Internationella Kvinnodagen


Imorgon är det den 8:e mars och förutom att det är fettisdagen så är det även datumet då den internationella kvinnodagen inträffar. So what, känner jag mest och jag var inne på detta ämne – om än på ett lite luddigt sätt – för ett tag sedan, men det är värt att ta upp igen. Jag har under kvällen läst ett par väldigt bra artiklar, den första är en krönika av Åsa Erlandsson och på många punkter känner jag igen mig och håller med henne, om morgondagen skriver hon bland annat:
Vi löser inte männens problem genom att sluta engagera oss i kvinnornas. Därför behövs, tyvärr, den 8 mars fortfarande även om jag gärna skulle se att man rensade ut det värsta jippotramset och slutade säga ”grattis!”. Utan några jämförelser i övrigt: det är nog få som gratulerar målgruppen den 22 februari (Brottsofferdagen).” 

Jag håller absolut med om att vi inte kommer närmare ett mer jämställt samhälle genom att sluta engagera oss i kvinnorna och ge männen en dag istället, eller – som Åsa skriver – att mannens problem löser sig för att vi slutar engagera oss i kvinnorna. Men det handlar om jämställdhet, inte att bara kvinnorna ska uppmärksammas. Det här med ”grattis” känns också, enligt mig, för mycket! Internationella kvinnodagen ska inte finnas för att vi kvinnor ska stå över männen för en dag och klappa oss själva på axlarna. Åsa verkar skriva om detta då tidningen Fokus för ett tag sedan hade en artikel med rubriken ”Det är synd om mannen”, där det bland annat belystes att männen exempelvis har kortare livslängd samt att de även har större sociala problem. Om det skriver Åsa såhär:

”Och det är för jävligt, på samma sätt som att det är beklämmande att vi fortfarande dras med typiska kvinnoproblem som lägre lön.”

Absolut är det pinsamt att vi kanske fortfarande är på den nivån, men å andra sidan kan jag känna att det är patetiskt att ens ta upp det. Jag är kvinna i detta samhälle och jag skulle definitivt bli arg och förbannad om jag fick längre lön än en man, om vi två hade samma position. Men, något som jag känner att vi glömmer är att om kvinnors lägre löner är det vi behöver kämpa för och en anledning till att internationella kvinnodagen fortfarande behövs här i Sverige…så är det patetiskt. Då har vi enligt mig kommit rätt så långt, den anledningen som gör att jag känner att denna dag är bra, är just för att den är internationell och det finns otroligt många länder där kvinnorna inte har det bra; och då menar jag inte längre löner än männen inom samma position.

Aftonbladet tar upp, samma dag som Åsa Erlandssons krönika är publicerad, en artikel om 19-åriga Nassiwa som idag lever i skräck för att hennes man ska komma tillbaka och mörda henne. Nassiwa kommer från Uganda och när hon var 17 år gifte hos sig och slutade därmed skolan, när hon blev gravid första gången misshandlade hennes man henne så pass allvarligt att det ledde till ett missfall.

”- Han brukade slå mig varannan dag eller så. Ibland kunde det vara lugnt i en vecka, men aldrig mer än så”
berättar hon i en video inspelad av biståndsorganisationen Action Aid.

Hon rymde sedan hem till sin familj en dag och tog sin dotter med sig, väl där försökte hon att anmäla sin man, men ingenting hände då polisen krävde pengar från Nassiwa för att göra ett gripande; pengar som hon inte hade. Två dagar gick innan mannen hittade Nassiwa ute i trädgården hos hennes föräldrar, väl där så högg han av henne båda händerna. Hon hade sedan försökt skydda sig mot knivhuggen, vilket ledde till att hennes armar blev så illa skadade att hon var tvungen att amputera båda armarna vid armbågarna.

Det var först när ActionAid tillsammans med lokala kvinnorättsgrupper  tog tag i fallet och betalade polisen som mannen greps för att sedan dömmas till 10 års fängelse. Men Nassiwa uppger ändå att hon är livrädd för att mannen ska komma ut mycket tidigare, för att sedan döda henne.

Nassiwa är inte unik, detta är ett vanligt problem i Uganda och våld mot unga kvinnor är inget ovanligt i världen. I Afghanistan kan man stöta på en kvinna som Badia, som när hon var 16 år försökte rymma hemifrån tillsammans med sin nyfödda dotter för att hennes 40 år gamla man (ja, du läste rätt. Fyrtio!) slog henne varje dag. Han hade slagit henne sedan dagen de gifte sig, då Badia endast var 12 år gammal, något som i deras by ansågs vara snällt – han hade ju kunnat mörda både Badia och dottern istället. På grund av att hon rymde från honom sattes hon i fängelse för att hon – utan mannens tillåtelse – hade lämnat hemmet.  I länder som dessa hyllar jag internationella kvinnodagen och anser att det är otroligt bra, fall som dessa måste lyftas fram och belysas. Saker som kvinnors lägre löner känns helt plötsligt väldigt trivialt, men självklart gäller samma sak här: det hjälper inte att inte fajtas för kvinnors jämställdhet här, bara för att det någon annanstans i världen finns värre fall. Men jag känner ändå att man måste ha lite perspektiv på det hela och vara stolta över att det har gått framåt här i Sverige; även om man alltid ska sträva längre. Här i Sverige skulle väl kunna lyfta fram en jämställdhetskampanj istället då, som handlar om att det fortfarande finns klyftor mellan könen i samhället och att vi tillsammans måste kämpa för dem. Här i Sverige kanske det känns onödigt (och kanske orättvist) att bara lyfta fram kvinnorna, vi kvinnor är redan väl medvetna om orättvisorna och klyftorna, men det gäller att engagera alla; att gå över könsgränserna.

