Fashion


Jag är intresserad och gillar mode as much as the next girl, men det finns gränser! 

När jag var liten och började på mellanstadiet började även statuskriget; vem och vilka som var populära och det var inte något som direkt byttes efter en vecka, det kändes snarare rätt set in stone. Vad gjorde att man blev populär då? Såhär i efterhand så tror jag att det hängde väldigt mycket på självförtroende – något som jag vet att jag inte hade –  och kanske fortfarande inte har så vidare mycket av. Men då, tyckte jag att det handlade delvis om mode; faktum är att det absolut spelade en roll, det var många av tjejerna som jämförde kläder och diskuterade vilka butiker som de nya favoritbyxorna fanns i. Jag hade två svårigheter med detta: 1. Jag var liten och kunde inte ha kläder från vuxenavdelningen hur som helst (tror att det första plagget – en kofta – införskaffades då jag gick i femman) 2. Mina föräldrar var inte direkt lätta när det handlade om mode.

Återigen, såhär i efterhand är jag glad – på ett sätt – att mina föräldrar lärde mig att tänka på att man inte behöver följa alla andra. Jag som var rätt blyg när jag gick i klädaffärer med min mamma stod oftast och pillade på ett plagg, ifall jag var intresserad av det, och väntade på att hon skulle komma förbi och inspektera det för att sedan – förhoppningsvis – säga att jag fick testa det; för det var en filosofi man alltid kunde använda sig av ”men man kan ju alltid testa”. Men det var inte ofta mamma tyckte att de kläderna som var mode för mig och min bror var något att inhandla, istället pratade hon och pappa mycket om att man inte behöver ha allt det som alla andra hade. Jag var irriterad på mamma och pappa, absolut! När de babblade på sådär ville jag bara säga att de förstörde och att de aldrig skulle fatta. Däremot så tror jag som sagt att självförtroende var ingrediensen jag saknade, så kanske hade det varit ännu värre att ha alla de ”rätta” kläderna och ändå inte passa in. Å andra sidan så kanske de ”rätta” kläderna hade gett mig mer självförtroende, men oavsett så känner jag att det inte spelar någon vidare roll just nu. Jag har vuxit ifrån känslan att jag känner att jag måste fråga mamma innan jag köper ett plagg, men det tog mig många år kan jag ju säga!

Jag kommer ihåg när jag, mina föräldrar och min lillebror var på väg till Gotland, vi skulle ta färjan över och vi satt alla i bilen. Radioprogrammet sommar gick på radion och det var Robyn som talade, jag gillade henne jättemycket som artist då och tyckte att hon var jättehäftig. Jag tror att jag var ca. 12 år när detta var, Robyn pratade på om unga tjejer och hon nämnde att det var oansvarigt av föräldrarna att låta sig falla för alla modetrender och låta sina unga tjejer bära supertajta byxor. Jag som hade försökt övertala mina föräldrar om att få ett par jazzbyxor (sådana där utsvängda tjats) blev riktigt sur över att höra hur mamma och pappa nickade i kör och sade att hon var så smart Robyn. Mitt tycke för Robyn sjönk lite den sommaren, i baksätet av vår bil.

Såklart tycker jag i nuläget att hon var jättebra, Robyn och att det låg väldigt mycket i det som hon sade, men det tog mig ett par år innan jag förstod det. Kommer ihåg att jag i början på gymnasiet satt och pratade med en av mina bästa vänner, L och vi diskuterade hur barn och unga klädde sig nuförtiden. Att barnavdelningarna i klädaffärerna ändrats så himla mycket; det är ju i princip samma stil på barnavdelningen som på vuxenavdelningen, skillnaden är att storlekarna är mycket mindre.  Det är rätt läskigt och lite tragiskt också, jag tycker att det känns fel att unga tjejer som går i fyran och har kort, korta kjolar, vadderade bh:ar och skor med klack. Vad har hänt liksom, är det bara jag som har blivit gammal?

