2012? Exotisk? Seriously?

Det kan hända mycket konstigt, knäppt, jobbigt och roligt när man jobbar på turistbyrå (säkerligen på andra jobb också) men man kan bli lite förundrad ibland. Igår när jag jobbade så kastades jag in i jobbet, började vid 13.45 och hade varit ledig över helgen och framåt eftermiddagen kommer det in en äldre kvinna (tant typ) och pratar med väldigt hög röst om båtturer ut i skärgården och när dem går och så vidare. Självklart, trots att mina kära hörselgångar fick sig en omgång så var det bara att hjälpa till. Jag tog fram tidtabellen och gick igenom tiderna med henne. Mitt i alltihopa så tar hon tag i min hand och säger att jag har en fin hand, ja jo man tackar. Sedan frågar hon något mer och jag svarar, sedan tittar hon på mig och säger:
Vad bra svenska du talar.
Jaha, jag trodde att det var 2012 nu. Jag trodde inte seriöst att man fick sådana frågor längre, för att man har annan hudfärg. Men, men vad vet jag.
Jag var kolugn (och jag kan ju lägga till att det var fullt av människor i närheten samt mina ena kollega A) och svarade bara att ”ja, jag har bott här hela mitt liv”. Då blev hon väldigt förvånad och sade att jaha, men då talar du inte ditt riktiga språk? ”Nej, inte alls”, svarar jag och vet inte riktigt vad jag ska göra längre, titta henne i ögonen snegla lite på min kollega? Nej men stackars dig, säger hon då och jaha tänker jag. Hon får väl tycka synd om mig då, eller något. Det är ju inte som att jag behöver min indiska. Vart kommer du ifrån då? ”Indien” svarar jag varpå hon säger Näääää?! och hon verkar verkligen tycka att jag är exotisk! Och alla runt omkring stirrar och stannar upp i det dem gör. Hon meddelar också att hon skriver dagbok och att hon absolut måste skriva om mig, hon sneglar på min namnskylt och skriver febrilt ned mitt namn. Sedan säger hon att jag ju bara Måste ha en stark längtan efter mitt hemland, varpå jag svarar ”Nej.” och hon verkar nästan lite förnärmad över att jag är så säker, hon frågar till och med om jag inte bara lite känner så. Men jag ger mig inte. Men dina föräldrar då? Frågar hon då. Ja, dem är svenska svarade jag (egentligen är det ju min pappa som är svensk och min mamma är italienska, men jag orkade inte dra den biten också!). Va? Jaha. Så du blev bortadopterad? Säger hon med jättemedlidande blick och ton och tar mig i handen. Och lägger till ett awww. Så du har inte dina riktiga föräldrar? ”Riktiga och riktiga,” mumlar jag och hon säger då att Men då måste du ju sakna dem! ”Nej, svarar jag igen.” Jag tycker inte att mina biologiska föräldrar ens har varit mina föräldrar…det är ju en roll, något man tar ansvar för och gör…
Hon är tyst ett tag till och sedan säger hon att hon är i samma sits, antagligen blev hon väl bortlämnad när hon var liten, men då i Sverige för många år sedan, så hon sade med emfas VI förstår varandra. Jag nickade bara lite awkward och visste inte vad jag skulle säga. För vad hade vi gemensamt? Inte världsbild i alla fall. Sedan sade hon att Men dina föräldrar måste ha varit väldigt kärleksfulla. Alltså, så var vi tillbaka på det här med tacksamhet! jag tycker inte att det handlar om tacksamhet och inte heller snällhet när man adopterar ett barn och faktum är att ett barn aldrig ska behöva känna en tacksamhetsskuld gentemot sina adoptivföräldrar. Men visst har mina föräldrar varit kärleksfulla så jag nickade och sade ja. Sedan upprepade hon återigen att vi förstod varandra och sade vi båda säger att vi är starka och att vi inte bryr oss om det, men innerst inne mår vi inte bra över det, att vi är bortlämnade. ”Fast jag mår inte dåligt av det,” svarade jag då såg hon mig i ögonen och sade Men det gör jag. Jag nickade och visste inte vad jag skulle säga och sedan sade hon hejdå ett antal gånger, tog mig i handen och klappade mig på kinden och  sade att jag verkligen skulle ta hand om mig själv.
Suck säger jag bara.

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Adoption, Åsikter, Jobb, Privat och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till 2012? Exotisk? Seriously?

