Minifigures Series 11

Jag har velat skriva om detta ett tag nu, men har aldrig riktigt kommit till skott. Nu, när jag ändå inte kan arbeta med en av uppgifterna jag ska göra (strul med kurssidan), så tänkte jag att det vore trevligt att försöka skriva detta blogginlägg.
Detta inlägg är inspirerat av Maia Weinstock’s gästinlägg på sajten: Scientific American. Weinstock skriver hur hon söndagen innan ”Labor Day” i USA i år, fanns på plats bland många barn utanför en LEGO-affär. Varför? Jo, för att den nya ”Minifigures series 11” skulle släppas. För er som inte är bekanta med Minifigures, så skriver Weinstock hur det handlar om unika små minifigurer och släpptes för första gången 1978. De första kvinnliga minifigurerna kom dock lite på efterkälken (är det inte lite typiskt?) och släpptes första två månader efter den första launchen och det som gjorde att de stack ut var oftast deras långa hår.
LEGO har också haft olika teman kring dessa ”Minifigures Series”, och många har skildrat professioner inom ”STEM fields”. STEM är ett akronym för: Science Techonology Engineering & Mathematics [Forskning Teknologi Ingenjör & Matematik]. Alltså har man kunnat skildra professioner såsom: astronauter, doktorer, ambulansförare och så vidare.
Men hur har det varit med kvinnorna?
Även här har de hamnat på efterkälken. Det första teman som LEGO släppte var: Space, Town and Castle [Rymd, Stad och Slott]. Dessa teman släppte samtidigt som de första minifigurerna 1978. Men det var inte förrän 1993, alltså 15 år senare, som den första kvinnliga minifiguren skildrades i ett rymd-set.
Men inte nog med att LEGO fortsätter att skildra dessa STEM-yrken som mansdominerande även i LEGO-världen, utan de är även stereotypiserande gentemot vissa av de mansdominerade yrkesrollerna. Weinstock lyfte fram hur den manliga programmeraren (som släpptes 2012) ser typiskt nördig ut med trasiga glasögon och nördiga kläder.
För att inte tala om den gråhåriga, galna professorn.

Det känns lika tråkigt det, enligt mig. Att man reproducerar stereotyper kring vissa typer av yrken samt att de så fantasilöst reproducerar dessa yrken som typiskt manliga. Såsom Weinstock poängterar och som jag verkligen håller med om, är att leksaksföretag ändå går miste om något när de gör på det här sättet. Visst, det är ”bara” leksaker och man kan väl använda fantasin, men kan man då inte gå lite utanför ramarna, utanför normerna och fantisera (även  om det är tragiskt att vi ska behöva fantisera att kring kvinnor inom dessa yrken) att det faktiskt existerar kvinnor inom dessa yrken också. Eller att manliga professorer kan se ut på andra sätt, än den galna professorn härovan.
Jag har tidigare bloggat om LEGO och deras – enligt mig dåliga – sätt att reproducera könsroller på, se blogginlägget här. Då handlade det om LEGOs tjejsortiment. Weinstock har satt ihop ett collage som tydligt påvisar att det finns stereotypiseringar kring kvinnor inom LEGO-världen också:

Tittar man på dessa så ser man ju klart och tydligt att tjejer och kvinnor antagligen älskar rosa, hjärtan och att visa mycket hud och tuttar. Och så är det ju, eller?
En ytterligare poäng som Weinstock gör, som jag tycker är värd att ta upp, är att vi tar så mycket av detta förgivet. Vi fightas inte längre, inte direkt. Som exempel tar hon upp företaget Mattel som 2010 släppte en dataingenjör-Barbie.