Men, även om jag i dagsläget verkligen gillar och är intresserad av mode så finns det som sagt gränser! Numera kollar jag efter inspirationer hos vänner, på Internet och andra bloggar och visst försöker jag att rätta mig efter modet, men det är inte så att jag lägger pengar på de allra dyraste och kändaste märkena; går man på det är jag väl inte vidare moderiktig. Jag har inte pengarna, men jag kan satsa på plagg som är budgetversioner av de dyra. Hur som helst, så bryr jag mig, det tänker jag inte förneka; kanske är det lite löjligt att bry sig så mycket om kläder, men det gör jag; även om jag inte vill erkänna det ibland. Men det finns vissa trender jag aldrig skulle vara okej med, som det här:

http://svt.se/embededflash/2326409/play.swf

Det är en mössa, som inte ser vidare speciell ut och visst kan bollen högst upp se lite söt ut! Men varför skaffa en med riktig rävpäls? Varför kan man inte bara nöja sig med en budgetversion som har en fejk-päls-boll? Jag är generellt emot allting med päls och även om jag kan förstå att vissa säger att en riktig päls ser gudomlig ut och att kvaliteten inte ens går att jämföra med fuskpäls; visst, så är det säkert! Jag gillar det ändå inte, men på ett sätt har jag lättare att förstå vidden med en päls även om jag aldrig någonsin skulle bära en äkta päls, men det känns så bisarrt med en liten jäkla boll på mössan! Varför liksom, vad är meningen? Det är inte som att kvaliteten på den spelar vidare mycket roll. I den här videon tycker jag verkligen att de belyser svenskarnas ignorans och faktumet att man ser det på unga barn, det känns fel enligt mig!

”Jag tror att det är varg, eller nåt sånt”

Visst, man kan kalla mig en hycklare, jag är inte vegetarian men ändå kan jag sitta här och spy lite galla över det hela med pälsar och djurfarmar. Men även om en del av er kanske inte förstår min logik så känns det ändå som att vi människor i grund och botten – även om vi kanske skulle klara oss utan kött, eller med mindre kött – är köttätare och det känns mer som något vi behöver. Men päls och klä oss i döda djur, behöver vi det? Men detta är början på ett helt nytt ämne – om än relaterat – så tror jag att jag hoppar det just nu, annars kommer detta att bli alltför långt.

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Åsikter och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

33 kommentarer till Fashion

  1. Jasmine skriver:

    Svar: Precis! Och varje år blir man lika besviken över att våren inte kom i februari. Men vi håller tummarna!

    Tack för ditt stöd. Jag ska skriva på talet ikväll – typ nu – tänkte jag.

    Rickard jobbar, så skola är inget som hindrar honom. Jag tar studenten nästa sommar.

    Kram❤

  2. Jasmine skriver:

    Du skriver så bra inlägg! Jag fastnar alltid i vimmlet av dina ord.

    Kram

  3. Jasmine skriver:

    Svar: Klart att du får fråga! Han trivs inte här, han längtar tillbaka; till familj och vänner.

    Tack. Talet ska handla om min livsstil utifrån fysisk, psykisk och social hälsa. En analys helt enkelt.

    Långa inlägg behöver inte vara sämre än korta. Men oftast handlar det ju om kvantitet istället för om kvalité – men inte dina inlägg. Du håller kvalité genom hela inlägget.
    Jag ska erkänna att jag inte läste inlägget ord för ord, men visst läste jag det. Skummade på de ställena som var mindre intressanta enligt mig, men läste istället noga när jag fastnade.🙂

    Kram

  4. VERONICA skriver:

    sv: du vad gör du på adoptionsföreningen då?
    Jag tränar på gym. Kört överkropp som bara den idag. Träningsvärken lär komma smygande imorgon ;D
    Gitarr är så underbart kul. Härligt när folk kan spela så där när man är på fest och så😀 Ha en fin kväll!

  5. Jasmine skriver:

    Svar: Dina inlägg är bra, glöm inte det!
    Om du känner att du vill skriva mycket om en och samma sak, kan du ju alltid dela upp dina tankar i flera inlägg.🙂

    Jag förstår honom också så väl. Ärligt talat hade jag nog inte kunnat flytta för hans skull, inte som det var då. Men det var nästan ett måste. Så vi får se hur det blir.

    Kram

  6. Jasmine skriver:

    Svar: JAg förstår vad du menar med att tappa tråden. Gör som du vill, jag har inget emot dina långa inlägg.❤

    Du måste tro på dig själv. Du skriver extra bra, det är inte bara något jag säger. Det krävs en viss känsla, för att kunna skriva som du.

