Looking Different

Det är svårt att vara annorlunda.
Det är svårt att hantera att vara annorlunda.
När man var liten så fick man höra, från vuxna, att man skulle vara den man var och ifall någon mobbade en så skulle man ta det med högt huvud och strunta i dem ”för dem vet ju inte bättre” och ”egentligen så är de ju bara avundsjuka”, men är dem det? Alltid? Och oavsett, det gör alltid ont.
När det kommer till adoption, så är det väldigt aktuellt det här med otherness, och att se annorlunda utÄven om jag förstår att vuxna vill stödja sina barn, eller elever (eller vad det nu kan vara), så förstår dem inte. Jag har hört vuxna säga, ”men jag har också sett annorlunda ut, jag hade glasögon när jag var liten och blev kallad glasögon orm” och även om jag inte vill säga att dessa barn som blivit utsatta för detta inte har varit med om något speciellt, eller att de inte kan förstå, så kan de ändå inte förstå, inte helt.
Att se annorlunda ut, med hela kroppen, med alla ens drag och kanske längd (som i mitt fall) och sticka ut extremt i den vita normen, den vita ”massan”. Det är jobbigt och väldigt svårhanterligt, speciellt för ett barn. Det är inte helt samma sak att ”bara” ha mörkare hår, men ändå vit hy. Jag skulle säga att det inte är riktigt likadant för en person som är adopterad från Ryssland, när man ändå har liknande drag som de här i Sverige. Att vara asiat, är att sticka ut väldigt mycket och det är många adopterade asiater i Sverige.
Det är bara att konstatera att asiater, t.ex., ser annorlunda ut än de ”typiskt” svenska.
Så hur blir krocken för asiatiska barn, som får höra från sina föräldrar att de inte alls ser annorlunda ut, att de är svenska.
Vad händer då?
Jag kom över en artikel i SvD, en artikelserie om ”Vad är att vara svensk?” ett väldigt intressant fokus! Och det var artiklen om Danjel Nam som jag fastnade för, han ekade (kan man säga det i svenska språket, eller fungerar det bara i engelskan?) uttalande som andra adopterade jag har läst om. Danjel är adopterad från Sydkorea (Seoul) och hans egen berättelse om utanförskap och depression var väldigt intressant.

”Olikheten var skriven i hans pigment och anletsdrag. Samtidigt hade han fått lära sig att han inte var någonting annat än svensk. Krocken blev smärtsam.”

Han säger att föräldrar som adopterar ett barn inte kan skydda barnet från att det kan komma att utsättas för rasism utanför hemmets fyra väggar. Det måste man acceptera. Precis som man måste acceptera att själva akten att adoptera ett barn kan vara ett sätt att reproducera och upprätthålla rasistiska och koloniala förhållanden.

– De här frågorna är obehagliga och svåra att ta upp, men det är viktigt att prata om det.”

Dessa citat, tagna från denna artikel, tycker jag speglar det som är så problematiskt med allt detta och som verkligen måste tas upp och diskuteras, precis som Danjel säger. Man måste jobba utifrån verkligheten, även om man vill skydda sitt/sina barn. Även om Sverige idag och framför allt Stockholm (kanske mer tydligt i en storstad?) är mångkulturellt, så får man inte ta detta förgivet och man får inte blunda för det, jag tror att det skapar mer problem än något annat. Att försöka intala sitt barn att olikheten inte finns (även om den kanske är förhöjd i barnets eget sinne) är att göra barnet en björntjänst. Något som kanske står på tröskeln nu och måste börja hantera problematiken kring hur andra i samhället ser på en, är kanske barn till homosexuella. De vuxna ska självklart inte prata om det annorlunda i termer av ett problem, men det är ändå viktigt att belysa att andra kan komma att ha kommentarer och uttala sig rätt fräckt om dem.
Det är så man gör barn starkare, man kan inte blunda bort det som är jobbigt, det fungerar inte så. Att vara svensk är en fråga jag själv inte skulle kunna svara på, det är så komplext alltihopa. Men även om många känner att ”det spelar ingen roll vilket nationalitet man har”, så måste man komma ihåg att det kan kännas jobbigt för dem som känner att de inte kan uttala sig om sin nationalitet. Man kanske inte känner sig tillhörande landet man är född i och inte heller det landet man kom till, det är problematiskt och jag har varit i den sitsen också. Jag har hört ytterligare andra vuxna säga att ”ja, men jag känner mig inte heller så hemma i det landet jag kommer ifrån, eller så tillhörande det”. Men det är en skillnad att självmant ta avstånd från ett land och känna att, ”ja, det är väl där jag är född, men jag tillhör det inte” men dessa vuxna har oftast fått leva ett tag i den kulturen och det landet man kom ifrån och har i efterhand kunnat ta avstånd från det. Men att vara adopterad och kanske lämna födelselandet efter endast ett par månader, är att inte få ha rötter på vidare många ställen och för vissa adopterade så hittar man sig själv i landet man kommer till, men alla gör inte det och för dem kan det vara otroligt problematiskt att inte få känna att man tillhör en nation.
Så man måste tänka efter, inte blunda och varken trivialisera eller tar något förgivet.

