On everybody’s mind?


Det är ett återkommande ämne i min blogg, jag vet, men jag upphör inte att bli förvånad. Det handlar om fashion och mode. Om femton dagar, alltså ungefär om två veckor fyller jag 23 år. Vad är man då? Jag känner mig inte vuxen, inte än, men jag känner mig inte som ett barn eller en tonåring heller; jag känner att jag har utvecklats mycket, men än är jag inte på det där läskiga vuxen-stadiet. Eller så är jag det, men är i förnekelse, who knows. Oavsett så känner jag mig gammal till och från, något som känns smått underligt eftersom jag inte känner mig gammal. 

Det har varit hysteri ett tag kring Chloé Schutermans (dotter till Nathalie Schuterman) blogg och ja, det var ett tag sedan detta uppmärksammades men jag kikade in på hennes blogg och jag känner mig paff. Det känns så…främmande på något sätt. Då hysterin på Internet satte igång handlade det om att Chloé skulle börja blogga på chic.se, där lade hon upp bilder på sig själv i exklusiva modeplagg och bilder som har med mode att göra. Många blev förfärade och tyckte att det var konstigt att se hur en 12-årig flicka kunde få en Balenciagaväska som kostade runt 10.000 kr. Ja, jag tyckte att det var konstigt också, det kändes fel! Men så måste jag ändå hålla med Metros kolumnist Fridah Jönsson som skrev om detta, visst kan det kännas konstigt att Chloé får sådana presenter av sina föräldrar, men hennes intresse råkar vara just mode – vilket för många känns främmande – medan andra föräldrar istället lägger pengar på sport och sportutrustningar till sina barn; vilket antagligen inte kostar mycket mindre.

Så på ett sätt kan jag hålla med, men jag känner mig fortfarande förundrad! Det är så annorlunda. Jag kan förstå att det finns tjejer och killar därute i världen som har väldigt rika föräldrar, dessa kan i sin tur lägga flera tusenlappar på sina barns kläder, fine. Men att mode har blivit så viktigt, expanderat så mycket; det är både fascinerande och förvånande. När jag var tolv år, ja vad gjorde jag då? Visst var mode viktigt då också, men då handlade det mer om att ha ”rätt” kläder, inte att ha märkeskläder som till och med vuxna med stabil (till och med stor) inkomst tvekar till att köpa idag.
För att återgå till min födelsedag lite, knyta an till det jag började detta inlägg med: när jag var tolv år skrev jag upp, både i min dagbok och på min whiteboardtavla som jag hade i rummet, hur många dagar det var kvar tills min födelsedag. Sedan ändrade jag det varje dag, lite som en julkalender.

Jag känner att jag på ett sätt tycker synd om dagens tolvåringar, om det är såhär det är; att ”rätt” kläder numera är saker som den vanliga tolvåringen antagligen aldrig kommer att få, då är det riktigt tufft! I Chloés blogg kan man läsa om modedesigner och lära sig en hel del, jag måste erkänna att vissa av de namnen har jag lärt mig först på senare år och vissa är nog rätt okända för mig än.

Det är en ny värld känns det som och trots att jag bara är (okej, inte riktigt än…) 23 år, så känner jag att jag kommer närmare och närmare att bli stenåldersföräldern, trots att jag inte ens har några barn än. Kanske är det oundvikligt? Kan föräldrar någonsin förstå fullt ut, alla de nya trenderna och förstå att ens barn kan tycka att just de är det viktigaste som finns i världen? Eller är vi alla doomed redan från början?

Här kan ni läsa Chloés blogg: http://chloeschuterman.chic.se/
och här är Fridahs kolumn: http://www.metro.se/nyheter/klart-12-aringen-ska-fa-jobba-med-modebloggen/Objjli!88923/

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Allmänt, Åsikter, Fashion och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till On everybody’s mind?