  1. Ohh gud, vilken awkward sits. Vilken planet kom hon ifrån. Pratade häromdagen om vad karaktär egentligen står för och vi sa att de kan ha att göra med en gubbe som går till affären i pyjamas och folie-hatt…han har karaktär… och tanten har det också. =)

    Ohh Kul att din kärlek tycker det är kul med plantering.. och gulligt som du säger. Men hur växer melonerna, har ni en jättestor kruka då? Eller stor som en melon i allafall? Paprika har jag också funderat på, men det får bli nästa år. Hur går det med alla växter, blir det något ätbart?

    Jo men det tar ju lite tid med att fixa när man flyttat, och man ska inte stressa fram det. Så jag tror nog att det är ganska bra att du jobbar ändå. Så att du får tänka på annat också.

    Kram kram

  2. Combatanten skriver:

    Ja, du, jag tror du vet vad jag har att säga om det där…😉 Jag har full förståelse för att adoption är ett laddat och för många känsligt ämne och att en adoption upplevs väldigt olika för alla inblandade och på olika sätt av olika adopterade/adopterande. Som i alla andra situationer där människor ingår kan man inte dra alla över en kan, men det är ju ett faktum att adoption per defintion innebär att någon blivit lämnad och att detta sannolikt väcker känslor.

    Dock dristar jag mig till att påstå att det ÄR skillnad på att vara inhemskt adopterad eller adopterad till ett land där man inte tillhör majoritetsbefolkningen för att: http://www.chippis1972.com/2012/04/racing-swede.html

    Vidare anser jag att dessa eventuella upprörda känslor är av högst privat karaktär, varför det inte är OK för vem som helst att börja gräva i det där, men när det kommer till familjebildning så verkar många anse sig ha rätten att komma med vilka frågor som helst. http://www.chippis1972.com/2011/03/tik-tok.html

    Och med tanke på hur folk tenderar att ta upp frågan om adoption, ens känsla av tillhörighet, hur man hanterar separation och hur man upplever sin familj och hur man tänker om framtida barn – ”detta kanske är jättekänsligt för dig” – ja, men om man tror att det är så jäkla känsligt; varför i hela friden ens börja fråga en komplett främling om detta????? Nyfiken – googla!! http://www.chippis1972.com/2012/05/disney-on-rice.html

    OK, nog med rantings och spammande ikväll🙂
    Kram på dig och ha en fin kväll!

  3. Jenny skriver:

    Hej gumman. Underbart härligt att du fått internet igen! Har saknat dina kommentarer jättemycket! har dock inte varit så aktiv själv på sistone. xD

    Herregud vilken tant och vilken jobbig situation.:/ Man får verkligen stå ut med en del när man jobbar med något service-inriktat.

    Naglarna med guldtipparna var jätteläckra! Olika varianter av french tips är så enkelt men effektfullt, fast själv tycker jag inte det är så lätt faktiskt. Att måla tippar kan driva mig till vansinne!😀 Såg även att du dricker Lychee. Ska dricka det till maten själv nu om ca 5 minuter från skrivande stund.🙂

    sv: Tack så jättemycket för dina snälla ord om mina naglar. Vad glad jag blir att du tycker så. Jag kan säga att draknaglarna var verkligen min egen personliga favorit hittills.🙂

    Haha, hmmm… jag skulle nog säga vitt tryck på mörk botten.😉

    Annars är det kanonbra! Har mycket att stå i. Ska iväg och vandra imorgon i 4 dygn och sen har vi köpt tv och renoverat min mammas kök. Varit mycket galenskaper.🙂 Såg att du och E försöker hitta en tv. Jag överlåter allt till Jonne och vi har nu köpt en Samsung 55 tums för 17 000.:/ Men det är hans dröm och han har sparat ihop de pengarna specifikt för tv. Finns ju någon 46 tums LCD nu på Media Markt för under 3000… Men Jonne gav mig tipset att undvika plasma, och att LED drar mindre ström än LCD, annars kunde han inte komma på någon tv bara sådär.😛

    Vi har inte flyttat än. Vi får nycklarna 1:a augusti och beställt soffan tills dess så vi flyttar först då. Men den som väntar på något gott… :Det låter ju skönt att du ändå redan känner dig hemma där. Jag förstår dig helt och hållet. Nu när jag flyttat in hos Jonne och hans föräldrar ett litet tag känns det ändå lite som att jag fortfarande är gäst, och beter mig därefter också. Hur man än ser det så flyttar man ju in i någon annans hem.

