Jag saknar dig!

Ibland drömmer man riktigt starka drömmar, drömmar som känns otroligt riktiga och verkliga; oftast brukar drömmarna som jag kommer ihåg (när jag vaknat) vara mardrömmar eller väldigt udda, konstiga drömmar. Men ibland, så lyckas jag komma ihåg delar av bra drömmar — idag var en sådan morgon.
Dessvärre så glömde jag mer och mer, allt eftersom minuterna gick efter att jag hade vaknat. Men nu, såhär i efterhand kommer jag ihåg personen som var med i alla fall: Min farfar.
Jag saknar honom, otroligt mycket. Han dog när jag var  11 år, 2000. Han överlevde precis millennieskiftet, men tror inte att han var väldigt medveten om något.
Jag, min lillebror, mamma och pappa och någon av mina farbröder (kan ha varit andra också, kommer inte ihåg exakt) var hos farfar dagen innan han dog (vilket vi självklart inte visste helt då). Men jag insåg, trots att jag var så ung att han inte mådde bra, enligt farmor hade han inte tagit smärtstillande (eller någon typ av medicin) just den dagen för att han då blev rätt omtöcknad av den och inte var vidare medveten, men jag är inte ens säker på att han kände igen oss när vi kom. Han såg så ynklig ut på något sätt, samtidigt som man såg att det var ju farfar…och det var ju klart att han skulle bli frisk.
Runt den här tiden, kommer jag ihåg en kväll när jag såg pappa gråta, vilket inte var något som hände ofta; han kunde bli arg och skälla men gråta var ingenting som jag kopplade till pappa. Jag blev rädd, pappa skulle natta mig och jag låg i sängen och jag frågade vad det var som var fel på farfar. Pappa satt på min sängkant och förklarade försiktigt vad det var som var fel och jag frågade om man inte kunde operera honom; varpå pappa förklarade att farfar var för gammal och inte skulle klara det. Jag blev arg, ledsen och besviken och började gråta, det var bara fel tyckte jag.
Det var 7:e januari och dagen efter att vi hade träffat farfar på sjukhuset, jag, mamma och min lillebror skulle åka skridskor och vi var på bussen. Det var en fin dag, soligt och det skulle bli roligt att åka skridskor, sedan så ringde pappa och berättade att farfar hade dött. Jag kommer ihåg hur förtvivlad och ledsen jag blev. Det var hemskt!
Begravningen var otroligt fin, personlig och jag som innan hade varit så rädd för att jag inte skulle gråta eftersom jag aldrig grät till filmer och sådant som min bästis och min mamma. Men jag hade inte behövt oroa mig för jag grät som en tok hela dagen. Min farbror höll ett personligt tal, som fick alla att komma ihåg farfar precis som han var. Det var perfekt, i allt det jobbiga. Farfar hade nog gillat det.
Nu såhär lite mer än 12 år senare, så kan jag komma ihåg hur han ser ut och ibland kan jag höra hans röst. Men det är inte så himla ofta det blir så klart. Men nu i natt, i min dröm, så var han så verklig! Hur han pratade, rörde sig, skrattade…ja, allting var så äkta. Jag saknar honom så otroligt mycket. Han var härlig och jag kommer så väl ihåg hur han uppmanade oss barn att inte trampa vid hans rosor på landet.
Men ärligt talat, ångrar så himla mycket att jag inte pratade och tog kontakt med honom mer. Farmor blev som min favorit när jag var liten, farfar var väl inte den som pratade så jättemycket och jag visste väl inte riktigt vad jag skulle säga. Jag kommer väl ihåg en sommarkväll eller om det var sensommar, då det ringde på hemtelefonen och jag  hörde hur pappa pratade och jag fick för mig att det var farmor. Jag sprang mot telefonen och frågade ”Är det farmor?” och pappa sade ”Nej, det är farfar. Vill du prata med honom?” och jag sade ”Nej.” Rätt upp och ned, bara sådär. Nej.
Sekunderna efter så ångrade jag mig och kände mig dum och jag kände på mig att pappa skulle bli arg och ledsen på mig, så jag gick ut i trädgården på baksidan. Pappa kom efter mig sedan och sade att farfar hade blivit ledsen och att jag borde ringa upp och säga förlåt. Jag kände mig jättedum, samtidigt som jag tyckte att det skulle bli läskigt att ringa farfar, för jag visste inte hur jag skulle förklara. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det blev därefter, när jag ringde eller om jag ringde och förklarade mig.
Jag önskar att jag hade sagt att jag älskade honom, tror inte att jag gjorde det vidare ofta. Han var alltid så stolt över oss barnbarn, även om han kanske inte alltid uttryckte allting i ord.
Men jag har ändå ett väldigt mysigt minne med farfar och mig, jag var kanske fem eller sex år och han satt i en av fåtöljerna i vardagsrummet i lägenheten som han och farmor hade och  jag satt i hans knä. Jag strök med min hand på hans kind och sade ”du är stickig farfar”, varpå han skrattade och sedan fick jag sitta kvar i hans knä med han rakade sig. Det var mysigt!
Det var ett tag sedan jag besökte minneslunden, men jag tänker på honom och idag extra mycket. Jag skulle vilja säga förlåt på något sätt.
Jag älskar dig farfar.
1915-04-11  2000-01-07
Beethoven – Moonlight Sonata

