100 Years ♫


Jag fullkomligt älskar musik. Så mycket att det känns som att det inte skulle kunna gå att leva utan musik; precis som i illustrationen här ovan (som dessvärre inte är min) så känns det när musiken bara sköljer över en. Det är en sådan underbar känsla. Ja, i alla fall om det är rätt musik, sådan man gillar.
Jag tror att många kan känna igen sig i detta, så därför tänkte jag ägna ett litet inlägg till musik och jag lovar att fatta mig kortare än igår; det var först när jag hade postat inlägget som jag insåg hur långt det faktiskt blev. Men – till min förvåning – så har jag ett par underbart tappra läsare som faktiskt orkade plöja sig igenom det hela, det tackar jag för.
 

Jag har en kategori här på bloggen som heter musik men som jag hittills inte har använt mig av, men nu kommer första inlägget. På min tidigare blogg så hade jag ‘dagens låt’, en låt som jag valde att presentera från min extremt långa lista av favoritlåtar; men än så länge så känns det som att jag kanske inte riktigt har den läsekretsen än att jag kan posta flera inlägg per dag, men vi får se. Kanske kommer det att dyka upp lite dagens låtar hit och dit.

Ni kommer dock snart se att min musiksmak inte går att kategorisera på annat sätt än ‘allätare’, jag lyssnar på det som faller mig in och det kan ha att göra med mitt humör, min sinnesstämning, texten i låten (jag bryr mig väldigt mycket om det), eller skivomslaget. Det finns många saker som kan bidra till att jag faller för en låt, den kan vara en som fungerar för stunden men dagen efter inte känns vidare speciell längre. Så impulsiv kanske man också kan kalla min musiksmak.

Jag har alltid älskat musik, så länge jag kan minnas. Jag spelade fiol när jag var liten, sjöng i både sånggrupp och kör i sammanlagt 9 år, jag har spelat piano och numera har jag lärt mig själv gitarr (går väl sådär, just nu är det uppehåll då jag inte äger en gitarr, blir ju lite svårare då), sjunger privat samt att jag har skrivit en låt. Men den är under bearbetning.

Idag så är det Five for Fighting – 1oo years som har spelats på min Spotify, jag har verkligen fastnat för den. Den är mjuk, härlig och får mig att känna mig lugn och harmonisk på något sätt. Den får mig att tänka på våren, sommaren och framtiden.
Njut!

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Musik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till 100 Years ♫

  1. Marcus Å skriver:

    Ja, men precis. Man har ju en förmåga att alltid jämföra sig med alla andra även om man inte borde göra det. För så länge man vet själv att man har det bra med den man är tillsammans behöver man inte jämföra det. Allting kan ju vara bra på olika sätt, eller hur?

    Visst är det så. Det är säkert många tjejer som skulle vilja vara tillsammans med mig men jag ger dem aldrig chansen. Vet inte riktigt om jag skulle vilja vara tillsammans med en tjej ”som ser upp” på mig bara för att jag har en blogg. Det känns ju som att man vill bli älskad för den man är då inte för att jag har en blogg. Ja du fattar min poäng kanske?

    Kram

  2. Sandra skriver:

    Himla bra låt. Musik är nog en stor del av många av oss ändå, jag vet inte vad jag skulle göra utan musik faktiskt. Min absolut bästa peppmetod🙂

    Beerfest handlar om.. ja, alltså den har egentligen ingen större handling. De håller på och tävlar om ett ölrecept som ska vara extraordinärt och har liksom VM i öldrickande. Men manuset är riktigt kul!

    Absolut, då får man kämpa på. Man behöver absolut lufta sina känslor och säga vad man tycker, det är nog sämre i de relationer där sånt aldrig kommer fram. Nej, man kan verkligen inte hålla med om allting.

    Jag fick jobbet via min handbollsklubb, jag är tränare för ett 13-årslag och sedan fick vi veta att de sökte folk till VM. Och då fick jag ett av de ”bättre” jobben som inte redan är tillsatta av kommunfolk så det var roligt.

    Nej men det finns ju gränser och jag skulle aldrig gå över dem. Sen är det inte fel att få uppmärksamhet.

    Det var en känslomässig dag igår men det är samtidigt alltid så lättsamt mellan oss att det är otroligt skönt. Det var riktigt underbart att se honom igen och få vara hos honom så nu har jag helt nya krafter🙂

    Jo, jag älskar ju att läsa.
    Kramar

  3. bitterfittan skriver:

    tacktacktack!

    åh älskar den låten (:

  4. Eleonore skriver:

    Haha vilken underbar bild! Ibland känns musik precis som man blivit träffad av en enorm vindpust för att det är så bra😀

    Va kul att du gillade min beskrivning av hur man gör latte. Det är ju så lätt att göra hemma egentligen och kan ju bli lika gott som på café och billigare dessutom😀 Sen är det ju bara att prova sig fram med mjölken och hur man skummar den.

    Haha så lite så, jag läser alltid igenom alla inlägg jag kommenterar, tycker det är viktigt. Tar en del tid om man kommenterar många men det är absolut värt det för att få en mer personlig kontakt med🙂
    Ja det kan jag hålla med om, ångrar ju inte mitt val då det gjort mig till den jag är idag men visst kan man önska att man gjort valet annorlunda.

    Det var ju ett smart knep! Måste prova det någon gång, annars brukar man ju få knåda väldigt länge för att havregrynen ska bli så litet som möjligt!

    Ha en toppensöndag! kram

  5. Vic skriver:

    Sv: Åh, tack så himla mycket!

  6. Ruth Frida Marie skriver:

    Oj vad jag kände igen mig…jag kan absolut inte leva utan musik, ibland känns det lite som att jag lever för musiken. Jag spelade också fiol när jag var liten och kom till det stadiet att jag inte längre behövde några noter eller något annat för den delen heller. Hörde jag en låt en gång kunde jag sedan spela den, det var coolt. Ibland önskar jag att jag inte hade lagt av, jag har ju fortfarande fiolen stående i vardagsrummet, numera tämligen orörd. Jag spelar istället gitarr som jag lärt mig själv och spelat i ett år nu snart, samt plinkar lite på pianot som står hemma i ett hörn. Sjunger gör jag hela tiden. Åh just ja, jag sjöng också i kör. Var gång vi uppträdde hade jag alltid något solo, annars ville jag som inte vara med. Sjunga är så underbart. Iallafall när jag inte är förkyld, då går det inte riktig som jag tänkt.

    Jag trivs superbra i min lite(höhöhö mycket?) kortare frisyr. Den är så behändig. Första gången jag tvättade dock…oj oj oj vilken konstig känsla, lite ”det där är inte mitt hår, vad är det som har hänt” över det hela. Jag är väldigt lättad över att jag inte ångrar mig, det hade varit förfärligt jobbigt.

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s