    Vad tråkigt att din chef håller på så. Det är ju tyvärr alltid så när man är sommarjobbare eller extra anställd över lag. Man blir utnyttjad men det får ju gå till en viss gräns tycker man.:/ Men hur känns det nu då när jobbet flyter på lite mer?

    Det är kanon med min farbror nu. Han har fått kärlkransutvidgare inopererade vid hjärtat och nu är han hemma och är lika jävlig som han brukar. När han vaknade på sjukhuset efter koman så tog det honom bara ett dygn sen kände han sig uttråkad och frågade efter fotbolls-dvder och böcker.🙂 Han kommer bli helt återställd. Tack så mycket för din omtanke?

    Men hur är allt annars med dig? Har du hört något från utbildningarna du har sökt?

    Pussar & Kramar!

  4. Tomas skriver:

    Hej Rinki,
    jag blev lite förvånad av att du inte svarade att du är svensk. Jag brukar blåneka alla förslag om att jag kommer från någon annanstans än sverige när någon ifrågasätter det (speciellt som ingen någonsin gissat på Mexiko än).Jag är iofs född i sverige och det kan väl göra stor skillnad för vad en känner att en kan svara, men det var säkert tio år sedan jag kände att det fanns något problem med att ha flera nationella identiteter och växla mellan dom som det passar mig.

    Så jag undrar varför du inte helt enkelt sa att du var svensk?

    • rhulth skriver:

      Hej Tomas,
      jadu jag vet inte varför jag inte bara svarade ”jag är svensk”, på ett sätt så känner jag väl att jag inte helt är det och jag känner inte att jag ska behöva säga att jag är svensk. Vad är svensk egentligen? Det är väl egentligen det som är poängen, din också, att jag kan säga att jag är svensk oavsett. Men jag är jag helt enkelt, känner mig väl mer svensk nu än när jag var yngre visserligen, men känner mig Indisk också, lite.

      Sedan var jag väl helt enkelt inte beredd på hennes utlåtande, att jag talar bra svenska. Det får jag väl hoppas efersom jag har bott här hela mitt liv. Men om man ska vara petig, så är jag inte född här, därmed inte svensk, hur svensk jag än skulle känna mig. Jag antar att hade jag sagt att jag var svensk så hade hon nog ifrågasatt det eftersom jag inte såg svensk ut. Jag känner inte att jag har något direkt problem med att ha olika nationaliteter…eller vad man ska säga, men det här med adoption känns klurigt. För jag har inget som binder mig till Indien på så sätt, jag är inte intresserad av mina ”föräldrar”, när min mamma till exempel säger till mig att det inte gör något om jag inte känner mig svensk (en gammal konversation vi hade) så sade hon att hon inte kände sig vidare Italiensk heller (hon är italienska), men hon har ett val känns det som i mina ögon, att hon känner att hon inte har några direkt rötter…för mig känns det lite jobbigt att vara rotlös ibland, som att jag inte riktigt är någonting. Det hela är egentligen svårt att förklara.

      Sedan måste jag väl lägga till att i vissa situationer, när min svenskhet inte ifrågasätts så säger jag att jag är svensk, men är jag till exempel i en förort där det är många utländska och de frågar mig vart jag är i från så känns det som att svara ”sverige” inte är det dem är ute efter, de vill veta min nationalitet eller vart ifrån jag kommer ursprungligen. Så när jag till exemepel är på resande fot så presenterar jag mig självklar inte som Rinki från Indien, utan Rinki från Sverige. Men som sagt, det är väl situationen som spelar in när det gäller vad jag svarar när det kommer till nationaliteten.

  5. Combatanten skriver:

    Gick på en kristen folkhögsskola för tusen år sedan. Det var förmiddagsfika och min klass stod i kö i matsalen. Av oss var kanske fyra fem stycken adopterade från lite olika länder. En nunna kom fram till oss.Utan att presentera sig, utan att fråga vem jag var, utan omsvep började hon babbla om hur kul det är med mångkultur och sedan frågade hon mig om vi brukade ha ”såna där internationella aftnar”. Jag var inte på rätt humör för det då, så min (något överilade) reaktion var att fräsa åt henne något i stil med ”nä, varför frågar du det” och sedan vände jag mig till mina kompisar och muttrade att jag inte riktigt pallade med dumheter. Jag slängde min bricka och gick. Ett par veckor senare kom samma nunna fram till mig i biblioteket och ville be mig om ursäkt för sin påflugenhet. Jag återgäldade och menade på att jag ju också varit aningen snarstucken. Nunnan såg lättad ut och sa: ”Åh, vad skönt att jag fick chans att träffa dig, för nu ska jag in och hålla seminarium om förlåtelse och skuld och då vill man ju inte bära på en egen skuld”. Mållös stod jag kvar och ville skrika att ”jag fan inte förlåtit ett skit!”