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Privat och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Jag saknar dig!

  1. Gabriella skriver:

    SV: Det var länge sen jag kände att jag hann med att träffa vänner i lugn o ro. Känns roligt o otroligt o njuter medan jag kan. Åh jag hoppas det lugnar ned sig snart för dig så att du också får chansen att njuta!
    Att tvivla inför salstentor känner jag igen, denna stress o press! Usch. Man gör ju som gott man kan som bekant. Men det är klart att det ändå känns jobbigt. Ska tänka på dig!

    Skrev lite slarvigt, vi såg filmen Trassel hemma hos några vänner i stan alltså=) Precis, vi får hyra den o se resten sedan.

    Åh tack ska du ha! Haha ja för mkt prat om blommor gör ju sitt också. Lagom är oftast bäst=) Håller med dig om gröna blad o vita möbler, det är en oslagbar kombo.

    Ja, det är en bra utbildning tycker jag. Bred utbildning med mkt praktik, det gillar jag. Javisst det får man fråga=) De flesta säger Musikhögskolan (har hetat det i flera år) men heter nu Luleå tekniska universitet (LTU); KKL (Konst, kommunikation o lärande). Vad tycker du om din utbildning o skola?

    Håller med, o det tycker jag är det roligaste med dans, att det finns plats för det egna uttrycket. Man får vara personlig.

    Jag förstår inte hur han orkade plugga dubbelt min sambo. Men han är väldigt skoltrött o vill bara bli klar, därav anledningen hihi=) Han läser industriell ekonomi. Aha där ser man, en ingenjör där med=) Duktigt att ha pluggat direkt sedan gymnasiet. Det är tufft faktiskt! Det kan ju kännas lite surt ja som du säger, fastän din sambo är två år yngre, men samtidigt försöker jag tänka i all allmänhet, att alla är olika o har olika förutsättningar o ingen behöver vara sämre än någon annan. Du kanske har hunnit med annat som han inte har dessutom=)

    Javisst, det kan jag tänka mig. Skönt att bara komma iväg ni två ja, byta miljö o uppleva saker tillsammans. Om man är van att ofta vara tillsammans o umgås är det ju extra svårt att vara ensam, inte konstigt alls tycker jag.
    De gånger jag o min kille åkt utomlands tillsammans så har vi varit väldigt få dagar tyvärr. Av den anledningen att nån av oss jobbat el så o det blivit svårt att ta ledigt längre. Har varit borta 4-5dagar.
    Sol låter härligt det! Hm.. ja då kanske inte Paris är helt ultimat. Paris är fint o kan vara varmt, men gäller att kolla vädersäsongen eller vad det heter=) Vi hade för det mesta varmt i Paris, åkte i början på augusti (2009). Men kanske Spanien el Grekland för sol o bad?