Jag läste en artikel om Danmarks jämställdhetsminister Lykke Friis som jag verkligen gillade: här kan ni läsa den, den handlar om att hon vill slopa internationella kvinnodagen – på ett sätt kan jag känna att jag håller med, men jag känner att vi måste komma ihåg att det inte handlar om danska respektive svenska kvinnodagen, utan om en internationell dag och som jag redan skrivit, så anser jag att denna dag behövs i andra länder Här i Sverige skulle vi kunna lyfta fram deras orättvisor istället. Har vi kommit så långt här i Norden att vi kan känna att vi mer eller mindre kan slopa dagen, så tycker jag att det visar på att vi har kommit någonstans i alla fall; här har vi råd att fokusera mer på båda könen, tillsammans.

Vill ni läsa Åsas krönika så kan ni klicka här, artikeln om Nassiwa här och om Badia här. Vill ni också har mer information om ActionAid och vad ni kan göra, klicka här.

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Åsikter och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Internationella Kvinnodagen

  1. Alexandra skriver:

    tack så mycket🙂 ja gör det, den är jättebra😀

  2. Sandra skriver:

    Jag vet inte vad jag tycker om denna dagen egentligen, är den viktig? Är den det inte? Det är svårt. I Sverige och Danmark kanske inte problemen är så utsträckta, i alla fall inte så det märks. Sen finns det länder där de är enorma. Jag har en kompis som jobbar stenhårt idag med sin kampanj för våldtäktsoffer i Afrika. Deras problem behöver lyftas fram, men frågan är om det är nödvändigt med en speciell dag för detta? Som sagt, jag är väldigt kluven i hurvida dagen i sig är bra eller inte.

    Svar: Jag fick sova lite mer i natt i alla fall, har så förbannat ont bara men det går, sen får vi väl se. Jag behöver nog ett par dagars ledigt och rensa hjärnan, det är lite too much nu. Har jobbat non-stop sedan mitten av januari!

    Vad skönt att det gick bra! Jag sa ju det🙂 Det känns ofta väldigt övervälidgande innan man väl har gjort första dagen, minns när jag skulle jobba med all info på beach soccern och allt var nytt… jag gick hem o grät, trodde aldrig att det skulle gå. Det var så mycket nytt att ha i huvudet! Sen när jag gjort första dagen ”på riktigt” så kändes det att det löser sig, för det är lättare när man väl är uppe i det.

    Nästa vecka ska jag och en kompis på en liten fusk-roadtrip, med mat & vin. Ner till Lund. Heja på grabbarna grus. Det roliga är att jag själv suttit och skrivit info om den matchen och har helt missat att den är en vecka längre fram. Snacka om att jag lever i en egen värld😉

    Kram

  3. Paparazzibecka skriver:

    sv: igår den 7e fyllde han 18.. jobbigt att inte kunna släppa det ur tankarna..

  4. Sandra skriver:

    Svar: Haha, nej men jag vet att mina vänner har blivit lite irriterade på mig senaste tiden för de tycker jag är lite ”otrevlig”, till detta ska tilläggas att jag i de flestas ögon är en bitch så fort jag inte ler varje sekund. De är så vana vid att jag är sprallig och glad men just nu orkar jag inte. Det är mycket nu och jag vill inte heller vara den som sitter och gnäller, för jag är fortfarande lyckligt lottad. Och jag kommer att ta mig igenom denna tiden med, men lite tålamod kan man be av.. från de som kallar sig vänner, det tycker jag!🙂 Haha ja man får slänga in lite humor i allt så blir det bättre!

    Tack så mycket🙂 Det ska bli väldigt trevligt att komma till Lund, alltid skönt att åka iväg lite även om det bara är en kort tripp. Jag ska möta upp mina bästa vän på tåget, vi jobbar åt helt olika håll.

    Jo men precis, det är en dag som gör en lite kluven på något sätt. Nej precis, det är det jag med känner.. behövs dagen verkligen för att lyfta fram de problem och frågor som behöver belysas. Så fall skulle vi behöva många flera speciella dagar! Absolut, jag tror de får mer uppmärksamhet idag vilket är bra men det är något som borde få mer ljus på sig året om.