  1. Sandra skriver:

    Ja man känner sig gammal när man ser ”dagens ungdomar” växa upp, kan bara relatera till min egen lillasyster på 13 år. Där handlar det BARA om smink o kläder.

    Svar: Nej jag vet, det är blogg.se som strulat ikväll men nu är det ordning på det igen.

    Nej det blev ett bett av en semla för mig, som vanligt. Hade det inte funnit hemma hade jag definitivt inte köpt i alla fall.

    Det är verkligen en enda stor röra men det tar sig, jag blev lite bortskämd på jobbet idag också vilket var skönt. En av mina chefer sa: ”Sandra häng med mig ner i källaren…” och jag kände bara att det var SKUMT haha. Men fick låna killarnas massör idag och bara den lilla stunden gjorde mycket. Ja min mormor har ju varit dålig så länge jag kan minnas men nu var hon riktigt illa denna gången. Vi bestämde oss för det efter många om och men. Vi kände att något saknades och vi är mer som väldigt bra vänner än ett par, så är det ibland. Det är bara så tungt att ta de besluten men jag är 100% på att det är rätt så det gör det hela något lättare. Jag har ju tyvärr det varje månad och har tre sorters mediciner som jag tar var 4:de timme, så jag är lite avtrubbad nu. Usch då, hoppas det släpper snart!!

    Hon är fantastiskt härlig lilla Maria, hon är en solstråle. Ja, det är verkligen mycket på en gång men jag älskar att jobb och pluggandet flyter på rätt bra nu det med. Tack, vad söt du är!

    Puss & Kram

  2. mia skriver:

    Intressant! Jag ser ju det på min lillasyster, allt handlar om att passa in och hela tiden tänka ”tänk om dem skrattar åt mig” och annat. Det är så hemskt. Men jag tror att man får vara en bra förebild åt sina syskon eller liknande för att visa dem att man inte behöver passa in. Men det är svårt. Jag fyller ju själv 20 detta året och kan fortfarande känna att jag måste passa in och osäkerheten finns fortfarande där.

    sv: Ja, det gör det verkligen!
    Jaha, du menade så! Det var en blandning av aerobics och pilates/yoga, enormt mycket benövningar, dem var som spaghetti efteråt. Det var ett rätt skoj pass!

    Åh tack så mycket! Jag har slutat försöka tänka på den nu eftersom det ändå dröjer innan man får resultatet och nu har ju en ny kurs börjat, så jag fokuserar på den och sen får jag ta det som det kommer!

    Åh det förstår jag! Hoppas att det går bra för dig, vilket det säkert gör. Tycker också att det är lite nervöst att prata inför folk. Jag mår sisådär, har skrivit en liten text om det precis på bloggen.. Kram!

  3. Lindis skriver:

    Patetiskt är vad det är, 10 000 på en väska, hur ofta då kan man ju fråga sig? Hockey- och ridutrustning, känns ju helt banalt att jämföra med skit som mode. Damn, när jag var 12 som är mkt äldre än dig, då fanns det ju inte ens någon modehets, tragiskt och ännu mer tragiska föräldrar.😛

  4. Anniepie skriver:

    Hmm intressant inlägg!🙂 Själv tycker jag att det inte är konstigt alls at hon har fått en väska för 10 000 kr!😛 Som du säger det är hennes största intresse och ”hobby”! Många har häst och det är inte billigt de, eller att köpa sportutrustning som du sa. ;P Och har man rika försäldrar så har man!😉 hihi SV: nää, jag gjorde inget speciellt den kvällen tror jag inte. hehe ikväll ska jag se sveriges mästerkock iaf på tv:n!🙂 Det är bara bra med mig tack! Dock tar jag en bloggpause nu för har fullt upp. Håller ju på med en ny blogg och för över inläggen så det tar ett tag…Men kommer tillbaka med den nya adressen sen så hoppas då att du vill fortsätta följa mig!😉 hihi Ha det bra nu undertiden!😀 Kramis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s