    Tack, vännen.

    Kram

  7. VERONICA skriver:

    sv: Åh jag har just börjat klinka på House of the rising sun, annars har vi lärt oss allt från vaggvisor till sånger från psalmboken😀 (Kan ju inte så mycket än)

    Intressant med adoptionsjobbet. I vilket land är du född då?😀

  8. Jasmine skriver:

    Svar: I stunder då du känner dig sämre på att skriva, tänk på mina ord.❤

    Min kväll är sådär… Jag försöker skriva på analysen, men kommer ingenvart. Men jag tänket försöka skriva till nio, då jag ska sätta mig vid teven tänkte jag. Se American Pie kanske.

    Vad gör du?

    Kram

  9. Jasmine skriver:

    Svar: Tack snälla, Rinki.❤
    Jag har dock svårare att skriva på engelska, men jag försöker ändå tro på mig själv. Början blev faktiskt rätt bra – och poetisk; "I’m probably going to die, when I get hit by a tram.
    My life is more than hectic. I’m living my life, running around and trying to find some peace for my soul. And for your information; I succeed – sometimes."

    Hoppas tat maten smakar!
    Kram

  10. Sandra skriver:

    Ja vem var inte med om modehetsen som yngre? Att alltid ha ”det nyaste” och hade man inte en av ”de där” tröjorna var man ju jättetöntig haha. Gud! Skönt att man inte är där längre. Jag gillar också mode men jag kör alltid på MIN grej, jag skulle nog mer säga att jag gillar skor, smycken, kläder etc. För mode.. nja, jag följer det inte direkt. Jag kör min grej och sen får folk tycka att jag har tokfula brallor om de vill de. Bara jag är bekväm och känner mig snygg. Det är ju det som gör det hela. Ingen människa är snygg i moderna kläder om de inte känner sig trygga och snygga i det dem har på sig. Så det så!

    Svar: Tack så jättemycket! Vad glad jag blir!🙂 Den är köpt på Aima för ganska länge sedan nu. En gammal favorit jag inte haft på mig mer än en gång, kände att det var dags att damma av den.

    Ja, 79 var det ju en ännu mer mansdominerad värld. Då hade kvinnorna inte lika mycket att säga till om så det är strongt gjort att ta sig dit hon gjorde.

    Nej, jag vet hur det är med det. Jag har varit väldigt blyg och osäker men sen en dag var det som om allt det försvann och jag kände att om JAG skrattar åt mig själv och bjuder på mina tillkortakommanden så har ingen annan makten att skratta åt mig🙂 Sen har jag alltid varit en liten clown trots allt🙂

    Nej, det var mer än så. Detta är trots allt en så liten stad där du ska hålla tyst och inte sticka ut. De tyckte det jag skrev var provocerande och sedan blev det en stor grej av det hela, jättefjantigt. Han har inte sagt speciellt mycket, han har pratat med mig om det och så men vi försöker bara tona ner det och låtsas som ingenting. Det är det bästa man kan göra av situationen tror jag. Hans fru är dock inget fan av mig, hon är riktigt ilsken och skällde ut mig på galan nu förrförra helgen. En av de mer absurda saker jag varit med om. Men ja.. vad gör man? Småtjejer som inte har bättre saker att göra än sprida rykten och hitta på trams. Då har man uppenbarligen för mycket fritid och fantasi.

    puss o kram

  11. mia skriver:

    Så fint och bra du skriver. Man fastnar!

    sv: Ja, det var härligt men herrejäkar så jobbigt det var! Det kändes verkligen att man levde men efteråt var det skönt och man kände sig väldigt stolt och duktig🙂

    Ja, det är superspännande och intressant! Ja, jag går på högskolan🙂 Läser andra terminen just nu! Den är på tre år men jag ska läsa till master också! Nej den filmen har jag inte sett, tack för tipset!!🙂 Ska se till att titta på den.