    Nä, jag har inga problem med att berätta som så, men folk tar ens ”ambassadörskap” för given och att, som många gör, utan att ens presentera sig börja ställa högst privata frågor och ösa ur sig högst privata saker om sig själva – nej, det är inte kränkande, men ohyfsat.

  6. Anna Terneborg skriver:

    Ja, på vissa kan man då inte märka av att det faktiskt är 2012 vi lever i. Det verkar dock som att du hanterade det på ett mycket bra och vuxet sett, till skillnad från damen i fråga.

    Svar: Ja, jag tycker om dem! Brukar annars bara köra med Instagram och Camera+, men nu har jag då alltså hittat en ny favorit🙂 Hoppas den fungerar på din mobil! Förstår att det är frustrerande, något som var nytt och fräscht för bara några månader sedan kan idag vara ute liksom. Riktigt skumt det där! Även om jag samtidigt kan tycka att det kan vara lite coolt🙂

    Visst var den fin? Det blir nog inget köp för min del, måste ligga lågt med shoppingen nu ett tag, men hoppas den sitter bra så du kan få unna dig lite🙂

    Har inte börjat kolla på den ännu, jag vill helst se klart Medium som jag ser på nu innan jag börjar på något nytt. I höst börjar sexton serier igen som jag följer, så jag kan ju varva dem med WC då istället kanske. Om jag inte skulle bli sugen på en annan serie just då, det kan bli så med mig ibland🙂 Men ska iaf ladda ner första avsnittet och se ifall det är något för mig.

    Ha en bra dag! Kramar

  7. Fröken Tö skriver:

    Alla har vi olika smak, och det är ju tur för annars så skulle man aldrig kunna göra några fynd🙂 kan dock väl inte påstå att porslinsskåpet är fyllt till bredden av klövermuggar, snarare muminmuggar och en hel del annat. Men allt som jag tycker är sött har en tendens att hamna på dessa hyllor🙂 Och som du skriver, det är lite av en Lisa-kopp.
    Det gick ganska bra faktiskt. Tog mig in på trädgårdsingenjör och var väldigt nära på landskapsarkitekt. Så nu håller jag tummarna och skulle det inte gå, så har jag ändå en grym utbildnig att se fram emot🙂

    Hör att du också både håller på att flyttar samtidigt som du jobbar. Och vill du veta en sak, det är precis det jag ägnar mina dagar åt också!🙂 Jag har också ett serviceinriktiat yrke och man får verkligen vara med om en hel del! Dock tycker jag att denna kvinna inte var lite fräck när hon uttryckte sig som hon gjorde! Vad i himelen har hon med det att göra och VARFÖR ska man som fosterbarn behöva känna tacksamhet mot fosterföräldrarna? Visst de tar en under sina vingar, men om inte de hade gjort det så skulle någon annan haft deras plats. Plus att ett barn är ingen ägodel, något som man införskaffar sig och sedan besitter. Ett barn skaffar man för att man VILL ha barn och denna längtan finns så klart även hos de som adopterar. Personer som av olika anledningar inte kan få barn, men ändå vill ha barn har olika alternativ. Ett av dem är adoption- Ett alternativ som båda ska gynnas av och där ingen av den anledningen ska behöva känna sig förpliktigad att känna tacksamhet gemtemot den andra parten. Det är i alla fall vad jag tycker! Kram på dig!

  8. Malin skriver:

    Men herregud vilken kvinna! Så påfluget och ogenomtänkt och usch! Hoppas de andra jobbdagarna är bättre. Alltså, sådana saker frågar man inte en främling tycker jag. Det är lite som att fråga när folk egentligen hade tänkt skaffa barn, det är ju liksom dags nu.. Kram

  9. Felicia skriver:

    Lite konstigt kan det bli ibland, men antar att det var en äldre kvinna, för vissa är det fortfarande svårt att förstå saker, och sen kanske hon bor någonstans där det bor många med annan än svenska bakgrund och dom snackar inte svenska alls…:/ Men du hanterade det bra iaf, kanske lite kul att ha senare!!!

