Dag 05 – Min förebild


Det är svårt att faktiskt hitta ett svar på vem min förebild är, jag tror inte att jag har en specifik; snarare så hämtar jag inspiration från flera olika personer. Ingen kan ju vara helt perfekt. Men, det finns ändå en person som är nästintill perfekt och det är min farmor. Hon är verkligen en krut-tant och jag är så otroligt glad och lycklig över att jag har henne. Inte nog med att hon är 91 år och antagligen är bättre på att räkna i huvudet än vad jag är, så är hon en kämpe på alla sätt och vis. De senaste åren har hon åkt in och ut på sjukhuset och i början av detta år så var jag riktigt rädd för att förlora henne; däremot så gick ju allting bra.

Hon har under alla år som jag har levt och även långt innan det, hållit ihop min släkt; hon är som spindeln i nätet eller vad man ska kalla det. Utan henne så tror jag inte att allting skulle flyta på så bra som det har gjort, hon är den som ringer och påminner om födelsedagar och skvallrar runt lite, så att vi alla är uppdaterade kring vad som händer i vår väldigt stora släkt.

Hon har även funnits där som barnvakt under uppväxten och jag har lärt mig flertalet saker från både henne och farfar. Hon har nog lärt alla oss barnbarn att livet är väldigt kort också och att man måste vara förberedd; något som visserligen inte var det roligaste samtalsämnet när man var nio år, men det känns ändå som att jag lärde mig en del kring det. Men även om min farmor ofta har talat om döden och begravning (och allting annat som hör till) så har hon varit stark och hållit sig kvar såhär länge.

Under slutet av gymnasiet var saker och ting inte de lättaste hemma heller och då visade hon prov på att hon verkligen fanns där och stöttade mig; det är jag evigt tacksam för! Hon fanns där när man behövde ventilera och tog ens sida när man som mest behövde det. Men man visste också alltid att hon var 100% ärlig med en, min farmor är nämligen inte en sådan som smusslar med vad hon tycker och tänker och det gillar jag.

Även om farmor inte är världens bästa på att ta till sig komplimanger, så hoppas jag ändå att hon – i tystnad – faktiskt tar åt sig allt. För hon förtjänar verkligen att höra vilken underbar stark och cool tant hon är! Varje gång man träffar henne får man alltid höra henne beklaga sig över att hon ändå är så gammal och att hon glömmer bort saker och ting; men vem gör inte det? Herregud, det gör till och med jag då och då (trots mitt ”superminne”) och hon är ändå  68 år äldre än mig! Dessutom så känner jag inte till många 91-åringar som är så klara i huvudet som min farmor, henne kan man inte lura. Hon äger även en mobiltelefon och en iPad. Hur coolt är inte det? Om min farmor inte fyller kriterierna för en superfarmor så vet jag inte vem som gör det.

Min pappa och hans två bröder tycker jag även är helt underbara personer och jag vet att farmor har en stor del i det hela (och farfar, som tyvärr dog 2000). Så tack det också.

Vem har ni som förebild?

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Dag 05 – Min förebild

  1. Johanna skriver:

    Javisst gör man, kul med böcker där man känner igen sig lite.🙂 Alla mina böcker är på svenska, för min engelska suger och jag vill njuta när jag läser en bok och det skulle jag inte göra när den var på engelska haha🙂

    Min helg har varit helt underbar! Hoppas din med har varit det!
    Kram

  2. Johanna skriver:

    absolut, jag läser hellre en bok än ser en film, tappar ibland lätt fokus i en film, boken sjunker man ner i🙂 Just nu läser jag blunddockan, verkar vara en spännande bok, börja på den igår, men har inte hunnit mer än de 100 första sidorna, så 400 kvar. Har en känsla det blir först i helgen jag får tid och lyfta upp den och fortsätta min läsning!

    Vilken bok läser du?

  3. Johanna skriver:

    Ah okej, vampyrer är inte min grej. så jag hoppar allt sånt… *ler*

    min bok handlar om en seriemördare som lyckas rymma från häktet och hans mål är att få tag på förhörsledaren som förhörde honom, för hon nästan kom på hans plan och fly.

  4. Lisa skriver:

    Jag har en nära vän som jag ser som min förebild; hon är en riktig kämpe på så många tänkbara sätt, och hon är en person som aldrig tar någonting för givet. Hon har en härlig energi som smittar av sig, men hon även vara allvarlig och jag går ofta till henne när jag behöver råd.

    sv. Jag fick den inskickad, och det är det som betyder mest just nu. Jag hoppas att det gick bra på den (jag håller tummarna att jag blev godkänd). ´

    Puss&Kram!

  5. Sandra skriver:

    Vilken fin text, och vilken farmor du verkar ha. Fantastiskt med sådana superwomen i verkliga livet. Det ger en motivation och drivkraft!

    Svar: Tack vad snällt skrivet. Det är faktiskt helt okej just nu, väldigt trött bara. Men det går🙂 Själv då?

    Ja man måste orka skriva och formulera ihop alla idéer, mitt problem när jag väl får en idé är att jag har för mycket i huvudet och orden bara yr. Det är svårt att komprimera och få det till en bra text som gör ämnet rättvisa.

    Ja operationen gick smidigt och han går utan kryckorna nu, och håller sig på bänken med ”andra uppgifter”. Skriver statistik gör han så han irriterar killarna som jobbar med det🙂 Men ja, får han inte göra något blir han galen. Nej 37 år gammal är inte direkt en färsk ålder för en idrottare men målvakter håller ju något längre då de inte behöver springa🙂 Sen ska man ha tur också. Och han har varit relativt skadefri innan detta. Men det är klart.. börjar det så är det lätt hänt att det kommer en ny skada men vi håller tummarna. Dock roligt att se unga killar ta för sig i frånvaron!

    Det tycker jag också, tjejer i ens närhet har nog större potential att göra de andra tjejerna osäkra än vad media har, egentligen. Jo det är klart, alla tjejer har väl någon kille som de vill vara snygg för.. men tjejerna är de som kommenterar och säger elakheter.

    Puss och Kram

  6. Lisa skriver:

    sv. Nej, vad synd att det ska vara så…
    Visserligen har jag inte en sådan bra kontakt med min familj (det är min mormor och mina syskon, i sådana fall), och jag har ingen pojkvän vilket gör att mina vänner har blivit…tja, mer eller mindre mitt allt. Under de senaste åren är det mina vänner som format mig till den jag är idag. Utan dem hade jag säkert varit den gråa, självupptagna tjej jag en gång var.

    Dels handlar det om det, men samtidigt är jag otroligt stressad över resultatet då det inte gick så bra för mig förra gången. Det finns så mycket jag vill ändra på, men jag antar att det är bra att arbetet är inlämnat så att jag inte blir alltför neeurotiskt kring det :p

    Puss&Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s