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Åsikter, Nyheter/News, Privat och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Looking Different

  1. – Vilket sammanträffande!

    Ja usch, tack🙂

  2. Jätte bra inlägg du skrivit!
    Hoppas allt är bra med dig! Jag är fortfarade i Japan och blir mer och mer övertygad om att jag nog blivit född i fel land. Det bor defenetivt en liten asiat i mig. Inte bara för att jag älskar att resa utan mer för att jag till sättet och stilen passar in mer där. Ha en bra dag!

  3. Du är grym på att uttrycka dig!Njae är väl inget fan av honom heller men boken var faktiskt bra, få sidor o oerhört fängslande & lättläst!

  4. Hoppas att du har gaft en riktigt trevlig helg!

  5. Leone skriver:

    Jättebra inlägg och intressant skrivet. Det här om man ska passa in eller inte har jag grubblat otaliga gånger på men jag tycker att i vilket fall så ska man vara stolt över vem man är.

  6. Petra skriver:

    Hej!
    Jag jobbar ju som lärare på en skola där vi har många adopterade barn och det intressanta är just hur olika föräldrarna ”handskas” med detta. Vi har fått se fantastiska varianter men tyvärr även fasansfulla varianter. Hälsningar från Petra, Lottas syster…

  7. Jenny skriver:

    Fantastiskt skrivet som alltid!😀 Det var jätteintressant att läsa och något jag funderat över många gånger. Det är jättebra att du som ändå är adopterad förmedlar hur det faktiskt kan vara. Skillnaden mellan adopterad och exempelvis en invandrare är ju ändå väldigt stor när det gäller att känna att man hör hemma någonstans. Och sen är det viktigt att man inte förminskar ett barns känsla av att vara annorlunda. I slutändan handlar det ju inte alls om ifall man är stämplad som svensk eller inte, utan att man måste få känna att man tillhör något.

    sv: Ja, jag tycker också det känns helt otroligt att man går på bio för att se en film man inte vet ett smack om, och om man nu gör det bör man inte kunna kräva pengarna tillbaka. Och ja, jag tycker som du, att det är väldigt konstigt att det kan gå någon förbi att det är en stumfilm… Det har ju varit lite av vårens snackis i filmvärlden….

    Jo, jag skulle nog vilja se The Artist mest för att, som du säger, jämföra lite med dagens filmer och hur man har gått bort lite från att förmedla ett budskap med kroppspråk eller miner. Det vore nog lite skönt att komma bort från dagens industri där effekter används till allt! Sen har jag svårt att tro nu så här i förhand att det är en film jag kommer klara av mer än en gång. xD

    Jag tror vi får sluta be varandra om ursäkt när vi inte skriver till varandra på ett tag. Jag skriver ändå oftare till dig än vad jag håller kontakten med en del vänner.😀 Och det är väl bara att konstatera att både du och jag faktiskt, trots allt, har ett liv.🙂 Och jo, jag mår jättebra nu! Slapp undan halsfluss och allt vad det heter.🙂 Hur mår du själv nu? Inge fler yrselanfall eller förkylningar? Hur är det med din fot?

