka är unga kvinnors drömmar,” och ja, till viss del är det väl så.
Men det är härefter som Karlsson spårar ut enligt mig. Han skriver nämligen att unga tjejer är så himla lättpåverkade, att de nästan (fast han erkänner att det bara n ä s t a n är så) sväljer dessa ideal helt medan killar å andra sidan, även om de vill ha väldefinierade muskler bara ägnar halva sin tid åt att se ut som manliga supermodeller.
Här blir jag arg!
Å ena sidan verkar Karlsson först poängtera att idealet inte kan vara vidare hälsosamt (vilket det för många inte är, sedan vet vi att vissa är naturligt smala) och att det är en allvarliga sjukdom (anorexi) som ofta blir grunden för detta ideal. Men sedan följer resonemanget härovan. Där han, enligt mig, förminskar problematiken, inte till industrin eller strukturen i vårt samhälle; utan till något som är ”typiskt tjejigt”. Återigen är det hos oss kvinnor som ansvaret läggs på. Retoriken målar även upp kvinnor och tjejer som svaga, som är så pass lättpåverkade. Medan killar och män minsann bara lägger ned lite extra tid på att se snygga ut, men de går inte så långt att de blir sjuka av idealet. Vidare så späder detta tänk på macho-kulturen och målar upp en bild av att män som blir påverkade (vilket inte är konstigt) på något sätt skulle vara mindre manliga. När du skriver att bara ett fåtal grabbar ”ägnar halva sin tid åt att försöka se ut som en manlig supermodell,” så reproducerar du en macho-attityd kring hur killar bör vara och att de inte blir påverkade, tar till sig eller har det jobbigt kring utseende och kropp. Jag tror snarare att detta är något som behöver talas om mer öppet.
Så snälla Karlsson, förminska inte hela denna ideal-debatt till att ni män och killar därute står över allt detta!
Karlsson skriver vidare att ätstörningsdiagnoser har ökat de senaste åren bland tjejer, vilket han kopplar till dessa massmediala kvinnoideal som tas upp. Sedan frågar han sig, för vem de bantar, inte kan det vara för männens skull.
”Jag behöver ingen stor undersökning för att slå fast att nästan inga killar vill ha tjejer på 1,80 som knappt passerar 40-strecket på vågen. Forskning har visat att män snarare gillar smala midjor kombinerat med breda höfter, med andra ord kurviga tjejer. Vi män står vid sidan av och skakar på huvudet.”
Okej Karlsson, först och främst så känns det, enligt mig, väldigt dumt att uttrycka sig på det sättet du gör. Du har skapat en ny norm, en som du tycker verkar hälsosammare. Visst kan jag hålla med att med den längden, kombinerat med den vikten så låter det som en väldigt låg vikt, även om jag vet att det finns naturligt smala tjejer. Men handlar det verkligen om det? Det känns som att du tror att bara för att du nu sopar det nuvarande kvinnoidealet under mattan, att man inte ska vara så läskigt smal och benig, utan ha kurvor som du uttrycker dig, så är de som inte faller in under den kategorin (som ändå är väldigt svårdefinierad, vad är kurvig liksom?) vadå? Fula? Otillräckliga?
”[V]i inte tänder på hajfenor till skulderblad och revben utanpå huden.” skriver du. Och ja, jag antar att det du vill påpeka är att man som man eller kvinna inte ska uppmuntra något som kan leda (eller redan är) en sjukdom, men vissa grejer handlar om gener – vissa har utstickande ben utan att vara väldigt underviktiga. Och för det andra, vad händer med de kvinnor som är lite mer mulliga då, som kanske ligger långt över det där 40-strecket, är de inte bra då heller?
Kan vi inte acceptera att kvinnor ser olika ut och kan vi inte komma överens om att vi inte nödvändigtvis ska lyfta fram en kropp över en annan? För vad händer om man har hamnat där, blivit anorektisk, eller naturligt är smal, förtjänar man att höra att man är ful då och blir man då det automatiskt? Det känns väldigt ytligt. Kroppar är kroppar, de ser olika ut och det är bra att prata om hälsa och tänka på att man mår bra, men det finns kvinnor (och män) som är tjocka och ändå mår bra rent medicinskt och fysiskt (läs Julia Skotts bok ”Kroppspanik”, så kan du lära dig lite mer än ytligheter Karlsson).
Och var du sedan tvungen att skriva att ni män – som du verkar se som så överlägsna oss kvinnor – står och skakar huvudet på oss. Hur ska du ha det? Är detta ett ideal som skapar en sjukdom i vissa fall och som därmed inte är självförvållad i sig, eller är det vi tjejer som är så lättpåverkade och dumma att vi bara drömmer om att bli ben och skelett?
Vidare så finns det här, enligt mig, ytterligare en motsägning. Du skriver att inte kan det vara för männen som kvinnorna utsätter sig för detta. Men samtidigt så lägger du fram ”det-här-är-vad-män-vill-ha,” är det plötsligt du (och andra män) som vi nu ska rätta oss efter?
I slutet av artikeln skriver Karlsson även såhär:
”Det kanske är dags att fler av oss kliver upp på catwalken och förklarar att vi inte tänder på hajfenor till skulderblad och revben utanpå huden. Så kanske tjejer kan sluta plåga sig själva för att uppfylla ett ideal som bara gynnar en samvetslös och girig modeindustri.”
Här känns det som att vi återigen förflyttas bakåt i tiden, till eran då männen skulle stå upp för oss kvinnor, rädda oss från oss själva. Jag tycker dock absolut att fler män kan kliva fram och prata om idealet, men inte på detta sätt som jag mest finner nedlåtande och stundvis riktigt dumt! Dina argument är mest ytliga Karlsson och om killar ska in i debatten så handlar det inte om att ni ska återdefiniera för oss kvinnor vad ni tycker är snyggt — det klarar vi oss utan!
Annonser

