1½ år, 18 månader, 547,863298 dagar

Varning för cheesy-ness.
För att låta riktigt klyschig så går tiden fort, väldigt fort ibland. Fast på ett sätt så känns det inte alls så…
Idag har jag och E varit tillsammans i 1½ år, det jag menar med det ovanför är att på ett sätt känns det som att det har gått rätt så snabbt, men på ett annat sätt så känns det som att vi har varit tillsammans mycket längre.
Dagen har varit rätt lugn, efter en liten mini-ledighet så börjar jag jobba igen imorgon; så det har inte varit så mycket planerat under dagen. Vi har mest tagit det lugnt, njutit lite av att få en dag ledig — helt utan jobb och jag bakade blåbärsmuffins till oss att ha till efterrätt. E var sedan snäll och gjorde middag åt oss, chilimarinerade kycklinginnerlårfiléer med färsk pasta. Supergott!
Idag är jag bara lycklig och glad, jag brukar inte gilla att vara för cheesy; det känns för privat och ibland lite generande, men jag är glad och lycklig och kär. E är helt underbar och jag gillar verkligen vår relation, den känns bra, bekväm, trygg och realistisk. Jag hoppas att det kommer fortsätta att vara såhär. Varför ska det förresten känns så generande att säga att man älskar någon? När jag var yngre så kändes det mer som att föräldrar och andra skakade lite på huvudet och tänkte att man mest var söt och gullig när man sade att man var kär, eller till och med älskade någon. Det kändes som att alla runt omkring tänkte ”de är ju så unga, de är naiva och tror att det är äkta kärlek och kommer att vara förevigt”. Men jag vet att jag är äldre nu och man kan ju faktiskt aldrig riktigt veta om ett förhållande kommer att vara förevigt, vuxna skiljer sig och man kan nog inte helt gå efter åldern på sådana här saker heller och dra slutsatsen att: bara för att man är ung och har blivit tillsammans med någon så kommer det inte att hålla.
 You can drive at 16, go to war at 18, you can drink at 21, and retire at 65. So how old do you have to be before your love is real?
Det jag vill säga är att det borde inte var så tabubelagt och beklämmande att erkänna att man är kär, visa att man är det. Det är väl bara bra att vara positiv, tänka positivt och hoppas på att förevigt kanske finns. Det är väl bara fint? Speciellt i dagens samhälle när det sker så många skiljsmässor — det är väl bara bra om man inte har hunnit bli helt cynisk? Igår läste jag ut Alex Schulmans bok: Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Den handlar om hans kärlek till hans Amanda, hur de träffades och hur deras dotter Charlie kom att ändra på mycket. Det är egentligen ingen speciell bok sådär, men det är ändå fint att se hur öppet Schulman skriver om sin kärlek, att få se den här sidan av honom som inte är lika hård, bisarr eller ironisk. Han är öppen och kärleksfull; jag tycker att det är fint.
E, I love you.

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Privat och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till 1½ år, 18 månader, 547,863298 dagar

  1. Lisa skriver:

    Man är aldrig för ung, för oerfaren, för att veta att man är kär. Under årens lopp kan man lära sig att kärlek kan ge mer än vad man tidigare trott, men för att veta att man älskar någon behöver man egentligen bara känna sig själv.

    sv. Det gick riktigt bra; de tycker alla att jag gör det här av en bra sak, så de försöker inte provocera mig. Istället tycker de bara att det är kul att försöka lista ut vad jag vill få sagt genom mina ansiktsuttryck och gestaltningar🙂

    -Jag känner igen mig i den känslan — mamma frågade mig igår angående skolutbildningar, och jag sade att jag kommit in på den kurs som jag sökt till. Hon blev irriterad över att jag inte sökt till linjer som förstahandsval, och det känns inte som att det spelar någon roll för henne om jag vet vad jag vill göra av min framtid eller inte så länge jag söker till linje så att jag kan ta studielån och flytta hemifrån. Egentligen vet jag vad jag vill göra i framtiden — jag vill antingen agera eller skriva (författare), men jag vet inte hur man ska ta sig dit då jag har noll stöd hemifrån; då min syster och mamma mer eller mindre antyder att jag inte kan komma längre till McDonald’s (syrran sade till och med åt mig att sluta tänka högt). Jag har ingen som helst aning om vad jag ska svara när någon frågar mig vad jag vill göra. Tydligen har jag för höga drömmar och tankar om mig själv, men mina drömmar är allt jag har angående min framtid. Jag har försökt berätta för en del personer om mina drömmar, men det är bara tre personer som inte skrattat åt det…
    Å ena sidan vill jag kunna bestämma mitt eget öde, men samtidigt skulle det inte skada om någon lade fram en plan som garanterat skulle ta mig någonstans i livet.

    Många kramar!

  2. Marcus Å skriver:

    Vad fint du skriver till din älskling. Blev riktigt glad över att få höra från dig nu också, har ju försökt få tag på dig som sagt utan att lyckas bra. Men en stor lättnad nu att höra att allt är bra med dig. Varit lite orolig faktiskt….

    Med mig är det kalas också. Massa spännande saker på gång just nu och nyss kommit hem från en helt underbar semester. Helt ärligt kan nog inte livet bli mycket bättre än vad det är just nu. Allting bara rullar på liksom…
    Kram

  3. Anna skriver:

    Åh, grattis till er!! Ni verkar ha haft en supermysig dag =)
    Alve & jag har 3½ år idag – kan inte riktigt fatta att det gått så lång tid! Och precis som du säger, samtidigt så känns det som att det gått mycket längre tid än så.

    Ang när man har åldern inne för riktig kärlek… En fd klasskompis flyttade t Åkersberga när vi skulle börja 5an eller 6an… Ungefär samma år träffade hon en kille och bara nu i veckan så fick de en dotter tillsammans! De träffades alltså när de var runt 12 år, idag är de 21. Så jag tycker att de är ett bra exempel på att man aldrig riktigt kan veta när/om det finns en viss ålder som ska vara inne… ”Plötsligt händer det!”

    Ha det bäst!!
    Kram

  4. Tessie skriver:

    Sv: jag har ändrat i mitt arbetsschema lite nu så det hela ska nog sluta bra till slut. Jag har bara några dagar kvar så det löser sig. I morgon jobbar jag min sista kväll, sedan har jag bara morgon kvar och sen slutar jag på lördag. Sen har jag en MASSA saker att göra, men men…

    Tack för din omtanke, den värmer!
    Kramar

  5. Jasmine skriver:

    Jag gillar verkligen rubriken. Och bilden är hur fin som helst!
    Inlägget är sött och som vanligt förmedlar du ett viktigt budskap från det mest simpla ämnet.

    Svar: Tihi, tack! Jag fick lite samma känsla; koppen påminner om mina kort. Och att du också jämför skapelsen med mina texter är som vanligt en värmande kram. Tack.❤

    Jag är väldigt glad över att Beverly Hills 90210 är min. Som jag har längtat! Och som jag ska kolla och njuta av samtliga avsnitt – så småningom. Det tar ju sin tid att kolla igenom tio säsonger…

    Med mig är det bra. Jag har haft en skön dag hemma, ledighet. Det är bara tre veckor kvar av sommarjobbet. En månad kvar tills skolan börjar igen… Och innan dess blir det en vecka i Stockholm, tillsammans med R.
    Hur mår du?

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s