    Dippen jag har hittat är en orange påse och heter något i stil med tortilla.. Jättegod är den! Vad gör du ikväll? stor kram :

  12. Frida Sundberg skriver:

    Jag bryr mig inte riktigt i mode, snarare i det jag tycker är snyggt och som passar mig. Det enda i ”modeväg” jag har i sådana fall är mina acne pistols short. Och jag köpte dem för att de är de snyggaste skor jag äger. Att jag kommer kunna ha dem länge. Att de fungerar nu när det är snö och rusk. Att de är supersköna och jag kan verkligen ha på mig dem hur länge som helst utan några problem alls. Det är helt underbara! En investering helt enkelt, trots priset. Men det ÄR skillnad på skinn och skinn.

    Sv: Ja jag har nog festat lite för hårt på senare dagar…hmm…eller hela hösten egentligen. Jag ska stryka onsdagar har jag nu bestämt mig för. Och imorgon trotsar jag min sjukdom och drar på jobbet iallafall.

    Aaaah okej, då förstår jag. Ja, jag ser inte grejen med alla hjärtans dag. Ångest, man borde ju alltid visa uppskattning. För både partner och vänner.

    Ja den ögonskuggan är otroligt cool! Jag ska plåta nästa gång jag använder den, måtte ladda kameran också hehehehehehehe…heeeeeeee…hehe…

    Men nu, då har jag ett tips om din ögonskugga som du beskrev blev pudrig och inte la sig förrän senare på kvällen. Någon som fungerar är om du använder en primer, då blir skuggan mycket mer intensiv än om du lägger direkt på ögonlocket. Eller om du blöter borsten lite, det får ungefär samma effekt och borde ta fram färgerna på direkten. Prova det! Om det inte fungerar…jaa…då fåru nog inhandla nya skuggor😉

    Kramis kramis!

  13. Sandra skriver:

    Svar: Det var verkligen jättegott också. Inte mig emot att det blev rester.

    Det tycker jag med, man är snyggare i ett par kanske inte såååå moderna byxor som man passar i och känner sig fin i än ett par jättemoderna som man känner sig obekväm i, sju dagar i veckan. Helt klart. Jag tror inte många har självförtroende i den åldern, man vill ställa sig i ledet och vara som alla andra. Man vill inte sticka ut. Sen när man blir äldre inser nog de flesta av oss att det är roligare att vara ett orginal och speciell än att vara ”som alla andra”. Jo men precis, det är nog ingen tjej som inte tycker det är kul med mode. Men itne så att man köper något bara för att det är inne, utan att egentligen tycka det är snyggt.

    Tack🙂 Ja, jag fick många komplimanger i lördags, fler än vanligt.

    Det är så med allt, det går upp och det går ner. Det är inte som någon är ute och känner sig på topp varje dag. Jag vet precis vad du menar, jag har haft jättesvackor och varit någonstans i mitten. Det går som du säger upp och ner.

    Jo men precis, jag tog upp ett ämne som faktiskt berör och jag förstår inte varför det direkt är som om jag MÅSTE ha en anledning till att prata om det. Nej men de vill ha något att skvallra om på fikarasterna och när det inte finns något så blir det såhär. Vi tycker såklart inte det är jättekul men det finns inte mycket att göra åt saken som det är nu. Jag tycker bara det är tråkigt att det ska bli så.

    Puss & Kram

  14. Paparazzibecka skriver:

    sv: vad konstigt…
    Jag beställde kycklingvingar och annat gott.
    Hon fick ett presentkort så hon kan köpa någon snygg bh.🙂

  15. Lissie skriver:

    Bra inlägg, många bra tankar tycker jag. Fastnade speciellt för det där att det hade varit värre att ha rätt kläder och inte passa in, än att ha fel kläder och inte passa in. Då har man ju liksom något att skylla på och behöver inte ta det lika personligt. ”Det är kläderna det är fel på, inte mig som person.” Hemskt, egentligen. Men effektivt sätt att hantera saker på.

    Tack för fin kommentar. Jag blev glad. Men men syster blev inte anorektisk förrän vi var 18, det var snarare andra problem hon hade innan som ledde fram till att hon fick anorexi. Hon är fortfarande sjuk tyvärr, men på sista tiden har det känts som att det går i rätt riktning. Men man ska aldrig ropa hej…

    Ta hand om dig. Kramar

  16. ☆VERONICA☆ skriver:

    sv: Ja när jag blir tillräckligt bra ska jag göra det😀 Hur mår du idag?