Om rhulth

En adopterad 29-åring med en masterexamen i socialantropologi, biståndshandläggare, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Åsikter, Fashion, Internet, Journalistik, Media, Mode/Kläder, Nyheter/News, Privat och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Efter stormen

  1. Jasmine skriver:

    Vilket långt inlägg! Men det är intressant att läsa. 🙂
    Ideal är en debatt som mest gör mig frustrerad och fientlig mot dem som inte delar min åsikt. Tyvärr.
    Kul att du är tillbaka i bloggvärlden.
    Kram

  2. Lisa skriver:

    För det första tror jag inte att ”drömmen” handlar så mycket om att vara normal. Visst, under tonåren vill man inte stå ut då man är rädd för att stå ut på fel sätt — man vill vara så normal som möjligt, men när det kommer till kritan tror jag snarare att drömmen är att vara tillräcklig. Jag tror snarare att drömmen är att nå den punkt där man inte blir kritiserad för den man är eller för hur man ser ut. Å ena sidan får man inte vara plugghäst, men å andra sidan får man inte vara korkad. Å ena sidan får man inte vara för högljudd, men å andra sidan får man inte vara för tyst. Å ena sidan får man inte vara ”tjock” (och vi vet alla att mullig räknas som tjock), men å andra sidan får man inte vara för smal.
    Just när det gäller tjejer och utseende… Jag vet inte, men jag har ändå känt att den främsta kritiken kommit från tjejer. När det gäller tjejers utseenden brukar killar hålla sig mer i bakgrunden medan tjejer hackar ner på varandra (som tur är finns det tjejer som gör det exakt motsatta). Många tjejer använder modetidningar som mallar för hur man ska se ut och ser man inte ut på det sättet riskerar man att bli kritiserad (till och med jag fick stöta på en sådan kritik — förklädd till en komplimang — i somras när jag fick höra att jag har kurvor som få stora tjejer har).
    Jag håller med om att drömmen är sjuk i och snedvriden, men drömmen handlar inte om att vara smal i sig utan att räcka till. Med det sagt kanske det inte är drömmen i sig som är sjuk, utan snarare stegen/kraven för att nå dit. Jag tror verkligen att de flesta skulle må bättre av att höra att de är bra som de är mer än att de är smala.

    Det kanske ligger en sanning i att tjejer är lättpåverkade, men samtidigt är det svårt att inte påverkas av så många personer. Det handlar inte bara om hur modellerna ser ut, men också urval av kläder i butikerna och — återigen! — personerna i ens omgivning. Saken är också den att killar är lika lättpåverkade. Det är bara det att man inte pratar om det på samma (mer öppna) sätt.
    Det blir ett jäkla liv när tjejer börjar svälta sig själva — och med all rätt, missförstå mig inte! — då tjejer ska ha feminina former. Det spelar ingen roll om man tycker att tjejer ska ha kurvor eller vara smalare — så fort man börjar svälta sig själv har det gått för långt då man ser äckligt smal ut.
    När killar tränar sönder sig själva, känns det inte som ett lika allvarligt problem då killar ska vara muskulösa och maskulina. Killar ska ha muskler, så därför är det inte konstigt att de tränar.
    Man pratar ofta om hälsoriskerna för tjejernas del, men det finns även hälsorisker för killarnas del som man också bör prata om. Lägg märke till att jag skrev ”bör prata om” istället för ”prata mer om”; det här är trots allt man måste påbörja prata om då det är väldigt nedtystat. (Även det bygger upp bilden av att tjejer är mer utseendefixerade än killar; hur kan man undvika att bygga upp en sådan bild när man förnekar att även killar bryr sig om hur de ser ut?) — det är otroligt vilka längder vissa killar kan gå för att få definierade muskler.
    Dessutom får man inte heller glömma bort att även killar drabbas av anorexia. Ja. det är större utsträckning bland tjejer, men även killar drabbas. Kan man då verkligen påstå att det bara är tjejer som är lättpåverkade?

    Jag blev så arg över det där sista.
    Kurviga tjejer kanske är ansedda som mer attraktiva bland vissa män än andra, men det finns män som finner smalare tjejer attraktiva. Man kan inte påstå att en kroppstyp är finare än en annan och förvänta sig att det ska lösa ett problem; Man kan inte påstå att en kurvig kvinnokropp är finare än en slank och tro att det ska lösa problemet med tjejers självmedvetenhet när det kommer till utseendet. Framför allt inte när det finns naturligt smala tjejer som gör allt i sin makt för att gå upp i vikt och för att slippa höra att de är skelett.
    Man kan inte tro att man löser problemet när man för över det från en sida till en annan, om du förstår vad jag menar.

  3. Ping: Beauty is in the Eye of the Beholder |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s