    Jo, påsken var trevlig på sitt eget lilla vis.🙂 Låter som att du också hade en trevlig påsk och det spelar ju ingen roll alls vilken dag man äter middag på, så länge man träffas.🙂 Jag är inte heller så traditionsenlig vad gäller påsken egentligen. För mig känns det som en ganska meningslös helg och jag firar väl mest för min mammas skull.🙂 Jag hittade inte en enda grej i Karlstad men tittade inte så noggrannt heller.🙂 Det enda jag köpte var ett nässpray! xD

    Hi hi,vad kul att jag kan inspirera dig.😀 Hoppas bara att du tycker det är roligt också.🙂 Hur länge satt ditt nagellack innan det började flagna?

    Ja, men jag förstår att du är nyfiken på USA, även om politiken kan vara lite av ett minus, men så är det nästan överallt egentligen. Det finns ju inget som säger att du inte kan flytta dit ett tag och utvecklas själv medan antropologin får större fäste i Sverige. Där skulle du dessutom ha en otrolig fördel.😀 Haha, för min del är det snarare så att jag inte har en enda tanke på att stanna kvar i Värnamo. Det blir en mellanlandning för mig och Jonne ett litet tag och sen förflyttar vi oss någon annanstans. Troligtvis blir det i närheten av Göteborg, fast ute på landet.🙂 Men det får ta sin tid. Jag bor ju egentligen inte i Värnamo nu, utan 2 mil utanför, det är bara lättare att säga Värnamo.🙂

    Tack vännen. Jag håller med dig om att det skulle bli super om vi träffades och precis som dig har jag inga tvivel om att vi skulle trivas i varandras sällskap. Du verkar också vara en fantastisk tjej så jag kan egentligen inte tänka mig någon bättre person från internet att träffa för första gången.🙂

    Jag tror det kommer gå utmärkt för dig och håller tummarna stenhårt. När får du reda på om du har antagits? Är det i juli någon gång?

    Att jobba på ridskola är fantastiskt, det är det verkligen, men i slutändan är det inget man kan leva på en längre tid om inte man får jobb på en väldigt stor ridskola i en mycket större stad. Framförallt eftersom många ridskolor i stort sett är beroende av ideell hjälp snarare än arbetskraft. Och nej, visst är inte pengar allt, men i grund och botten måste man ju överleva och i ridsolebranschen finns inte möjligheten riktigt. Och ja, som du säger så handlar det ju för min del om att jag vill utvecklas och börja spara pengar, inte bara ha så att pengarna räcker hela månaden ut. Man måste ju börja tänka på pension, att eventuellt köpa hus i framtiden, att det kanske kommer in en hund i bilden och kanske även kunna resa lite mer. Djur är ändå något som kommer finnas i mitt liv, även om jag inte jobbar med dem.🙂

    Jag uppskattar också våra konversationer väldigt mycket och precis som du säger så ger de mig konstant nya vinklar eller perspektiv att se saker ur och nya ämnen att fundera kring.🙂 Vi är så lika på det sättet att vi inte har så många att diskutera sånt här med. Jag kan diskutera med Jonne och Ricard ganska bra, men ändå kommer vi ofta inte in på hälften av dessa saker, detta för att vi har så olika intressen alla tre som vi kanske hellre diskuterar, och sen har jag inte många nära vänner som är kvar här nere i småland heller.

    Oj, det var en bra fråga, men jag kan tyvärr inte säga alls mycket om vad som är ett bra eller mindre bra område i Side. Jag har ju bara varit där en gång och då följde jag mest efter Jonnes föräldrar som varit där varje år i 9 år och som kan stan utantill. Hotellet verker ju dock fantastiskt och ligger ganska nära hotellet Begonville där vi var (jag tittade på kartan), men verkar ligga närmare centrum.🙂 Kolla på kartan om du hittar Begonville för jag såg att det fanns med. Därifrån hade vi ca 20 minuters promenad till centrum och det är typ där alla restauranger ligger. Det tog oss även ca 15 min ner till stranden, så från hotellet ni valt borde det inte ta mycket längre tid beroende på vilken strand ni väljer. Jag tror det är ett bra val, men om du vill kan jag dubbelkolla med Jonne nästa helg och se vad han säger. Han har trots allt varit där 7 ggr så han vet mycket mer än mig!

