Finding myself at a crossroad


Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Idag skulle ju min praktik börja, men det började inte vidare bra. För det första så var jag där 06.40, eftersom han hade bett mig att vara där vid sju, han och resten av gänget (två kvinnor, som senare visade sig vara hans systrar) kom vid 07.15. Sedan blev jag placerad i köket för att iaktta; men det förstår jag, jag insåg ju att jag inte skulle få stå vid kaffemaskinen hela dagen, bara. Men när jag var hos honom i fredags så försökte jag förklara för honom att jag nu imorgon (tisdag) och onsdag inte kan jobba eftersom jag har mitt jobb på SATS också, då sade han bara ”vi löser det på måndag”, utan att riktigt lyssna och sedan frågade han hur lång praktik jag var ute efter, jag sade då två veckor men försökte återigen lägga till att tisdagen, onsdagen och fredag nästa vecka (då vi har ”skolavslutning” på baristakursen) åker bort. När jag då äntligen nådde fram till honom idag blev han irriterad och sade att jag borde ha varit mycket klarare med det när jag pratade med honom i fredags (vilket jag hade försökt!) och sedan sade han ”du kan inte hålla på såhär”. Han var visserligen rätt vänlig i tonen och så, men jag kände mig verkligen obekväm; jag hade försökt att göra alla rätt och jag ville ju verkligen ha praktikplats. Han sade att om jag inte kunde jobba på tisdag och onsdag så fick jag komma in på helgen, men då jobbar jag på SATS också (det är min helg så att säga) plus att J som höll i baristakursen sade att den här praktiken skulle gälla vardagar och framför allt inte påskhelgen. Men att om man var illa tvungen så kunde man räkna en sådan helgdag som två dagar. Men jag kan ju inte komma ifrån mitt andra jobb och min AF (arbetsförmedlare) sade också att vi inte skulle behöva jobba under helger och inte under påsken, de betalar ju oss inte ens.

Så under min rast ringde jag till C, min AF och förklarade situationen. Började gråta då, för jag ville verkligen inte ställa till problem för någon på arbetsplatsen, samtidigt som jag inte känner att förtjänade att bli tillsagd på det där viset. Att jag inte fick ”fortsätta sådär”. C var hur gullig och snäll som helst och stöttade mig och sade att hon kunde fixa en tid hos henne idag, för att försöka lösa det hela idag under eftermiddagen. Så jag gick dit vid tvåtiden och fick prata ut och hon var verkligen helt underbar, det finns nog ingen annan AF som är som hon! Jag har verkligen haft tur. När jag hade kommit hem från praktikplatsen så ringde jag pappa för att ventilera också, han var också förstående och schysst mot mig så det kändes härligt.

Jag och C har diskuterat en eventuell plats i stan, som jag i så fall kanske börjar på på tisdag nästa vecka. Det beror på vad tjejen på arbetsplatsen säger, C pratade med henne lite snabbt i telefonen – och förutom att hon hade rätt kaxig attityd – så bad om att jag skulle ringa henne imorgon bitti när hon hade lite mer tid. Efter det telefonsamtalet så började jag och C prata om allting annat, jobbmässigt som är på gång. Det är nämligen så att en kille som arbetar med hörselskador i skolor hörde av sig till mig och ville ha en lunchträff med mig imorgon, däremot har jag inte fått en konfirmation på det än, men förhoppningsvis blir lunchen av i alla fall. Dessutom har en tjejkompis till mig; underbara K pratat med sin chef – som är intresserad av att träffa mig – om en anställning där och hon vill att jag dels kommer in på en intervju, men verkar redan nu villig att ge mig en praktikplats i tre månader, till att börja med. Det vore guldvärt och det vore i så fall fast anställning, vilket vore helt underbart! Det vore så skönt att jobba heltid, utan pass och utan vid-behov. Så C sade till mig att det är något jag ska lägga krut på, eftersom det i så fall finns möjlighet till långsiktig anställning, dessutom var hon jättesnäll och sade att jag måste fokusera på mig själv; på det jag vill göra.

Men ibland är det svårt att veta vad man vill och kanske svårare att stå för vad man vill ibland…

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Jobb, Privat och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Finding myself at a crossroad

  1. Jasmine skriver:

    Rubriken är jättefin och bilden är fantastisk!