    Vilket inlägg, innerligt o vackert! Jag gillar det mycket.
    Det är ju lätt att känna skuld och dåligt samvete för det som inte sades och det man ”borde” gjort. Men man ska inte klandra sig själv för mkt tror jag.
    Du var ju också trots allt barn (11år) när du sa det där om att inte vilja prata med honom i telefonen. Barn är barn tänker jag=)

    Vad roligt, jag visste inte att Carolina Wallin Pérez ska vara med i Melodifestivalen, hon är bra tycker jag!=)
    Kramar

  2. Hittade detta på en sida som jag alltid använder för ”drömtydning” inte för att de alltid stämmer, men det är en ”grej” bara. dreammoods.com. Annars har jag tre böcker jag kan titta i. Jag och Viktor pratade härom dagen om hur verkliga drömmar jag har och han blev avis. Det är som att stiga in i en annan värld. Jag brukar också komma ihåg dom hemska drömmarna mest. Har du någonsin drömt om samma sak en längre peiod.? Jag drömde tex om katter säkert tre ggr/vecka.

    Grandparents
    To see your grandparents in your dream symbolize love, security, wisdom and protection.
    To dream that you are searching for your grandparents signify your search for love and protection. You may be regressing to childhood needs.
    To dream of your grandparents’ home refers to longevity, security and good old fashion values. You need to lay a solid foundation in order to grow. Obviously, your own personal associations with your grandparents’ home will factory strongly into its significance. What did you do while you were at your grandparents? What sort of memories did you have? What did you do when you visited your grandparents?

    Blev ingen shopping… dom skulle stänga inom två timmar… Men jag ska ditt imorgon istället.

    mmm schlager favvo… Ja INTE marie i allafall. =) Dom tre tjejerna gillade jag men de var ingen schlager låt så de skulle inte ha fungerat. Loreen var super bra. Gillade låter, uppträdandet och stilen. Torsten förstår jag inte att han gick vidare.

    Kram

  3. camilla skriver:

    Ibland har man verkligen sånna här dagar❤ men jag tror det är bra ibland, tror inte du det?

    ÅÅ är clementinerna goda nu också?:D kanske bprde köpa på mig ett par då::D
    Nyfiken på vilken film ni såg nu😀

    Jag håller med dig, hon var klart bäst igår enligt mig😀
    Jag låg också o kikade mello och sen såg jag någon film tils jag somnade hihi.

    Ha en kanon söndag😀 kraam

  4. Konstigt det här med drömma ibland alltså..
    Åh fulkomligt älskar Thorsten!Nu finns mina åsikter uppe såhär dagen efter;)

  5. neli skriver:

    usch, jobbigt det där med drömmar.. speciellt dem som känns så verkliga! =( jag beklagar det som hände med din farfar.. han har det säkert bra där han är nu❤ min farfar är också död och jag hade typ inte alls någon kontakt med honom, men jag önskar så att han levde för han verkade vara en sån fin och glad människa❤

    hihi jag köpte faktiskt ett par svarta kalsonger till killen i fredags från beckhams kollektion.. han blev jätteglad =) han älskar dem.. säger att kvaliten är skitskön! sen fick man en skitsnygg påse till! hehe ne jag har faktiskt inte testat den tröjan på mig.. om jag testar den så kommer jag säkert bara vilja köpa den haha. måste hålla hårt i mina pengar! jobbigt =/ så jobbigt med så mycket plugg… imorgon är det måndag och en ny vecka, då är det skola som vanligt som väntar =) själv då?
    kramen

  6. november skriver:

    väldigt fint skrivet, måste jag säga. Min far- och morföräldrar lever allihopa så jag har inte känt den känslan att förlora någon utav dem. Men jag känner med dig iaf, bara av att läsa texten. Det där med att man har bättre kontakt med den ena och inte den andra, det stämmer in på mig. t.ex pratar jag med mina farföräldrar men när mina morföräldrar ringer så säger jag alltid att mamma ska säga att jag inte är hemma. Det kanske låter elakt, men jag känner mig osäker när jag pratar med dem. Det blir bara jobbigt för jag har inte träffat de enda sen jag var fem. det är typ mer än tio år sedan, det kanske är dags att våga prata med dem, för det kan ju vara för sent. man vet aldrig. din text fick en att tänka om. tack!❤

  7. november skriver:

    svar: jo, jag hoppas också att det blir bättre, men i vår skola så har vi hemvister där man är med sin klass och några andra. I min hemvist är det bara min klass, en trea och en tvåa. Och man brukar aldrig se dem. Så de enda man umgås med är sin klass. Så det skulle inte funka att umgås med de andra klasserna. Så jag håller på att fundera på att byta till en skola som ligger vid tågstationen ist. Det är även där en av mina ästa vänner går, hon är mer flummig och så, så hon är mer min typ. Ska bara se hur det går med ämnena.:/ hoppas jag kan byta!😀

    Tack iaf! tack så jävla mkt!<3

  8. Marcus Å skriver:

    Du skriver så fint om din farfar!