  17. Jag tackar för grattis =)

    Första gången hade jag inga problem med vikten. Wilda var såååå efterlängtad så jag kunde inte bry mig mindre. Nu har jag dock precis lyckats gå ner alla gravkilo och format min kropp så som jag vill. Jag vet så klart att jag får ta tag i det sen, men just nu är det lite tufft. Det går i vågor liksom…

    Har du planer på barn?

  18. Eleonore skriver:

    Vilken bra text, du borde skicka denna text som krönika till någon tidning😀 Väldigt tänkvärt att inte alltid vara slav för trender och folks åsikter för att bli en egen person. Själv tror jag att de som i högstadieåldern följer denna ström och är populära är så pass osäkra att de inte kan stå för sig själv och vad de själva tycker. Men sen när man kommer upp i en viss ålder inser man nog att man inte kan hålla på så🙂

    Härlig respons på Marcus inlägg, det ska jag föra vidare! Håller med om att han har helt rätt i framgången där🙂

    Absolut, jag kommer visa klänningen någon vecka framöver! Haha nja det behöver jag inte tänka på så mycket men denna klänning är perfekt åt det tajta hållet så det går bara inte att gå upp i vikt mer. Håller nämligen på att medvetet äta så jag blir mer normalviktig nu haha🙂

    Kram vännen

  19. mia skriver:

    sv: Ja det var verkligen ett tufft pass! Speciellt när jag inte har tränat på evigheter men jag stod ut och klarade av det. Idag har jag världens träningsvärk, haha! Tack så mycket🙂 Kände mig duktig också! Hoppas att du också orkar ta dig iväg till gymmet🙂 Det är jobbigt i början och på vägen dit men sen efteråt är det ju faktiskt skönt och man är stolt över sig själv! Ja men det brukar vara så, att man känner sig bättre efter träning och håll i gång🙂

    Jag hade en helt okej kväll, du med?

    Nja.. Jag tycker inte att den är så värst svår men visst finns det vissa delmoment och saker i tex både psykologin och pedagogiken som hittils varit svåra. Det som är mest jobbigast med linjen är att det är så mycket självständigt, vi har en hel drös med kursböcker som vi egentligen ska läsa i på egen hand på vår ”fritid” men ja.. Man gör faktiskt inte det så mycket som man borde och det är ju ingen som säger åt en att göra det. Det är mycket eget ansvar och att man ska leta upp egen fakta i böckerna och lära sig själv på så sätt.. Vi brukar bara ha föreläsningar två-tre ggr i veckan😦
    Vad jobbigt att känna så men jag tycker inte du ska göra det. Dessutom passar ju inte högskolan för alla iheller.. Det är ju mycket självständigt och det kan vara jobbigt. Det som var jobbigt i början för mig var att proffessorna verkligen inte bryr sig om du gör uppgiften eller inte..

    Tycker verkligen du borde satsa på skrivandet, du verkar så duktig och man fastnar i det du skriver. Du kanske har tänkt på en skrivkurs? Kram!

  20. Jasmine skriver:

    Svar: Haha, tack snälla för dina fina ord kring talets början. Jag ska tänka på dig när jag står där framme och känner obehaget för att prata komma till mig. Du ger mig lugn.❤

    Det märks att du uppskattade inlägget om orden i dimman. Du skriver så kloka och givande kommentarer, när du fastnar för ett av mina inlägg. Tack för det!

    Önskar dig en bra torsdag!
    Kramar

  21. Jasmine skriver:

    Svar: Jag sitter här med ett leende på läpparna. Det finns få personer, som kan göra mig så glad som du. Dina ord är så rörande. Jag känner mig helt fantastisk som skribent, fast jag ibland tvivlar på det. Du är underbar.❤

    Jag har inte kommit så långt i boken. Dock har jag kommit så långt att jag kan förklara början för dig; Nora jobbar som hallåa. Efter ett jobbigt och mycket sent arbetspass, hamnar hon (efter tvivel) på en efterfest för kändisar. Dock slutar kvällen rätt svart, då hon dricker sig redigt berusad och däckar i en rosenbuske. På morgonen vaknar hon upp hemma i sin lägenhet – med en man. Han har dock bara hjälpt henne hem och vakat över henne under natten, eftersom hon tydligt inte klarade sig på egen hand. De blir förälskade, flyttar ihop… Längre har jag inte kommit. Men av rubriken och det som står på baksidan, kommer drömmen om egna barn inte att bli sann… Spännande, spännande!😀
    Så ja, jag gillar boken. Den är så där mysig att läsa under en sen och sömnlös kväll.