    Va’ jobbigt det blev för dig. Synd att folk inte lyssnar, när man försöker nå fram till dem. Det är så frustrerande! Tur att du i alla fall har förstående själar i din omgivning. Jag önskar dig all lycka.❤

    Svar: Min dag var bra, ja. Dock har jag inte gjort något skolarbete, vilket ger mig dåligt samvete. Kanske är jag motivation att göra det ikväll. Sen måste det skapas ett kort till R, han fyller år i veckan.❤

    Alla har vi någonting på vår kropp, som är finare än övriga delar. Vilken del av din kropp gillar du mest?🙂
    Naw, du är så himla fin. Alltid är det en kommentar från dig som gör mig på bättre humör. Jag är oerhört tacksam, för att du finns i mitt liv.❤

    Min syster firades enkelt; tårta och kaka tillsammans med mig och pappa. Hon är min lillasyster och fyllde 16 år.

    Jag spelar bara mini-golf. ;P
    Kan du tänka dig att spela fler gånger?

    Veckan har börjat bra. Jag känner verkligen hur kroppen har tagit till sig ett behagligt lugn. Helt fantastiskt.

    Kram❤

  2. Jasmine skriver:

    Svar: Du gjorde inget fel. Det var han den dumma på caféet som inte förstod dig.
    Att fråga dina föräldrar om råd är aldrig fel. Men behöver någon att bolla tankar med och varför inte göra det med de man (förhoppningsvis) har förtroende för?🙂

    R fyller 22 år. (Hjälp, det känns mycket! xD) Något förslag på vad jag kan ge honom?

    Jag har också svårt att se på mig själv i endast underkläder. Vissa dagar går det dock bra att stå framför spegeln och vara så lättklädd. Skönt att det i alla fall går åt rätt håll för dig. Du är säkert jättefin!❤

    Jag tycker att vi står nära varandra. Vi är bra kompis, när det väl gäller. Sen är jag väl alltid den där pinsamma storasystern, men jag vill tro att det är mig hon vänder sig till, när det inte känns bra att prata med våra föräldrar.

    Kram, Kram

  3. Lisa skriver:

    Vad skönt att det verkar ha löst sig, men det är otroligt att du inte fick någon respons förra veckan. Du ska inte behöva få någon skit för att du har det arbetsschema du har, och du ska definitivt inte behöva ta emot skit när du berättat om det tidigare.
    Du kommer säkert på vilken väg det är du ska välja. Om du inte kan bestämma dig får du följa din magkänsla — den hjälper mer än vad man tror.

    sv. Nej, du har inte helt fel — du har rätt till och med. HIV attackarerar immunsystemet och bryter ner det. När immunsystemet har brytits ned helt och hållet har man utvecklat AIDS.

    Jo, med mig är det bara bra — det är lite irriterande nu bara med allergin som krockar med en förkylning, men om det inte förvärras är det inget man inte kan klara av🙂

    Hon fick ta hand om några hästar där; ge dem mat, ta ut dem i hagen, hämta in dem från hagen, ge dem mat etc.

    Puss&Kram!

  4. Sandra skriver:

    Det är inte lätt när man saknar en bra kommunikation, det tycker jag är viktigt att ha när man jobbar.

    SVAR: Ja det är gott, min familj körde en vecka tidigare för att umgås med syrran när hon var hemma och så hon fick lite svensk påskmat. Vad roligt det låter, kul med familjemiddag.

    Vad roligt det låter🙂 Vin brukar hjälpa stämningen hehe.

    Tjejkompisar ‘är inte fel att ha, man behöver prata om tjejsakerna ibland. Det kommer, jag har aldrig haft mycket tjejkompisar heller. Men nu har jag hittat ett litet järngäng.

    Jag tycker det, vi gör alla fel och alla har vi anledningar till att bete oss som vi gör. Jag tycker man ska se till sig själv innan man dömer någon annan, för visst har vi alla gjort dumma saker och då vill man väl bli förlåten? Jo jag vet vad du menar och jag kan såklart få tillbaka det senare och att det händer igen och då skulle man ju känna att det var jobbigt men samtidigt vill jag ha gett en extra chans när någon ber om ursäkt på det sättet, man känner ju om de verkar ärliga.

    Med mig är det bra, förvirrande hjärnaktivitet men annars fint🙂 Själv?

    Puss & kram

  5. Anniepiie skriver:

    Heeej!🙂 Åhh va störande det är med folk som inte lyssnar, och jag kan känna mig lite dum sådär om jag ska begära ledigt flera dagar, men vad gör man… Sen när man inte får betalt heller så tycker man ju inte att de på praktikpatsen bör ställe några krav alls igentligen. Jag är lite som du, är jämt i tid och en gång fick jag vänta i en halvtimma på min handledare en vinter när det var kalllt ute med dessutom. Han hade tydligen försovit sig.😦 Såå störande när man försöker vara så duktig och skötsam! Jag hoppas att allt löste sig sen för dig iaf! ha de bra!🙂 Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s