    Haha, tack så mycket för länken!❤ Vad glad jag blir att du tänker på mig när du ser stjärnor.😀 Jo, den var lite dyr för mig men väldigt söt.😀

    Hoppas att allt är bra med dig också och jag saknar dig och våra konversationer jättemycket när vi inte är så aktiva på våra bloggar.🙂 Hoppas iallafall att du haft en kanonhelg och får en toppenvecka nu också! Massa bamsekramar!

  8. väldigt tänkvärt inlägg måste jag säga,jag har ärligt talat aldrig tänkt det på det sättet. Den ensa person jag känner som är adopterad (förutom du dådå) är en klasskompis och hon är adopterad från Ryssland. Trodde först att hon var svensk …

    Jag har inte heller direkt svenska drag, jag är inte mörkhyad, men man ser ändå att jag inte är svensk, iaf inte helsvensk. Men det gör väl inte lika ont för mig eftersom jag har utländska föräldrar och då får jag inte direkt bilden ”jag är svensk”.

    Fast egentligen handlar allt det här om vad man kallar svenskt. Min So-lärare säger att man blir svensk då man har gått i svensk skola, min engelska lärare säger att man är svensk då man bor här (antar att hon menar då man är svensk medborgare?)… Man kan trorts allt aldrig få stopp på racism, precis som mobbning. Fördmar och hat kommer alltid finnas, dock ska man inte låta det gå över styr!<3

    Due stark, och klok. Visa alla som sagt att du är annorlunda att du verkligen är det. för du är speciell, du är bra, bättre än dem. De har ändå ingen grund på dreas värderingar och skit. Det har iaf du.<3

  9. Jasmine skriver:

    Du har än en gång skrivit ett mycket intressant inlägg. Jag kan dock inte relatera till det, eftersom jag nog är så svensk (till utseendet) som man någonsin kan bli. Jag kan dock förstå det där med att vara annorlunda och det gör att jag kan förstå en del av sorgen man som annorlunda känner.

    Svar: Jag tycker att det ska bli roligt att ta studenten, men det är mest för att jag vill gå vidare med mitt liv. Jag och en vän diskuterade en del kring studenten och vi var båda överens om att studenten inte längre är en lika stor grej som det var förr, i och med att alla faktiskt inte tog gymnasieexamen. I dessa tider är det bara en princip, en tradition som hänger kvar – vad anser du?

    Pastasallad är en klassik rätt i buffén, tack för tipset. På min studentmottagning kommer alla i princip samtidigt, i och med att vi ska fira ute på ön där man måste anpassa sig till båtarna. Jag och familjen har dock planerat en buffé som är lätt att göra stora mängder av och som inte kräver alltför mycket pyssel i sista minuten. Jag hoppas att det ska gå bra.

    Ja, jag är väldigt glads att jag fick med mig mamma och hennes sambo in till stan och Chalmerskortegen. Det är ju inte roligt att stå där själv…

    Jag förstår dig. Det är en konst att försöka andas samtidigt som världen runt omkring stressar som galningar. Att vara medveten är dock ett bra steg på vägen.

    Naw, det gör mig så glad att du uppskattade kortet som jag skickade till dig. Jag brukar tänka på dig när jag sitter bland papper och rosor.🙂 (Jag tänker självklart på dig annars också. <3)

    Jag måste nog också erkänna att jag säkert hade gått ut gymnasiet med bättre betyg om jag hade ansträngt mig mer, men jag antar att jag ska vara nöjd ändå. Jag har många fina betyg (dock har jag inte gjort mig förtjänt av alla, enligt mig själv).

    Har du åkt flak flera gånger?
    Haha, jag funderar seriöst på att köpa mig en regnponcho i plast som jag kan slänga direkt efter åkturen på flaket, men det kommer att kännas så himla töntigt. Ska man vara fin får man lida pin sägs det ju; jag luktar antagligen alkis när jag ska försöka ta mig hem till ön senare på eftermiddagen.
    För att skydda min mössa tänkte jag ta med en plastpåse. Känner jag att det går för vilt till på flaket kan jag alltid lägga undan den, det borde fungera..? Som du säger; det är ju just på studentdagen som den ska användas, efter det ligger den i princip bara hemma på hyllan och dammar igen.

    Lev väl!❤
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s