och visserligen kom det upp diskussioner kring att Barbiedockan hade en rosa laptop, pumps och glasögon (alltså väldigt stereotypiskt kvinnlig) men lika stor blev diskussionen som hyllade denna atypiska karriär som hon tilldelats. Weinstock menar att debatten kring könsstereotypernas reproducering inom leksaksbranchen ändå tystas ned, och blir till en ”aja, de gjorde ju i alla fall dockan, det är ju det som är viktigast” och sedan slutar det där, ebbas ut.
Weinstock tar även upp LEGO Friends [vänner], som skulle porträttera hur vänner hänger tillsammans i olika miljöer. Några av dessa miljöer man kunde se tjejer/kvinnor i var en veterinärklinik  samt en uppfinningsverkstad och det är inget fel på det sättet, men färgerna gick i rosa och lila. Detta, menar Weinstock, är onödigt då denna vänner-miljön inte fanns i andra färger så leder detta förmodligen till att killar kommer att ta avstånd från att köpa sådana då de antagligen kommer att få kommentarer i stil med att de bygger ihop ”tjejiga” legosatser.
Men!
Det verkar gå framåt…
Denna söndag, då Weinstock stod utanför butiken inför Minifigures Series 11-släppet, så skulle även minifiguren: Forskaren Professor C. Bodin, att vara en av figurerna. Hon blir den första kvinnliga labbforskaren! Även om hennes exakta yrke är väldigt vagt formulerad, hon skulle kunna vara allt från en biolog till en teoretisk fysiker, så är detta förhoppningsvis ett steg framåt. Vi kan ju alltid hoppas.
Även om vissa av er kanske sitter ute i Bloggosfären nu och skakar på huvudet åt mig, och frågar sig varför i all världen detta ens är viktigt. Så känner jag ändå att leksaker är något av det första som vi kommer i kontakt med, med de så leker vi olika saker, vi kommunicerar olika saker med hjälp av dem och övar upp vår fantasi. Men när inte mycket lämnas åt fantasin, när vi får serverat på en tallrik att det är män som ska gilla matte och vara smarta programmerare och att vi kvinnor snarare ska hålla oss till annat och gilla rosa…ja, vad gör det med alla småbarn därute? Jag tycker att det är viktigt att framhålla att man kan bli vad man vill och varför skulle inte leksakerna kunna hjälpa att förmedla detta?
Jag skulle själv vilja ha den minifiguren, hon känns cool. Kanske blir en julklappsönskning i år! Vad tycker ni om detta och allmänt kring könsrollerna när det gäller leksaker? För att läsa hela Maia Weinstock’s artikel, klicka här.

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Åsikter, Internet, Media, Privat och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Minifigures Series 11

  1. Tobychev skriver:

    Inte en enda av dom här ser ju ut som din pappa! Ack lego, när ska dom få koll på hur fysiker ser ut?😉

    PS: Din logga in via wordpress länk går till den här bloggen, och låter mig inte specificera vilken wordpress blog jag har konto på, så då kan jag inte använda mitt wordpress konto för att kommentera : /

    • rhulth skriver:

      Hej Tobychev,
      kul att se dig kommentera igen🙂 haha, nej ingen av dem ser ut som min pappa. Även om han må vara gråhårig (inte för att det är mycket hår kvar att tala om) och kanske lite småtokig ibland😉, men det är ju passionen bara.

      Hm, förstod inte helt det där med wordpress och länk, sorry:/

      • tobychev skriver:

        Hej Rinki,
        grejen var att jag kunde inte logga in på wordpress för att kommentera från din blogg. Men jag verkar kunna kommentera nu, så det var nog bara ett övergående problem hos wordpress generellt.

  2. Anna Katana skriver:

    Var mycket intressant att läsa faktiskt. Jag har inte tänkt så mycket på sådant på sista tiden då jag inte varit i kontakt med särskilt mycket leksaker. Men det stämmer det du skriver. Undra om det någonsin kommer sluta att vara så sterotypiskt?

    Kul att du är tillbaks och skriver lite igen också (: Men förstår om du inte har tid, livet utanför bloggen ska ta större plats och det gäller att prioritera rätt.

    Allt är bra med mig, hur är det sj?

    usch kan aldrig vara kul att städa upp sådant efter andra. Kan tänka mig att det var rätt vidrigt.

  3. jossaaan skriver:

    Hej på dej!
    Det är det verkligen! Ajdå, hoppas det inte är något allvarligt?:/

    Med mig är det väl helt okej. Fullt upp i skolan, varifrån jag tror huvudvärken kommer. All stress och så. Men, har iaf höstlov denna vecka och fast jag jobbar så är det ändå ett avbrott i vardagen och jag får göra något annat.

