Föräldrarkänslor

©rhulth.wordpress.com

Min mormor är här på besök från Italien och det är jätteroligt, har – trots mitt schema och mycket jobb – kunnat pussla ihop tid för att träffa henne ett par gånger. Första gången var på min brors födelsedag, dessvärre var min bror inte så närvarande själv under kvällen; han hade väl bättre saker för sig än att sitta och prata med oss ”gamlingar”, vilket man kanske kan förstå. Han fyllde hur som helst 20 år! Jättestort för mig, det känns som att han ska komma ikapp mig eller något i den stilen, han är inte min lilla lillebror längre…vilket känns konstigt, i mitt huvud är han alltid liten, typ runt 12-15. Jag börjar förstå mina föräldrar lite; när de blir lite sentimentala och tänker tillbaka på när jag var liten och förundras över att tiden går så fort. Hur många vuxenpoäng fick jag nu? — identifiera sig med sina föräldrar, hmm…
Under mormors besök så var hon även ute på två segelturer med min familj, jag var med på en av dem. Det är riktigt häftigt att både min mormor och farmor orkar med sådant. De är båda lika gamla (det skiljer sig någon månad), 91 år och de var ute på segelbåten förra veckan. Farmor är lite mer stel och det är jobbigare för henne, men när jag såg min mormor in action nu i helgen när jag var med, shit alltså! Det är riktigt häftigt att se henne, hon var med i en alpinklubb när hon var runt 80 och tekniken sitter kvar, även om hon tar det försiktigt numera. Kudos! Men innan vi begav oss ut på segelturen i lördags så fixade vi ordning med båten, vi skulle även handla lite potatis till lunchen, så berättade mamma om måsungen som fötts i en av båtarna rätt nära oss. Man kunde både se och höra måsföräldrar cirkulera kring bryggan och efter ett tag såg vi att måsboet låg längst ut på bryggan. Vi förstod att båtägarna som hade haft boet på deras båt hade flyttat ut det där, eftersom de var ute med sin båt. När jag och mamma hade hjälpts åt att lasta på lite saker på båten så såg vi den lilla måsungen som mamma hade berättat om ihopkurad längst ut på y-bommen vid vår båt. Först blev jag lite rädd – den såg död ut – men sen såg jag att den andades ryckigt och verkade rädd. Jag tyckte så synd om den och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra, man har ju hört talas om att vissa djur-föräldrar lämnar ungarna ifall de luktar annorlunda, så vi ville inte flytta på den heller. Sedan gick jag och mamma iväg och handlade och när vi hade kommit tillbaka så berättade E, pappa och mormor att den lilla måsungen först hade ställt sig på kanten av y-bommen och stått så en stund, sedan hade den bestämt hoppat i. Först hade den varit väldigt disorienterad och simmat in i båten bredvid och sedan åkt lite zig-zag mellan bryggorna. Pappa sade att han inte hade trott att den skulle klara sig, precis när jag och mamma kommit tillbaka såg vi hur den lilla ungen lyckades simma in till land där en vuxen mås stod på plats och verkade mana fram den. Det var så fint, så vackert och rörande! Det verkar som att även måsar har föräldrarkänslor! 
Tidigare under sommaren, vid sommarjobbet nere i hamnen, så var det en måsunge – äldre än denna lilla – som bodde vid huset där jag jobbar och föräldrarna – eller vuxna måsar i alla fall – började flyga mot personer som gick i närheten av den, men vi märkte rätt snabbt att de gav upp och verkade inte vidare intresserade efter ett tag. Sedan hörde vi båtnissarna, som vi kallar dem på jobbet, ungdomar som fått sommarjobb via kommunen och åker runt i gummibåt och hjälper båtgäster; att de hade hittat en död måsunge i vattnet, som verkade stämma in med den som tidigare hade bott vid oss. Lite tråkigt. Men de här måsarna som var ute vid vår båt verkade verkligen skydda den lilla måsungen som var så söt och modig! Men kanske var det för att den än var så himla liten? Nåja, fint oavsett.
Så lördagens båttur började med lite dramatik och oro och slutade dessvärre likadant. Min mamma föll nämligen på ön vi åkte till, hon ville fota och gick omkring med kameran och i fallet så ville hon skydda kameran och landade väldigt illa på ena foten. Hon lyckades ändå med pappas hjälp ta sig ombord på båten och av båten, men när hon sedan åkte in på sjukhus för att för säkerhetsskull röntga den, så visade det sig att den var bruten! Usch! Stackars älskade mamma. Jag hoppas att foten snart blir bra.
Hur har ni haft det under sommaren hittills?

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Privat och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Föräldrarkänslor

  1. Eleonore skriver:

    Vilken krutdam till mormor du har! 91 år och bor i Italien, seglar och gör en massa skoj🙂 Skönt att du får lite tid att träffa henne när hon är på besök!
    Med mig är det bra, är utvilad och glad efter en vecka hemma men idag blir det att åka till jobbet igen🙂 Hur är allt med dig?
    Ja snapple var otroligt god! Väldigt söt men smakade gott. Ska prova Pink Lemon med, många som säger att den är god😀
    Än så länge har vi haft en bra sommar, jobbat mycket iofs men hinner med lite sol, resor och annat kul. Vad gör du i sommar?
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s