Picture Perfect

Författare: Jodi Picoult
Sidor: 436
Att veta vem man är, det är något som är viktigt.
Att få ett happily ever after, precis som i filmerna; är något många drömmer om.
Att sträva efter perfektion, vem vill inte det?

Ibland kan två helt olika världar mötas.

Will är en polis, väldigt nybliven polis. Ja, egentligen kanske man inte riktigt kan kalla honom polis än, men väldigt, väldigt snart. Han ser sig omkring, han är långt hemifrån konstaterar han. Här är allting så annorlunda och snart, väldigt snart kommer han att vara en del av LAPD*.
Men innan han officiellt blir en del av LAPD så  möter han Jane, eller han kallar henne så. Jane Doe, det är ju så man brukar titulera personer utan identitet, som till exempel döda kroppar som hittas. Men Jane är inte död, bara vilse.

Hon, som blir kallad Jane, är verkligen vilse och inte på sättet att hon inte kan hitta hem. Hon vet inte vart hemma är, hon vet inte vem hon är. Men Jane, det låter bra, hon fäster sig snart vid det.
Vem vill tappa minnet, det vill nog ingen? Det är en dum fråga. Snart dyker en man upp, en man som hon inte vet vem det är; men som hon kommer ihåg att hon har sett på affischer. Han heter Alex Rivers och är en av Hollywoods största filmstjärnor. Han lägger armarna om henne och  det är med chock som hon mottar nyheten kring sin identitet; Alex Rivers, är hennes man.

Picture Perfect, det är så hon vill beskriva sitt ”nya” liv. Hon heter förresten inte Jane, hon heter Cassie. Sakta men säkert smälter hon sin tillvaro, hon har drömlivet, hon lever i sagan. A fairytale. Den som tusen andra kvinnor drömmer om! Cassie är även professor i Antropologi på UCLA, hon kan knappt förstå det. Hon har betjänter, inte bara ett hus utan tre!

Vem skulle vilja glömma allt detta?  Men allt eftersom Cassies minnen sakta ger sig till känna möter hon hinder och måste göra val som är nästintill omöjliga att göra, att ha förlorat minnet för alltid, kanske hade varit lättare.

*   *   *
Jag älskar den här boken! Ja, egentligen älskar jag alla Jodi Picoult böcker som jag har läst och som de andra, så är även denna bok väldigt seriös och stundvis sorglig. Men även om hennes böcker är väldigt starka och kanske även jobbiga; så är de som en jättebra dokumentär. Även om man gråter, även om man kanske får en klump i magen när man har sett det hela, så är man glad att man har gjort det; man behöver sådant ibland.

Den här, i och med att den första gången kom ut 1995 (men kom i nyutgåva 2010), så skiljer sig layouten – sättet som hon strukturerar upp historien – från de andra som jag har läst, som är nyare. Vilket jag gillade, det var skönt med lite omväxling, även om den andra strukturen var bra också. Denna är uppdelad i kapitel, medan de andra är uppdelade i olika personer.

Detta är en stark och otroligt berörande bok!
Det är ett sätt att rikta strålkastaren mot Hollywoods baksida, kan man säga; vilket jag gillar. Jag brukar rent generellt gilla filmer och böcker som inte är så kliché-aktiga, utan visar den mer icke-glamorösa bilden av t.ex. Hollywood eller USA; det är så tråkigt med ytterligare en ”american-hero-vinkel”.

Jag rekommenderar denna starkt! 

Mina föräldrar var väldigt gulliga, de gav mig ett presentkort på Akademibokhandeln i namnsdagspresent, så har givetvis fyllt på lite i bokhyllan. Så inom kort kommer det säkert att fyllas på med recensioner här.

Jag läste denna bok på engelska, tror dessvärre inte att den har kommit ut i svensk översättning, men ni kan absolut kolla upp det. Jag gjorde en snabbsökning och hittade inget.

Kom gärna med boktips!

* LAPD = Los Angeles Police Department

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Picture Perfect

  1. Sandra skriver:

    Åh den vill jag läsa, var har du hittat den?🙂

    SVAR: Jag hoppas verkligen det men jag har i alla fall stort förtroende för min sjukgymnast och det känns bra att han vill testa lite, inte bara vill skära i musklerna direkt som en del läkare haha.

    Verkligen, kanske för man inte är så sugen på mat på sommaren i alla fall inte jag, jag vill ha något lättare att äta. Nej det är klart, det beror mycket på vd man har i.

    Jadu, vi har pratat och träffats en hel del nu… på gott och ont. Det känns bra att ha kontakten men hela tiden som man leker med elden lite. Så jag är väl lite nojjig just nu men annars är allt bra med mig. Hur är det själv? Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s