Föredrag

Något som ni kanske inte visste är att jag är hörselskadad (usch, på något sätt tycker jag att det låter så läskigt, det är ingen vidare big deal egentligen), något som jag har varit i hela mitt liv med det var först när jag var åtta år som jag fick mina första hörapparater. I början älskade jag dem, ni som har glasögon och kanske kommer ihåg hur det kändes att för första gången se ordentligt; så var det, fast med hörseln. Jag satt ute och lyssnade på nya ljud och kunde tillfullo ta in alla fågelkvitter den sommaren, det var underbart. Men självklart har min resa kring min hörselskada inte varit en total ‘dans-på-rosor’-upplevelse, jag gillade inte att sticka ut och till en början så var jag redan rätt så kort och stod ut på andra sätt och detta lades till i högen så att säga.När jag började högstadiet så slutade jag mer eller mindre att använda dem, eller försökte alltid att skyla dem med mitt hår; vilket hjälpte ibland. Men så är det väl i tonåren, då vill man mer än någonsin bara få passa in; något som var tillräckligt svårt utan hörapparaterna och jag vet att alla vuxna bara skakar på huvudet och säger att ”det syns ju inte” och ”det är bara du som tänker på dem” men det känns inte så. Det är jättejobbigt, men jag tog mig ur det och när jag gick på gymnasiet fick jag ett par nya hörapparater som var mycket mindre och det var nog något som hjälpte mig på traven att liksom komma tillbaka till att hörapparatanvändningen. Idag använder jag dem, men däremot är en av dem trasig just nu, eller fungerar inte helt som den ska; så de får ligga på hyllan ett tag. När jag fick mina första så hade jag ett par som var som de ni ser på bilden nr.3 från vänster och de sista  – de jag har nu – är som de som är längst till höger. Små va?
Hur som helst, idag så höll jag ett föredrag; eller jag var en gästföreläsare på en konferens och det var verkligen jättespännande. Det var min gamla lärarinna från mellanstadiet som kontaktade mig och sade att det skulle vara en konferens för rektorer och andra som arbetar som hörselpedagoger och att det vore jätteroligt ifall jag kunde komma dit och prata inför dem; berätta hur det var med min hörselskada under skolgången och hur det upplevdes för mig. Jag var såklart lite nervös, men det gick superbra idag och jag fick många positiva kommentarer, vissa tyckte till och med att jag skulle börja med detta; föreläsa! Eller rentav starta ett eget företag av något slag så att jag får komma ut och prata sådär, för enligt en kvinna så är jag en ”sådan som man lyssnar på”, jag blev jätteglad över att få höra sådana kommentarer för jag inte alltid varit väldigt bekväm i att tala inför folk. Så lite stolt är jag över mig själv idag, har dessutom fått in min artikel också och den fick direkt bra feedback.
Finns det någon annan här som har en hörselskada?

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Privat, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Föredrag

  1. Marcus Å skriver:

    Tackar innerligt för din kommentar och jag tror verkligen att det är någonting på gång nu vad gäller kärleken också… Kommer mer information om det senare. Känns som att jag börjat prata med en tjej som har det där lilla extra som jag är ute efter som också har båda sidorna, ser bra ut och går att prata med om allt. Du är med på vad jag menar.

    Hur gick det i helgen då?
    Kram

  2. Jasmine skriver:

    o.O Hörselskadad? Det hade jag aldrig kunnat gissa mig till, om du inte hade skrivit det.
    Du ska ha beröm för att du skriver ett så personligt inlägg. (Alla dina inlägg är självklart personliga, men detta inlägg handlar ju unikt om dig.)

    Att föreläsa skulle definitivt kunna vara något för dig, det tror jag säkert. Tänk på saken, det kan ju bli din nya karriär!😀

    Kramar

  3. Julia skriver:

    Sv: Ne det är under mensen som vi är som minst snygga ^^ Du kan läsa om det här:
    http://lodisjulia.blogg.se/2011/march/massa-stad.html#comment

    Kan tänka mig att du tyckte det var jobbigt att ha hörapparat i högstadiet.. Jag kommer ihåg när jag gick i högstadiet och hade glasögon.. Det var hemskt! Men sen började jag att använda linser och det var en sån stor lättnad för mig va! Men är skönt att man växer upp från sånt så att man vågar vara sig själv och inte skämmas över sådana skit saker längre😛

  4. Lissie skriver:

    Jag är inte hörselskadad, men det finns i familjen/släkten. Så jag är väl medveten om vad det innebär. Jag har förstått att det är helvete många gånger, ett utanförskap som inte riktigt accepteras som ett ”handikapp”, svårigheter med sociala situationer, osv.