    Hur går det för dig?

    Kram!

  4. Anna Katana skriver:

    Tack vad snäll du är (:
    Tidningen har blivit sämre sedan Sofi själv slutade som chefsredaktör, tråkigt men sant. Jag är dock nästan aldrig inne på deras webbsida så den jag tyvärr inte ge något uttalande om. Men jag kan ju tänka mig att den också blivit sämre så tidningen går åt samma håll.
    Jag får hem Metromode gratis en gång i månaden och den ger mig mycket mer. Och då är den gratis liksom.

    Det är absolut en viktigt fråga då barnen formas redan från början. Det är verkligen tråkigt att leksakerna ska vara så stereotypa som dem är.

    Du skriver väldigt bra så jag hoppas verkligen att du hinner att skriva (:

    Ha en bra onsdag!

  5. Anna skriver:

    Verkligen intressant att läsa! Och kul med långa inlägg som variation🙂
    Svar: Vad kul att höra från dig igen! Ibland när man inte ”pratar” med folk genom kommentarerna på ett tag så undrar man ifall kanske något kan ha hänt liksom. Men allt är bara bra med mig, livet flyter på som vanligt🙂 Hoppas saker och ting har löst sig för dig!

    Det är verkligen en jättesöt pyjamas, men den var inte alls så som jag trodde så jag skickade tillbaka den. Behöll dock pyjamasbyxorna jag beställde samtidigt🙂

    Vad roligt, jag har faktiskt tänkt se de två första avsnitten av den serien nu till helgen. Tänkte det kunde vara kul med något lite annorlunda att kolla på. Och jag älskar ju Förhäxad, så häxor som är systrar ska nog funka för mig🙂

    Ha det bra! Kram

  6. Jasmine skriver:

    Tack för ett intressant inlägg. Oavsett vilken åsikt man har så är det nyttigt att få ta del av denna diskussion.

    Svar: Tack snälla för ditt fina beröm! Jag har saknat dina ord, du gör mig alltid på bättre humör.❤🙂

    Rinki, ingen fara. Ta din tid. Livet kommer lätt emellan. Jag har sökt till högskola inför våren. Vem vet hur mycket fritid jag kommer att ha de kommande åren! x) Men fika tycker jag att vi ska försöka hinna med. Hör av dig när du har tid.

    Tack för att du svarade på min kommentar. Glädjande att vi är på samma våglängd.

    Med mig är det bra. Jag jobbar deltid och är helt slut i kroppen de dagar jag är ledig. Jag ser fram emot våren och nu väntar jag spänt på ett besked.

    Kram

  7. Anna Katana skriver:

    Nej har inte heller läst Sofis blogg på mycket länge. Tycker hon har börjar klä sig rätt tråkigt, så ger liksom inte någon inspiration längre. Jo är ju rätt vanligt att många lyfter fram dyra märken faktiskt, men oftast går det att hitta liknande i de billigare kedjorna. Så jag tar insipartionen från bloggare och letar upp billiggare varianter helt enkelt.

    Kommer inte riktigt ihåg hur jag fick hem Metromode i brevlådan. Tro jag läste om det i Metro och gick då in och anmälde mig för att få hem den helt enkelt.

    Är helt säker på att du lyckades skriva lika bra akademiskt också.

    Ha en underbar helg!
    kram

  8. Lisa skriver:

    Någonting jag har svårt för är att förstå varför det fortfarande är en sådan stark debatt kring detta med genus/könsstereotyper bland leksaker — inte för att det inte är viktigt, utan för att debatten pågått så pass länge att man, inom leksaksbranchen, borde ha gjort någonting åt saken. De uppmuntrar barn till att använda sig av fantasin, men vägrar göra det själva. Visst, det är väl bra att det finns Barbie-dockor som placerats i mer manliga roller, men det känns som att man försökt ”tjeja” ner det med färgvalen. Det jag tänker främst på är inte att det skulle hindra pojkar att köpa det för att det är alltför tjejigt. Jag tänker snarare att det uppmuntrar flickor att köpa det för att det fortfarande är feminint.
    Jag har nämnt det så pass många gånger nu att det är klyschigt, men när jag hade kort hår fick jag höra att jag skulle ha mer smycken på mig för att tydliggöra att jag är tjej. Det känns som att man är inne på samma spår med dockorna; det känns som att man försöker göra det mer okej för flickor att leka med dockor som trotsar den kvinnliga stereotypen genom att lägga till så många feminina attribut som möjligt.

