”Maggie Goes On A Diet”


Detta är en ny barnbok som kommer att släppas i oktober, trots att den inte har släppts än så har den skapat många rubriker runt omking på nätet. Denna bok handlar alltså om 14-åriga Maggie som är mycket överviktig och osäker, hon bestämmer sig därmed att börja banta och förvandlas då till en normalviktig flicka som blir skolans fotbollsstjärna.
Många av rubrikerna som kretsat kring denna bok har varit arga, hur kan man skriva en sådan här bok? Att den dessutom är tänkt att ha barn i målgruppen 4-8 år, det är ju skandal menar många.
När jag först läste om denna bok så blev jag också riktigt arg, varför behövs en sådan här bok, i en värld som är så präglat av idealet att man som tjej ska vara smal?! Men samtidigt, visst jag är beredd att förstå, lite varför man kan skriva en sådan här bok. När jag hade lugnat ned mig tänkte jag nämligen att ja — okej, eftersom jag inte har läst boken så får jag väl lita på nätbokhandeln som har beskrivit boken; om nu Maggie var väldigt överviktig, så är det ju faktiskt bra att hon lyckades banta så att hon blev hälsosam; för det står ju faktiskt inget om att hon blev supersmal, utan ”endast” normalviktig. Barnfetma, är ju något som tåls att ta upp, det är en farlig sak och det är absolut ingenting man ska sopa under mattan!
Många har även reagerat över målgruppen på den här boken, det har jag väl egentligen inte mycket att säga om. Visst tycker jag att det är rätt knäppt att sätta en sådan låg målgrupp, men fyra-åringar lär inte förstå innebörden av denna bok, sedan handlar det väl lite om föräldrarna som ska förmedla en vettig och nyttig bild för sina barn, när det gäller en hälsosam syn på mat och vikt.
Något som jag däremot reagerar på är att det framgår av nätbokhandlen som skrivit om boken att Maggie dels populär när hon väl har blivit normalviktig. Visst kan det ha att göra med att Maggie nu tror mer på sig själv, men ändå, är det verkligen nödvändigt att porträttera det på ett sådant sätt? Det känns lite som att meddelandet blir att är man smal, så är man också lycklig. Förlaget som ligger bakom denna bok uttrycker sig även såhär: ”inspirerande” berättelse om en flicka som har ”en potential som har varit dold under hennes överflödskilon” — jag förstår inte det här! Okej, självsäkerheten spelar ju in här också, hon hade kanske större potential (inom fotboll verkar det som) som väl kom fram när hon gick ned i vikt och började tro mer på sig själv. Men jag tycker inte om formuleringen!
Även om barnfetma är ett växande problem, så tycker jag ändå att det här är fel medel att få fram det meddelandet till barn. Istället kanske  boken skulle kunna handla om en väldigt överviktig tjej som var med om jobbiga konsekvenser, på grund av hennes övervikt. Det kanske skulle få barn att inse att det inte är bra att äta hur som helst och att övervikt är något att leka med, inte heller reta andra barn för. Det här med vikt är nämligen så känsligt ämne, varför ska man genomsyra barnböcker med oro och tankar kring vikt, egentligen? Jag menar, om målgruppen ska vara 4-8 år så tycker jag att det är rätt dåligt. Hade den inriktat sig på andra fjortonåringar som Maggie själv, ja det hade kanske varit en annan sak. Samtidigt finns det – i detta samhälle – en skev bild kring vad som anses vara övervikt och när man är 14 år så är man dessutom i puberteten, en ålder som är  jobbig på många olika sätt. Jag var väldigt mullig i den åldern och då tänkte jag väl inte på det så mycket, eller snarare det var runt 14 som jag verkligen började bry mig och hatade att vara mullig. Jag kände mig ful och som att ingeting var snyggt på mig, det var riktigt jobbigt.
Men det ska ju också läggas till att det finns olika typer av dieter, denna bok verkar ju inte handla om att svälta sig själv utan att man som överviktig ska tänka på att äta lite mindre – mer normala – portioner och röra på sig tillräckligt. Men i den här åldern, oavsett om det är runt 7-8 (när man börjat läsa lite mer ordentligt) och äldre, så är linjen väldigt tunn enligt mig. En bok som uppmanar en hälsosam bild kan lätt övertolkas och blir till något som går överstyr.
Jag måste erkänna att jag är rätt trött på det här med att man måste tänka på vikt hela tiden, när jag var runt 8 år, då tänkte jag aldrig på vikt, kanske var det i och för sig för att jag var smal då. Men dessa tankar på smal, vikt och mat, sådant fanns inte. Aldrig. Det har växt fram med åren. Det känns lite främmande här i Sverige, att lyfta fram ett sådant problem — som barnfetma, även om det är viktigt. I USA är det väl annorlunda, men kan inte barn bara få vara barn lite till? Boken kan väl rikta sig till lite äldre personer, som i så fall skulle kunna komma i kontakt med boken i skolan, där man faktiskt kan diskutera och då förhoppningsvis få en lite mer nyanserad bild kring allt detta med vikt, mat och hälsa.

Jag hittade denna artikeln på Aftonbladets hemsida och jag kan lägga till att jag i samma veva stötte på en annan artikel med rubriken ”Sjuåriga flickor vill bli smalare”. Som sagt, det är en tunn linje och ett väldigt problematiskt område, det är svårt att ta upp det utan att vecka känslor åt ena, eller det andra hållet.

Här, kan ni läsa artikeln kring boken.

 

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Åsikter, Böcker och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till ”Maggie Goes On A Diet”

  1. adaramagazine skriver:

    Har också hört talas om den där boken och blev väldigt chockad först .. tycker det är jobbigt att så mycket ska kretsa kring vikt. Det är nog med sånt i tidningar och på TV. Min lillasyster tycker t.ex. att hon är tjock fastän hon är jättesmal! Det är hemsk! Hon är dessutom inte alls gammal …

    sv: naw vad gullig du är!😀
    Kul att du också hållit på med journalistik ju! Jag tycker det känns jättekul att ha börjat plugga igen. Har saknat det sedan jag gick ut gymnasiet. Det är bara bra med mig, förutom att jag är förkyld. Hur är det med dig? =) Haft en bra helg?

    Kram!

  2. Jasmine skriver:

    Ideal är ett ämne som ofta berör mig mycket starkt. Speciellt när det berör unga, vuxna anser jag har ett eget ansvar. Därför kan jag förstå de starka reaktionerna. Samtidigt… Författaren bakom boken måste ha haft ett syfte, när den skrevs. Jag har svårt att tro att någon är så okänslig och saknar en verklighetstrogen livssyn.

    Svar: Tack, tack!

    Nej, någon kommentar har jag inte fått av dig på länge… Glad att du skriver till mig.🙂

    Tack snälla för dina fina ord. Du gör mig väldigt berörd – som vanligt! Dina ord kan skapa magi.

    Precis. Många bäckar små. Jag gick igenom min ekonomi (vuxenpoäng!) igår. Konstaterade då att jag har lagt närmare 400 kr på fika… (!!!) Det är sjukt och ja, jag skäms.

    Hoppas att det gick bra på tentan idag! Hör gärna av dig om hur det kändes.🙂
    Kram❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s