”Ingen är som jag”


Nej, nu måste jag faktiskt ta en liten paus i 30-dagarslistan. Det bara är så, det här är viktigare!

Idag har jag nämligen varit och sett artisten Eva Dahlgren live. Oh, wow vilken känsla kan jag bara säga. Från det att hon första gången entrade scenen så fick jag gåshud och kände mig så glad och pirrig. Jag måste erkänna att jag inte var supertaggad innan, jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Men, det var verkligen en upplevelse!

Jag kommer ihåg när jag var liten, jag kanske var sju eller åtta och jag kunde bara inte somna. Jag låg vaken i sängen och vände och vred på mig. Jag hade redan ropat på min mamma och sagt att jag inte kunde sova, varpå hon hade sagt åt mig att försöka igen och att jag nog säkert skulle somna snart. Men det gjorde jag inte, jag låg och lyssnade på alla ljuden i huset och snabbt insåg jag att mamma höll på att ta upp dammsugaren till övervåningen, jag fick en idé och ropade på mamma igen. Jag bad jättesnällt om att få vara uppe lite längre, bara få vara med medan hon dammsög i vardagsrummet och köket och sedan lovade jag att sova efter det. Mamma gick med på det och jag kände mig helt lycklig i hela kroppen, som ett enda stort lyckorus; jag fick vara upp efter klockan åtta! Mamma satte på en av hennes skivor och Eva Dahlgrens underbara röst fyllde vardagsrummet och snart stod både jag och mamma och sjöng med ”vem tänder stjärnornaaa…” (det var nog den enda biten som jag riktigt hängde med på texten). Sedan somnade jag bums, så fort huvudet nuddade kudden. Jag tror bara att det hade varit en sådan stor grej för mig att få vara uppe de där extra minuterna att det verkligen sög musten ur mig. Men enda sedan dess har Eva Dahlgrens låt vem tänder stjärnorna varit en favoritlåt under min barndom. Jag har nog tidigare minnen av den låten också, mamma spelade den hit och dit. Men det här minnet var det skarpaste av dem alla.

Därmed kände jag mig rentav hedrad att få sitta i publiken på Rival ikväll och se denna underbara kvinna sjunga. Men det som kom efter öppningslåten, det hade jag aldrig kunnat tro. Hon har ett djup som är härligt, lättsamt men ändå sofistikerat. Hon bjuder på sig själv med den perfekta balansen av självironi och humor; jag skrattade gång på gång. Det var verkligen en underbar föreställning och jag uppmanar er alla gå och se den här föreställningen som heter ”Ingen är som jag”. Den är verkligen värd det!

Hur har er fredagskväll varit?

*Eva, jag har inte speciellt många läsare, men jag lovar att inte säga till Alla jag känner😉

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Privat och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s