    Det är inte fel i sig att man låter den rosa färgen vara kvar då det finns många flickor som gillar rosa, men jag tycker ändå att företagen kan ha lite mer fantasi än så — det finns trots allt fler färger än rosa (och lila), och många flickor gillar de andra färgerna. Blått, t.ex, är populärt bland många.

    sv. Jodå, jag förstår hur du menar. Tror jag.
    Nationalitet har ingen egentlig betydelse för hur man är som person, men det ger ändå en stark grund för känslan av att tillhöra. Den känslan stärks ytterligare av resten av befolkningen som accepterar en.
    Det är bara det att… Visst, jag har inget typiskt ”osvenskt” utseende som gör att jag automatiskt kategoriseras som ”icke-svensk”, men det händer ändå lite väl ofta att jag får höra om jag är svensk eller inte. Det hade varit en sak om jag talat med brytning och om frågan varit ”Var kommer du från?”, men så är inte fallet.

    Det du är inne på kan jag känna igen av vad många jag känner berättat om.
    Jag hade en kompis förut vars föräldrar båda är födda i Turkiet, medan hon själv är född i Sverige. Hon är född och uppvuxen här, hon pratar svenska utan brytning, hon har ett medborgarskap… Det enda hon inte har är rätt utseende. Hon har fått höra att hon inte kan vara svensk för att hennes föräldrar inte är det, men någonting säger mig att hon fått höra det motsatta om hennes föräldrar istället varit ljusa, blonda och födda i USA.

    Jag tror inte att jag skulle ha haft problem med att kalla mig svensk om det inte varit för att jag inte vet vad det betyder. Vad krävs av en för att man ska kunna kallas svensk, egentligen?
    Om det enbart handlat om medborgarskap och hur man identifierar sig själv och sin tillhörighet hade saker och ting varit betydligt lättare för mig, men om det inte ens räcker med att vara född i Sverige…

    Jag skulle precis skriva ”Du behöver inte förklara någonting”, men om du vill ses och prata någon dag kan vi såklart göra det. (Jag är dock osäker på om jag har ditt nummer; jag skaffade en ny telefon i somras, men om du har kvar mitt nummer kan du väll höra av dig? -Jag har återgått till mitt gamla, så att du inte hör av dig till det temporära numret jag hade senast vi sågs)

    Puss och kram på dig med!!❤

  9. jossaaan skriver:

    Jo, jag antar du har rätt i det du säger! Har kommit fram till att jag får fuska en gång i veckan😉

    sv: Okej, vad bra om det kommer lösa sig! Aldrig kul att ha något som hänger över axlarna..:/
    Jodå, det har varit skönt med höstlov, de få dagarna jag har haft det. Har inte gjort så mycket förutom att jobba, men måste tänka positivt- pengar rullar in iaf. Och det behöver jag verkligen!

    Kram!

  10. Intressant!
    sv: Åh, så glad jag blir. Tusen tack för din fina kommentar kära du! ♥

  11. Anna skriver:

    Svar: Ja, det var verkligen en lyckad kväll! Fler sådana kvällar säger jag🙂 Vad hade du för dig i helgen? Något särskilt kul som du hittade på kanske?

    Okej, men vad skönt! Nu vet jag ju inte vad det är som helst, men jag vet med mig att det är skönt att höra peppande ord när man inte är helt hundra.. Så varför inte ge dig sådant?🙂 Pepp pepp😉

    Nej, jag vet inte. Lite svårt att förklara. Men materialet var inte så mysigt som jag hade hoppats på, det var mer hårt och stelt om man kan säga så. Vet inte om du vet hur jag menar, men jag trodde helt enkelt att tröjan skulle vara mer mjuk och mysig liksom.