    Dagen ser ut som följande; plugg och sen kortmakande. Antagligen lite läsning också, jag gillar ju boken.
    Det är tack vare dina ord, som jag nu har lyckats komma en bit på min analys. Jag tänker på dina fina ord och det går det mycket lättare.🙂

    Vad gör du idag?
    Kram❤

  22. mia skriver:

    sv: Ja det har du rätt i, tränignsvärk är ju en form av belöning kan man ju nästan säga.🙂 Jag hade nog blivit ganska sur om jag inte hade fått någon träningsvärk, haha! Men det ska bli skönt att få träna ikväll igen, det är ett litet lugnare pass. Bodybalance heter det🙂 Vad jobbigt att vara förkyld, hoppas att du blir bättre så du kan komma iväg till gymmet!❤

    Tack så mycket, jag tror också att kastreringen kommer gå bra🙂 Man blir bara så löjligt nojjig eftersom han är min lilla bebis.. haha! Egengliten är man lite töntig när de gäller sitt djur, eller jag iallafall.. Jag skämmer bort honom otroligt med nya leksaker och allt möjligt rätt ofta🙂

    Aha okej då förstår jag! Ska du söka in igen? Ge inte upp hoppet, jag tror absolut inte att du är dålig! Jag hade också jättebra betyg när jag gick i gymnasiet, jag hade 15mvg och resten vg.. Så när jag kom till högskolan var jag med inställnignen att det här klarar jag och jag ska jäklar i de få vg (man kan visst bara få vg på högskolan, iaf på min..) men nej.. Inga vg har jag fått, jag har varit nära ett vg men annars "bara" godkänt. Men jag har lärt mig att det är enorm skillnad på gymnasiet och högskolan så man ska inte hänga upp sig på betyg!! kram

  23. Sandra skriver:

    Svar: Haha ja visst var den fin? Kul att alla hennes favoritsaker och beroenden blev till tårtor. Tyckte det var rätt charmigt.

    Det tror jag också, det handlar om att man vill vara tillräcklig och faktiskt är det ju så speciellt på högstadiet att har man rätt kläder och rätt saker så fixar man sig själv en biljett rakt in i ”de coola gänget”. Nej, jag tror inte att någon vet vem man är eller vem man vill vara i den åldern, man rättar sig efter ledet och vågar inte riktigt sticka ut. Det är nog ingen som vill höra att man kommer förstå men de hade ju rätt, man förstår vad de menade.

    Naw gud vad du är söt, nu blir jag generad haha. TACK!

    Nej, det var bara en diskussion mellan mig och min vän. Vi pratar alltid om en massa och älskar att debattera lite. Det är ibland rätt skönt att släppa ytligheterna och prata om sådant där man kan ha riktiga åsikter. Jag tycker också att det är lite too much och till en viss del så är det jobbigt att höra men samtidigt så måste jag hålla huvudet högt eftersom jag vet med mig själv att JAG inte gjort något fel. Jag menar vad ska jag göra? Jag kan inte sluta prata med min kollega heller, han har varit en vän till mig länge och dessutom så jobbar vi på samma avdelning. Men det är som det är, förr eller senare kommer väl något roligare att prata om än en hypotetisk affär🙂 Tack för dina ord, jag är inte heller speciellt orolig. Allting blåser över med tiden.

    Puss o Kram

  24. VERONICA skriver:

    sv: jag har jobbat, umgåtts med en kompis och hennes hundar och städat lite eftersom sambons dotter kommer hit i helgen😀

  25. Eleonore skriver:

    Ja det tror jag absolut att du kan! Det finns ju bl a webtidningar dit man kan skicka texter. http://www.newsmill.se/debatter till den sidan kan man skriva krönikor och annat i debattsyfte. Antingen skriva på ett ämne som redan finns eller börja med ett eget och sen publiceras det🙂 Jag tror du skulle kunna gå långt med dina bra texter! Ser många kommentarer här bara som uppskattar dem!