    Puss och Kram

  5. mia skriver:

    Vet inte riktigt vad jag tycker om den här dagen.. Men det var tänkvärda artiklar!

    sv :Åh tack igen!🙂 Jag har blivit lite av ett träningsfreak nu känner jag. Vet inte om det är bra eller dåligt, haha. Det står i rubriken, det var aerolates🙂

    Varsågod fina du! Skönt att den verkar vara på väg! Hoppas att den är det och att du får vara frisk ett bra tag nu! Jag vet itne hur tentan gick, jag lämnade in den igår och får väl hoppas på det bästa. Själv känns det som att det är den sämsta jag skrivit och jag ville inte alls lämna in den. Får väl hoppas på ett godkänt..

    Aha okej, då förstår jag! Jag tycker iallafall att den är sevärd så om du är sugen så tycker jag absolut du ska gå och se den🙂 Hur mår du? Kram

  6. Sandra skriver:

    Jo men visst är det, jag menar jag är också människa så de får stå ut med att jag är lite mindre sprallig än vanligt. Nej det tycker inte jag heller, jag tyckte bara att det räcker nu.. jag är inte mer än människa o just nu är det mycket som händer, så jag måste få lite andrum också. Tack!🙂 Du är snäll du!

    Nej jag klagar inte heller, jag menar jag kan erkänna att det är lite tungt nu i mitt liv och jag måste få bearbeta det och vara lite nere och ledsen också. Är trött på att låtsas hela tiden.. vad har inte hänt? Just nu är det en sån klump att det NÄSTAN är komiskt. Jag jobbar non-stop, samtidigt som jag pluggar, bara den stressen gör mig lite knasig. Sen på toppen av det berget rasar det saker och ting. Min mormor åkte in på sjukhus i slutet av förra veckan med en elak lunginflammation och de sa att de inte trodde hon skulle överleva natten, vilket hon har gjort.. men man sitter fortfarande med hjärtat i halsgropen. Samtidigt har jag och min kille precis gått skilda vägar och jag har världens ondaste mensvärk, så jag känner mig bara rätt less.

    M är min lilla solstråle, om någon får mig att le i denna röran är det hon. Det är dottern till vår fotbollstränare, så jag har passat henne mycket de senaste tre åren. Hon säger ”du är min bästa vän..”, hon är från Island och världens gulligaste🙂

    Puss & Kram

  7. Tessie skriver:

    Svar:
    Tack så mycket, ja min helg har vart bra. Mycket känslor, och jag har verkligen fina vänner omkring mig!..

    Ja, de är rätt tungt för mig just nu. Mycket som snurrar inom mig. Framtdi, känslor, min relation, rättegång, ja mycket!!

    skönt att höra du haft en bra helg med!
    Och stressa inte upp dig nu under veckan för mycket!
    Kram

  8. Marcus Å skriver:

    Tack så mycket för att du skriver så men dock måste jag göra dig besviken. Egentligen har det inte hänt speciellt mycket mer än att vissa känslor inom mig börjar sprudla inom mig nu när våren är på ingång. Då kände jag för att skriva om det vackra i att våga. Men kanske har lite saker på gång trots allt vi får se…

    Det är klart jag frågar hur du mår. Kan du jobba och så eller?

    Tack återigen!

    Min helg har varit väldigt bra men är slut fortfarande efter söndagens spinning, 4 timmar… Hur har du haft det?

    Kram

  9. Lisa skriver:

    Det jag tycker är så kul här i Sverige är att man i många fall letar efter ojämlikheter. Visst, jämställdheten här i Sverige är rätt bristfällig på sina håll, men det kan även handla om att män inte blir behandlade på samma sätt som en kvinna. Om en kvinna blir våldtagen av en man är det ingen snack om saken att hon ska få hjälp, men hur är det med mannen som blir våldtagen av kvinnor?

    Det jag tycker är värst med den här dagen är att det finns tjejer som räknar med att få någonting av t.ex. sin pojkvän. Det känns som att man tappat fokus på de kvinnor som faktiskt behöver uppmärksamhet och som behöver all stöd de kan få. Jag tycker att man kan använda den här dagen för att kunna ge dem stöd i form av demonstrationer, eller vad som helst. Man glömmer så lätt bort att det finns kvinnor världen över som får sina händer avhuggna av sina män, eller som blir stenade för äktenskapsbrott trots att hon blivit våldtagen. Det skulle vara…skönt, faktiskt, om man åtminstone under en dag på året kan visa att de inte är helt bortglömda.

    sv. Det gör inget, vännen!
    Muffinsarna blev riktigt goda; jag har faktiskt tappat räkningen på hur många muffins jag ätit :p

    Puss&Kram!

  10. Tessie skriver:

    Svar: Jag vill börja med att tacka för din omtanke och din kärlek du ger i din kommentar, blir rörd att jag har så fina läsare som dig som verkligen bryr sig!

    JO, det är som du säger. Det är allt annat än lätt det jag går igenom. Jag låser mig gärna och stänger in mig så Jonas har svårt att få ”dela” med mig. Men jag försöker iaf.
    Jag måste inse att jag inte kan gå och oroa mig över vad som kommer hända, det vet ingen det vet jag bara när det är dags.

    Tack på åter igen för din omtanke, och kommentar!
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s