    Men du hör ändå litegrann utan hörapparat? Kan du typ… höra olika frekvenser så att du till exempel kan sjunga, kan du lokalisera varifrån ljud kommer, kan du höra teven? Eller det kanske inte påverkar dig på samma sätt som det har påverkat de jag hört berätta om hörselhandikapp. Vore bara lite spännande att höra hur det har påverkat dig.

    Tack för fin kommentar, som alltid, jag försöker ta till mig så mycket som möjligt. Du skriver sådant som jag behöver höra! Kramar

  5. Sandra skriver:

    Vad duktig av dig att vara gästföreläsare. Stort att ställa sig upp och prata sådär, en stor eloge till dig! Verkligen bra jobbat. Kanske vore något för dig? Som de sa, du gjorde ju tydligen ett bra intryck.

    Svar: Tack så mycket🙂 Jag trivdes väldigt bra med kort hår, jag har haft alla frisyrer under åren och det långa kommer alltid tillbaka men jag är sugen att kapa nån decimeter igen. Axellångt är jag sugen på.

    Haha ja man känner sig verkligen gammal när man ser de tonåringarna alltså.

    Jag blev så glad faktiskt, tyckte det var fantastiskt omtänksamt att bara se att jag behövde en halvtimmes paus och låna ut massören.. det gjorde min dag!

    Tack vännen!🙂 Usch vad tråkigt med din pappa, skönt att han fick komma hem iaf och att det såg bra ut. Stress är dock itne bra det heller, han får ta det lugnt. Ja, det där är läskigt hur snabbt man glömmer att de är gamla. För att de ofta visar sig så mycket starkare än ”de andra” i den åldern.

    Jo, det är bäst att avsluta det än att man ska gå och känna att det inte funkar. Och vi var överens och har pratat även efteråt och därför känns det bekräftat på något sätt att det är bäst, vi funkar liksom bäst som bra vänner. Du är en fin tjej, tack för dina ord och ditt stöd🙂 Det värmer.

    Puss & Kram

  6. Marcus Å skriver:

    Vi vill verkligen inte ha mer snö nu utan våren får gärna komma. De senaste dagarna har jag också fått en känsla av att den är på väg men blir så trött på folk som bara tjatar om det hela tiden. Den kommer när den kommer….

    I helgen ska jag träffa min kusin och sen fixa lite med uppsatsen vi skrev. Måste lägga upp den på någon bra hemsida. Vad gör du idag då?🙂

    Kram

  7. Jasmine skriver:

    Svar: Jag kan tala om för dig att mina fötter gjorde kanske ont efter gårdagen. Jag var i skolan och gick sen på stan i några timmar. Ömma fötter? Oja. Men ska man vara fin får man lida pin, det vet du väl? ;P
    Idag har jag dock mina converse på mig. det snöar lätt, men töar direkt. Inget bra väder för klackar; jag vill helst inte ramla.
    Jag kan erkänna att mina fötter fortfarande gör ont, när jag har klackarna på mig. dock börjar jag gå in i dem (efter tiotalet gånger i dem) och då är smärtan inte lika ohanterbar. Det handlar nog om att vänja sig. Ha på dig skorna korta perioder, så att du vänjer dig.

    Visst är det bra om relationen med ens partners föräldrar fungerar. Man känner sig mycket mer välkommen då, om relationen fungerar utan större problem.

    Tack för att du – som vanligt – skriver fina kommentarer till mig.❤
    Kram

  8. Eleonore skriver:

    Hej vännen!

    Tack snälla för dina fina ord angående intervjun jag var med i. Tycker det var jätteroligt att vara med där😀 Hoppas också att fler dörrar öppnas nu i och med detta!
    Va roligt också att höra att du älskar min blogg, blir så glad varje gång att höra så fina ord.

    Visste inte att du hade en hörselskada men måste vara en väldig gåva att det finns hörapparater så man kan få göra som du gjorde, sitta och lyssna på fågelkvittret. Förstår också om det var jobbigt som barn att sticka ut lite. Men idag är de väl så diskreta?🙂

    Med mig är allting toppen, hur är det med dig?😀
    Kramar

  9. Tessie skriver:

    Vad glad jag blir att läsa detta inlägg! Och vad härligt att du fick så bra feedback efteråt, det växer man av!🙂

    Svar: Tack åter igen för din kommentar, den värmer!!
    Jag är sån som inte bara skriver för skrivandes skull heller när jag kommenterar hos andra, i bland kan det vara lite ytliga kommentarer, men när jag väl skriver kommer det från hjärtat🙂
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s