There are still things to do

Nu har mitt ”high” sedan valvakan lagt sig lite och det känns som att jag har mer att säga, därmed får ni stå ut med lite mer Obama/Election 2012-”snack”.
Jag ska inte förneka att jag blev glad när Obama blev omvald president 2012 i USA. På ett sätt så känns det här valet, enligt mig, om möjligt viktigare än valet 2008. Missförstå mig inte, jag satt klistrad vid TV under Obamas installation och kände att det som hände på TV-skärmen var något stort, att USA installerade en demokratisk, svart president, det kändes så häftigt! Och alla saker som han då lovade, det kändes för bra för att vara sant. Som en dröm.
Och lite så var det ju också, han var ny i sin roll, han var exhalterad (antar jag) vilket ledde till att han blev lite av en politisk stereotyp – att han lovade mer än vad han faktiskt kunde göra. Vilket nog var en av anledningarna till att Mitt Romney verkade ha en chans detta val, jag följde ”poll:sen” innan valdagen och de två kandidaterna flåsade varandra i nacken. Vilket jag tyckte var lite läskigt.
Men det jag menar med att det här valet, om möjligt, känns viktigare än valet 2008 är att det i mina ögon kändes lite som att valet 2008 bara var början och kändes mer som en historisk händelse, sedan hoppades jag ju såklart att allt han sagt under sin kampanj skulle slå in också. Men det här valet, 2012, känns viktigare på det sättet att det är nu som han verkligen kan ta tag i saker och ting, eller det är det jag hoppas på! Fyra år som president i ett land – en stormakt – som USA det är ingenting på ett sätt, samtidigt är det en chans att hinna förändra mycket.
Men med tanke på att det inte blev så mycket förändringar under dessa fyra år som Obama suttit sedan 2008, så kan man ju undra varför jag blev så glad egentligen. För det första så var mitt rus så pass högt för att jag var aktiv på Twitter under natten och fick dela många Amerikaners spänning, som hoppades på att få sin president omvald. Det var en känsla och en stämning som är svår att jämföra med någon annan. Det kändes stort. En annan anledning var för att jag själv kände att jag var mer insatt denna gång, jag förstod vad de på PBS snackade om, när de hade politiska experter som delgav sin information om de båda presidentkandidaterna. För det tredje så ansåg jag verkligen att Mitt Romney inte var en bra kandidat, inte skulle vara en bra president — så ja, jag var glad! Det står jag för.
Men, med min glädje som jag kände den morgonen, när valet var avgjort, menade jag inte att säga att Obama var den bästa personen eller presidenten i världen. Att jag känner (och kände, då vid tidpunkten) hopp inför de kommande fyra åren, betyder inte heller att jag är supergladast i världen. Det här var ett presidentval mellan två kandidater, där det kändes tydligt att en av dem var så otroligt mycket sämre (Romney) än den andra (Obama) och ja, jag kände mig mer hoppfull då den bättre av dem vann.
Men, jag vet att allting inte är över, det är ju nu det börjar och nu får Obama en chans att visa vad han går för och det är mycket som han måste jobba på. I sitt concession-speech på morgonen den 7:e november 2012 så tyckte jag att han pratade bra (med undantag för hans kommentar om att stärka militären, det låter inte lovande enligt mig). Han kändes mer realistik i sina uttryck och jag hoppas att han kommer att göra ett slag för att fortsätta att förbättra diplomatin mellan USA och andra länder, att han inte fortsätter med kriget mot terrorn via obemannade drone strikes! Så nej, han är inte perfekt, på vissa sätt är han kanske inte ens vidare bra, men jag hoppas att det kommer att förbättras. Jag ser fram emot en full nedstängning av Guantanamo! Som har blivit lite av en skamfläck, Obama uttalade sig 2008 att han skulle stänga det.
Men jag måste ändå säga att jag tycker att han har gjort bra också, under de fyra åren han har suttit. Sjukförsäkringsreformen för att nämna något. USA har inte startat något nytt krig (sedan om detta verkligen ska förtjänas att ses som något positivt är en annan sak…). Och tänker man på det slag han har gjort för kvinnor i USA detta val 2012, så är det något att vara glad för. Det är svårt med ett land som USA, de har stor makt över resterande delen av världen också, men om man tänker på Romneys USA, så har vi – hela världen – vunnit.
Obama är inte perfekt, USA är fortfarande militäristiskt och väldigt kapitalistiskt. Men det kommer heller inte att fixas på ett par sekunder, även om det vore trevligt.
Men, nu vann Obama valet och nu måste han fortsätta att arbeta, snarare är det nu som det stora arbetet börjar. Han måste se till att försöka uppnå det han tidigare har lovat och han måste dessutom samarbeta med republikanerna för att lösa ekonomin i USA.

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Åsikter, Bio/Film/TV, Media, Nyheter/News och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till There are still things to do

  1. tror det kommer bli toppen, dem brukar inte vara så dyra ändå🙂 jag har en del julklappar fixade🙂 men inte alla😀 sj då ?kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s