    Min dag har varit bra, ska sätta mig i bilen mot Stockholm strax… Vad har du haft för dig i helgen då?
    Kram

  9. Sv. ja jag förstår vad du menar… Man tänker på tydningen om det verkar vettigt. Jag tror abolut att upprepande drömmar har betydelse. Det är några känslor som måste man måste fundera på tror jag. Varför tror du att man drömmer??

    Köpte en liten lergryta för 75kr och fyra kaffekoppar för 20kr som passar bra till kärlekens nya nespresso maskin. =) Hoppas han tycker om dom sen.

    Ja precis Abalong dot nånting va bra.. men inte schlager. Tänk dig Torsten i Eurovision… tror inte de skulle fungera.

    Kram

  10. angelica skriver:

    sv ja det är sjuukt bra!😀
    ja verkligen🙂
    nae, jag såg faktiskt inte det! kanske nästa helg. du då?🙂

  11. Josefin skriver:

    Känner exakt samma med min mormor och morfar. De dog båda i cancer med ett års mellanrum. Jag ångrar än idag att jag alltid var så blyg när det kom till morfar. Det var inte förrän han låg på sjukhuset som jag insåg hur mycket jag behövde honom och hur mycket jag kommer sakna honom. Min mormor var min bästa vän. Jag älskade att vara med henne, hon var så rolig och så otroligt snäll. Det som tar mest sjukt är att de dog så unga. Morfar var 59 och mormor hann bli 60 år. Det är inte rättvist att de måste förlora livet så unga. Och jag kommer ihåg att jag inte tyckte det var rättvist mot mig att de dog. Alla andra fick ha kvar sina morföräldrar medan mina gick och dog. Men jag var så pass liten att jag inte kommer ihåg så mycket men jag kommer ännu ihåg min mormors röst. Åh, jag saknar dem.

    sv: Helst vill jag nog ändå jobba med utvecklings handikappade barn/ungdomar.🙂

    Kram

  12. FANTASYDINING skriver:

    Saknar också min morfar, kan inte fatta att det var så längesedan han gick bort!

    Nej det var ingen tävling dom gör så på den stranden alltid. Jag tycket också Looren var bäst, gillade också Dead by aprils låt. Ska du hitta på nått skoj i veckan?

  13. Anna Katana skriver:

    Alltid hemskt när någon gå bort. Saknar själv ofta min farfar som gick bort när jag var 20. Han var en stor stöttepelare i mitt liv.

    Du verkar i alla fall har många fina minnen av din farfar och jag är säker på att han förstod att du älskade honom även om du inte uttryckte det. Förstår om det där minnet med telefonsamtalet känns extra jobbigt för dig, men tänk på att du var bara elva år. Alla har sina favoriter och idoler som elvaåringar.
    Att han kommer i dina drömmar som så levande visar på att han brydde och bryr sig mycket om dig.

    sv: Mitt i flytten ringde min vän Ida och berättade att det tagit slut med hennes kille. Så mitt i all min glädje där jag flyttar ihop med min fick jag stötta henne.

    Loreen blev min favorit också, tyckte om låten men hennes uppträdanade tyckte jag inte var särskilt bra. Bara wierd.

    Kramar

  14. Så fint inlägg! Visst finns det alltid någon i livet som man saknar extra mycket och även om man inte var så gammal så är man ju ändå så pass medveten om att något inte står rätt till och att det inte är långt kvar. Jag tror ändå att när de lämnar oss så finns de kvar där och vakar över oss på ett eller annat sätt. Min farfar gick bort när jag var 9 år och jag tror min farfar har varit med i spelet och ”skyddat” och hjälpt mig många gånger. Låter säkert jätteflummigt men det känns så ibland, det ger en lite trygghet med🙂

    Hihi så roligt att du ville visa mina verk och skryta lite för din sambo, jag satte mig igår och gjorde just en sån kategori så nu finns allt jag bakat själv under en och samma kategori! Mina recept blev namnet🙂 Har egentligen länge funderat på hur jag ska kunna utmärka de recept som faktiskt är mina men detta blev ju ett bra sätt nu! Blev många att flytta över haha😀