    SV: jag har jaft det bra, och det är väl fint med mig :))) Det kommer upp bilder när jag börjar jobba om ca 10 drg efter denna resa :)) hihi hur är det själv?
    puss och kram

  10. Va kul att melonen växer, det känns verkligen bra när man ser det växa och vad man har åstakommit. Så din kärlek mår nog kanon. Hjälper du också till eller är det hans egna hobby? Eller pratar du lika mycket med dom som han?😉 Alla mina är fortfarande bara gröna… men jag kan ju äta senapskål/ruccolan, basilikan och timjanen om jag vill. =)

    Så som du förklarar det tycker jag också att du verkar ha skött det bra. Vet absolut inte hur jag skulle reagerat. hade du en ….mer normal dag på jobbet idag då? Eller fler tjattiga tanter?

    Kram kram

  11. Lisa skriver:

    Alltså… NEJ!
    Det är det enda jag kan tänka just nu. Att vara riktig förälder och biologisk förälder är helt olika saker, till att börja med. Bara för att man inte kan bli gravid betyder det inte att man inte kan bli mamma, och bara för att man har ett barn i magen som man tänker behålla betyder det inte att man automatiskt blir mamma (även om man blir det på papper).
    Och att hon sade att du inte talade ditt riktiga språk… Du är uppvuxen i Sverige, hur skulle svenska inte kunna vara ditt riktiga språk? När man dessutom bor i ett land som Sverige, där alltfler personer gör vad de kan för att lära sig så många språk som möjligt, kan man väl knappast ens tala om riktigt språk. Engelskan har kommit att bli lika riktig som svenskan, även om svenskan fortfarande ”väger över”, så att säga, då man förväntar sig ett mer eller mindre perfekt engelskt uttal.
    Det blir så fel när hon också ifrågasätter din svenskhet enbart p.g.a. din hudfärg, men det är väl det som innebär att vara svensk när det kommer till kritan — det spelar ingen roll om man har medborgarskap eller inte då det är utseendet som räknas.

    Som du varit inne på flera gånger tidigare verkar det alltid gå tillbaka till att du förväntas vara tacksam över dina adoptivförädrar av just den anledningen — att de adopterat dig. Jag tycker precis som du där att man inte ska behöva gå runt med någon tacksamhetsskuld bara för att man ”blivit räddad”. Det man i sådana fall ska vara är tacksam över den familj man har, men det är någonting som gäller alla oavsett om man är adopterad eller inte.

    sv. För det första är jag så otroligt ledsen över att jag dröjde så länge på att svara! Jag vet att det är en dålig ursäkt, men jag tappade motivationen på att svara på kommentarer då det enda jag fick var ”fin blogg” och ”fin header”, och tyvärr hamnade din kommentar mitt i den smeten.

    För det andra: Nej, det skulle inte vara tråkigt att fira min födelsedag på det sättet. Jag gillar att ta bilder och jag brinner för det här projektet, så det blir en perfekt kombination🙂 Men helt ärligt är det någonitng vi skulle kunna försöka med — jag hade någon tanke om att försöka dra ihop ett par vänner och ha en utomhusgrillning någonstans med engångsgrillar (kanske ute på Tantolunden) om det blir fint väder, och man skulle kunna passa på då om det låter som en idé…?🙂

    Jag fyller år 6 augusti. Tyvärr är det en måndag nu i år, men man kanske kan ta allt antingen helgen innan eller helgen därpå.

    Puss&Kram på dig!!

  12. Jasmine skriver:

    Vilken upplevelse! Tack för att du delar med dig. Jag tycker att du hanterade situationen bra.

    (Sent) Svar: Tack, kära du. Det gläder mig att du så gärna vill se tackkorten som jag ska skicka iväg till gästerna jag hade på min studentdag. Jag ska absolut publicera det jag skapar. I annat fall hittar du dem i kortmakeriet (http://jasmineskortmakeri.blogg.se).

    Tack för din förståelse. Härligt att du är tillbaka i bloggvärlden. Du har varit saknad.❤

    Naw, tack för tanken. Jag och R har det bra. R har fått lägenhet! Och till hösten är det tänkt att jag ska flytta upp, så fort jag har skaffat mig ett arbete.

    Åh, roligt att ni är sysselsatta på jobbet. Visst kan det vara stressigt, det förstår jag absolut, men vist är det roligt att känna sig behövd och uppskattad?🙂 (Jag har skrivit en liten anekdot från min arbetsdag…)

    Ta vara på dig.
    Kram❤

  13. Ping: 2012 in Blogging |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s