Stambyte


Just nu pågår det stambyte hemma i lägenheten, så sedan i måndags har jag bott tillsammans med E hemma hos föräldrarna. Dock är det bara min bror hemma, då mina båda föräldrar är utomlands just nu. Det känns rätt mysigt på ett sätt att vara tillbaka ”hemma”, men uppriktigt sagt så känns det inte riktigt som hemma lägre. Mitt rum känns bekant och jag älskar det fortfarande, det är så ”jag”, men det är ändå inte riktigt samma sak längre. Sedan kanske själva hemma-känslan inte är lika stark längre för att min föräldrar inte är där just nu heller. Nåja, det är under de två första veckorna som det tydligen ska vara jobbigast att bo där, så den här veckan bor vi hos mina föräldrar och nästa vecka blir det till att bo hos E’s pappa.
Det har däremot gått jättebra att bo hemma hittills, min lillebror har varit jättegullig och schysst, så det känns skönt; det var länge sedan vi bodde tillsammans. Vi har mest setts i förbifarten på senaste, ätit någon middag tillsammans på sin höjd.
Jag har inte varit så aktiv på bloggen på senaste heller på grund av att skolan har rivstartat och allt detta kring stambytet. Men nu är jag inte längre en nervös reserv, utan jag fick min reservplats på kursen (som är ett år och egentligen består av fyra kurser). I början var jag lite ledsen över att jag inte kom in på programmet som jag hade sökt, men nu känns det rätt så skönt på sitt sätt. Det här blir lite som en ”mjukstart”, ett år istället för 3,5 på raken; jag kan alltid bygga på den här utbildningen, ifall det här känns rätt i slutet av året, då kan jag läsa steg 2 och sedan steg 3 också.
Det är ett väldigt spännande ämne och även om jag blev väldigt panikslagen då det är jäkligt mycket litteratur (och hittills har en av dem varit väldigt tung) och jag blev rädd för att misslyckas. Men det är bara att hålla tungan rätt i mun! De som känner mig skakar mest på huvudet och säger ”ja, men läsa kan du ju!” följt av ”det blir ju lätt för dig!” men det är – för mig i alla fall – en stor skillnad på kurslitteratur och skönlitteratur. När jag har i bakhuvudet (ja, jag vet att jag tänker för mycket…) att jag måste förstå allt det här, jag måste kunna analysera och komma med smarta kommentarer om den här boken, ja då kan jag sitta med en sida rätt länge och fundera kring om jag verkligen förstår allting. Så det är inte jättelätt och facklitteratur på engelska non the less, är inte det enklaste heller! Men jag är lite stolt över min insats hittills, jag har läst båda de stora böckerna som vi hade fått direktiv att läsa. Trots att jag, med den första boken, hade en sämre utgångspunkt eftersom jag blev senantagen och inte hade någon litteratur. Det var ändå de som inte hade läst den första boken till senaste seminariumet.
På en vecka har jag alltså läst totalt  466 sidor! Vadå? Nej, jag räknar inte alls…
De båda böckerna har alltså varit på engelska och den första var väldigt tung med termer och facklitterärt språk! Rätt bra enligt mig, jag tror dessutom att jag har förstått det mesta. Ni kan väl fortsätta att hålla tummarna för mig i alla fall? Det kan ju behövas ändå.
Hur har ni haft det då?
Är det någon annan som har drabbats av ösregnet? Påväg mellan bilen och E’s skola (följde med för att läsa ut de sista sidorna i min bok, medan hans lektionstid) så blev vi båda dygnsura!!! Paraplyet jag hade var dels halvtrasigt och fungerade inte mycket till skydd.
Jag ska för övrigt försöka skriva om min senaste kurslitteraturbok vid tillfälle, den var riktigt bra! Jättebra skriven och man fick upp ögonen för många sociala problem, i ett land och samhälle, där man tror att det mesta borde fungera rätt så bra.

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Allmänt, Privat, University och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Stambyte

  1. Jasmine skriver:

    Jag önskar dig stort lycka till! Du är duktig som kämpar på. Jag beundrar dig.

    Svar: Tack för att du tror på mig. Julkort är en utmaning för mig och jag hoppas att jag detta år kan lyckas göra riktigt fina. Ditt beröm hjälper mig alltid på vägen.

    Jag hoppas att dina pengar räcker. Själv går jag här och slösar och det ger mig faktiskt dåligt samvete. Så sent som idag köpte jag fika, ett onödigt köp som skedde av bara farten.

    Tack för att du alltid visar min blogg sådan uppskattning.❤

    Usch då! Jag hoppas att du mår bättre. Vi får deppa tillsammans. Du vet var jag finns om du behöver skälla på någon. Då kan vi skratta, gråta, bli irriterade på och ignorera alla problem tillsammans. Tveka inte att höra av dig.❤

    Jag tror på att inställningen är allt. Det är så jag försöker tänka, i kombination med väldigt egoistiskt tänkande i stunder då personer i min omgivning gör mig väldigt arg. Jag vet inte om det fungerar, än så länge känns det rätt värdelöst. Jag försöker dock avleda negativa känslor genom att göra saker jag tycker om; som att dricka te, läsa skönlitteratur, skriva fina ord till dig och fokusera på de bra stunderna i livet.

    Kramar <33

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s