    Ja Loreen var ju otroligt vacker och duktig framförallt, vilket framträdande! Tur att hon gick till Globen. Jag överraskades också av Dead by April, jag vet ju att de är bra men att de kom så långt var riktigt kul! Inte direkt den genren man tänker ska komma så långt i en schlagertävling😀

    Men åh så söt du är! Vad glad jag blir av dina ord om att jag är vacker och att du gillar mina tatueringar. Tittade igenom dina bilder med och du är verkligen hur söt som helst😀 Jag har tatuerat mig på ett ställe som heter Flashfighers som ligger i Aspudden. Det är ett ställe där det bara jobbar tjejer och de är hur trevliga som helst och man känner sig trygg i deras händer hehe. En av tjejerna som tatuerat mig har även fått göra designen till en vodkaflaska på Systemet så hon är ganska duktig kan man säga😉 Vad skulle du vilja tatuera om du tog mod till dig?
    Kram!!

  15. anniepiie skriver:

    beklagar sorgen!♥ Själv har jag oxå sånnadär dagar ibland, saknar min farmor och faster enormt!! Vi hade sånna starka band emellan oss, gjorde mig och glad och hjälpte mig med läxor osv under min uppväxt… Men de har det säkert bra där dom är nu!!🙂 SV: Jag jobbar några timmar varje vecka, blev anställd förra veckan!😀 och sen har jag praktk resten av dagarna för har inte gått färdigt utbildningen än, har en del kvar att lära mig!🙂 hehe Trevlig kväll. Kraam

  16. Jasmine skriver:

    Jättefint inlägg, verkligen. Jag blir berörd. Det är starkt av dig att dela med dig av något så personligt.

    Svar: Tack snälla. Jag blir alldeles varm inombords när jag läser dina fina ord. Tack snälla. Tack.

    Idag har vi firat min mamma. Släkten var här och jag är mer eller mer slut. När de hade gått kunde jag inte låta bli att tänka – och utbrista ”Äntligen!”. Haha.
    Vad har du gjort i helgen?

    Kram

  17. Ja visst är det så, man känner en viss närvaro! Om det är jämt eller om det är när man befinner sig på kyrkogårdar och minneslunder spelar ju ingen roll.Tror alla känner den på olika sätt och efter olika personer i ens liv som gått bort🙂 Hihi vilken tur att du inte tycker jag är flummig!

    Åh men det är ju en jättefin tanke till tatueringar! Det spelar ju ingen roll om det är väldigt populärt just nu då det betyder väldigt mycket för dig🙂 Det är ju huvudsaken och då kan ingen säga något annat! Hihi den glassen minns jag, den var riktigt god! Tyckte väldigt mycket om den men kom inte ihåg vad den innehöll så tack för påminnelsen.
    så söt du är som ville dela med dig av din idé och att jag är den första förutom din pojkvän som får veta det! Det är verkligen en ära, så glad jag blir😀

    Hihi det var inga problem, satt och var så uttråkad där på kvällen så jag kunde lika gärna fixa med kategorin. Sånt är ju bara kul att pyssla med egentligen och inga besvär, kul att kunna underlätta lite med. Man ska ju lyssna på sina läsare😉

    Ja det är så härligt att kunna känna bebis nu, nu är det ju den roligaste halvan av graviditeten jag har framför mig. När man verkligen ser och känner utvecklingen🙂 Men självklart den jobbigaste perioden med med alla krämpor och besvär haha!

    Stor kram

  18. vad fint skrivet, har liknande drömmar. Två gånger kan jag svära på att de jag drömde om kom för att säga farväl, detaljerna och sakerna som var med, sättet allt var som så rogivande och lugnande.

    Ja de är ju äldre liksom så håller med dig. Jag är ju vuxen med men de får stå sitt kasst.

    Ja föräldrarna vet om de, de är lika förskräckta och fattar inte vart hon fått de ifrån, ingen av dom är särskilt utseendefixerade, sminkar sig inte ens och alltid sagt hur perfekt hon är precis som hon är. Enda stället de kunde tänka var dagis, man vet ju inte vad andra ungar säger till andra:/

    kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s