    Ja visst är det så, i hela livet finns det grupper där man bara kan smälta in och aldrig riktigt hitta sig själv. Men samtidigt är det ju en själv att vara en i mängden🙂

    Du är så snäll som bryr dig! Jag har kontroll över det känner jag. Jag slutar inte äta nu bara fortsätter som jag gör nu för att inte öka🙂 Är ju normalviktig så inget problem där!
    Kramar

  26. Anna Katana skriver:

    Nej har inte hört ett ord från honom. Riktigt dåligt.

    Jag jobbar som personlig assistent. Får du mycket arbete som frilansare?

    Håller verkligen med dig om det du skriver i inlägget. Och det är hemskt att gå på barnavdelningen idag, barn får minsann inte vara barn längre. I de skolorna jag gått i har det inte varit så stor märkeshysteri som tur är, men jag tycker det verkar vara värre idag och det är verkligen synd att det är så. Ingen ska behöva bli utstött för att den inte kan ha ett visst märke, men barn och ungdomar är verkligen grymma mot varandra. Mode är ju dessutom inte märke egentligen även om man kan få mycket inspiration från stora märken men sedan göra något eget och hitta andra alternativ och det viktigast är att bära kläder med stolthet och våga bära kläder man själv känner sig snygg och bekväm i. Att hitta sin egna stil i modedjungeln.

  27. Lissie skriver:

    Tack, jag önskar jag kunde hjälpa mig själv, och min syster…

    Menar du att du har haft problem som i ätstörningar? Jag förstod det som så. Hur som helst, starkt av dig att ha tagit dig uppåt, även om jag förstår att det måste vara en lång väg innan man känner sig någorlunda fri och frisk. Jag beundrar er som kämpar.

    (Och jag vet inte varför men din blogglänk fungerar inte? ”http://” kommer inte med. Har du någon aning om varför?)

    Kramar

  28. LIENE skriver:

    sv: Det är jobbigt ja, fast jag var mest illamående och hade ont i halsen. Jag är mer hängig då jag mår dåligt psykiskt men jag mår toppen annars:D
    Jag skulle få remiss för att besökare öronläkare på vårdcentralen, men först ska jag få prova medicin:) jag har nedsatt hörsel och surrande i ena örat men det har mest med förkylningar att göra. Alltså jag har sämst imunförsvar. Är ju hela tiden förkyld på vintern.
    Väldigt intressant inlägg. När jag var liten brydde jag mig också om mode. Nu gör jag det med fast på ett annats ätt. Jag vill inte ha det som alla andra har utan jag vill ha det som passar mig och det jag älskar.

  29. emma sajjer skriver:

    mycket bra skrivet!!

    tycker dock att alla här ska bli vegetarianer hehe

  30. Tessie skriver:

    hej!
    Jag har inte fått nått mail av dig ännu, men du kanske inte har skickat nått!
    Tänkte önska dig en trevlig lördag kväll🙂
    Kram

  31. Tessie skriver:

    Svar: Anton var en person som kom in i mitt liv i när det var som rörigast med både förhållandet och alkoholen. Han fick mig att hitta andra vägar. 1 natt när jag ringde honom för att mitt ex hade kommit (som behandlat mig som skit, både psykiskt och fysiskt) så skulle han ta bilen från uppsala. Men han kom aldrig fram, han omkom på vägen upp, krockade med 2 lastbilar från varsitt håll och omkom direkt. Det är nu 6år sen, blir 7 i den 4e december.

    Jag tror inte att du inte vill höra av dig, ta din tid du behöver. Känn ingen stress över det.
    Och tack så mycket för komplimangen!🙂

    Jag gör inte så mycket, ska ta och lägga mig i sängen nu tänkte jag!! Hoppas din kväll är toppen.
    Kram

  32. Tessie skriver:

    Svar: Tack så mycket, värmer att höra! Dock blir inte ljudet bra när man spelar in vida datorn och inte har rätt program, eller mick. Idag ska jag i väg till några goda vänner och spela lite gitarr och sjunga, blir nog filmning med.. kanske nått kommer på bloggen! ^^

    Jag tror med all säkerhet att du har en fin röst!🙂
    Kram

  33. Ping: Some fun facts | rhulth

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s