    Hann aldrig se avsnitten faktiskt, ska försöka hinna med det nu under veckan. Har så mycket serier att kolla på att jag kanske inte hinner, men på onsdag slutar jag 14.00 och då ska jag försöka hinna med dem🙂

    Hoppas du får en fin dag! Kram

  12. Anna Katana skriver:

    Kändes som om jag inte var ensam om att vara trött igår under matchen. Kan har med vädret att göra också. Fick lite energi i andra halvlek men mycket mer blev det tyvärr inte:/ Såg ut som att grabbarna på planen också saknade energi tyvärr och gjorde en riktigt usel match.

    Ja, jag har alltid använt dem som inspirationen och sedan letat efter billigare plagg. Men däremot tycker jag inte om sådana som skriver på ett sätt som att de skryter om märkerna de har på sig. Bara störande.

    Jag tycker absolut Metro-mode är bra. Den handlar i alla fall om mode och har både bra inspiration och reportage.

    Kram

  13. Gabriella skriver:

    Tack för din fina kommentar, den gjorde mig glad!
    Roligt att höra från dig, nu var det länge sedan sist.
    Kan tänka mig att du har mer än fullt upp, och ja då får bloggen komma lite i andra hand helt enkelt.

    Det är bra med mig men det är många bollar i luften. Gör min sista praktik nu och har precis börjat på examensarbetet så jag ser ljuset i tunneln, yey:) Kämpa, kämpa!
    Hur mår du? Hur går allt för dig?
    Intressant och tänkvärt inlägg i vanlig ordning!:)
    Jag tycker det är viktigt att reflektera. Det är så lätt att allt får flyta på ”som det alltid har varit” och där det stereotypiska fortsätter att regera. Man ska inte alltid rycka på axlarna och tänka att det är hopplöst och inte går att påverka det stereotypiska. Det är inte lätt alla gånger, många som suckar och har sig. Men hur ska man annars kunna vara med och påverka om man inte reagerar eller agerar.
    Många saker kan ju vara lätt att acceptera för att det bara är som det är. Men det är viktigt att ibland stanna upp och tänka till som sagt tror jag:)
    Kram

  14. Jasmine skriver:

    Svar: Haha, tack Rinki. Min impulsiva kommentar som jag fällde angående Uppdrag granskning var kanske inte så demokratisk utan istället väldigt dömande. Men jag står för orden; personer som inte kan sitt yrke och inte vet hur verksamheten man har ansvar för fungerar ska inte ha en så högt uppsatt position. Han ska heller inte uttala sig i teve och där skylla ifrån sig. Han blir inte trovärdig, eftersom han själv inte har någon stolthet över sitt arbete. Man måste ju kunna stå för både bakslag och succé.

    Jag har faktiskt sökt in till Socionomprogrammet. Som du märker har jag ett starkt intresse för frågor som rör utsatta i samhället.😛
    Självklart. Alla har tider i livet då man mest flyter med och inte ägnar samma tid åt sina bekanta. Fika får vi göra för att ta igen alla äventyr vi inte har hunnit dela med oss av.🙂

    Just nu jobbar jag inom Housekeeping på ett hotell i centrala Stockholm.

    Kram

  15. MyzaaN skriver:

    Tack snälla fina du😀 Gillar också den färgskalan skarpt😀 Här är allt bra, har precis flyttat så har precis kommit iordning så det är skönt😀 hur är det själv då ?😀 kram

  16. LORISSA LOVEBOMB skriver:

    Jag håller med, stereotyper som dessa gör valfriheten till könsroll helkonstig. Barn kan aldrig vara bara barn utan måste vara pojke, flicka, pojkflicka eller flickpojke. Sedan OM min dotter gillar rosa och hjärtan och hud så får hon ju det, men är det en äkta vilja eller något som hon lärt sig att gilla för att hon inte hade fler val?

  17. Felicia skriver:

    Förlåt, men det här nog första gången jag inte läser dina inlägg. Har nyss blivit av med en tenta om genus inom brottsligheten. haha vill inte läsa en sida tll om genus, könsroller och heteronormativitet, fy. är så less. Tror jag läst allt…

    SV: Tack för dina motivationstips, behövdes, och jag förstår dig, alla har vi mycket att göra:/

    puss

  18. Ping: Nu måste vi fortsätta diskussionen |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s