Dag 26 – Mina rädslor

Jag älskar den där bilden och citatet på den, det är så himla sant.
Jag kan känna att jag ofta tänker på de negativa aspekterna så fort jag får idéer ”men tänk om det inte går?” och sedan lägger jag idéen åt sidan. Det är sällan jag vågar ta ett leap into the unkown. Fast jag önskar att jag kunde göra det. Tror till och med att jag ibland inte riktigt erkänner en dröm jag har, bara för att jag fokuserar på att andra runt omkring mig kanske inte kommer att acceptera min dröm. Jag har alltid varit lite av en pushover även fast jag inte vill erkänna det, men jag jobbar på det och förhoppningsvis kommer jag att våga mer framöver.

Sedan finns rädslan som handlar om seriösa saker som händer runtom i världen, man hör om självmordsbombare och föreställer sig att sådant bara händer någon annanstans och vips så händer det här i Sverige. Det känns läskigt, men ändå så finns det en röst bak i huvudet som säger att ‘men vi visste ju alla att det skulle hända någon gång’. Hur långt kommer det att gå? Hur länge ska världen kriga för fred? Det är rädslor som finns, men som mer ligger latent och uppkommer då och då. Kan inte säga att det är något jag är rädd för varje dag.

Sedan finns det den typen av rädsla som tänker på min situation i livet just nu. Att jag är mer eller mindre arbetslös; trots att jag har mitt underbara frilansjobb. När kommer jag att komma ur det? För visst kommer jag att hitta något jag gillar snart? Sedan finns den inre rösten som frågar ”men ska du inte börja plugga snart?” eller kanske är det samhällets röst. Det känns som att utbildning is the only way to go – the only way to succeed. Det skrämmer mig, tänk om jag inte hittar en utbildning som jag gillar, eller om jag inte kommer inte på den, vad gör jag då? Är jag strandad, for good?

Sedan finns det rädslor som handlar om mina nära och kära, jag vill inte att det ska hända någon något, eller att någon ska må dåligt. Sedan har jag ju min farmor och mormor som båda är 91 år gamla och man vet ju, att någon gång kommer deras liv att ta slut och det är jag hur rädd som helst för! Jag vill inte att någon ska dö.

Sedan finns de ju de så kallade fobierna, som är en typ av rädsla även om min fobi inte riktigt gör mig rädd, utan snarare obekväm och jag tycker att det är obehagligt; det handlar om spindlar. Jag gillar verkligen inte spindlar. Hemma hos mamma och pappa, så hade vi sådana där husspindlar som vi tror kom från garaget, de kunde vara enorma och då pratar vi inte lång ben, utan riktigt kraftiga spindlar och jag hatade dem verkligen! Usch och fy!

Vad är ni rädda för?

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i 30 dagar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Dag 26 – Mina rädslor

  1. Paparazzibecka skriver:

    sv. ååh dina kommentarer är så fina!
    Jag tror han inte vill vara i ett förhållande nu. Typ träffa andra och leka runt, jag har lekt tillräckligt och vill känna mig älskad. Fan vad svårt det ska vara med kärlek..

  2. Sandra skriver:

    Alla är nog rädda men det är synd att många låter det hålla dem tillbaka, man kan inte leva livet av rädsla. Då missar man otroligt mycket.

    Svar: Ja det är väldigt tråkigt att ha dem långt borta men det är inte mycket att göra😦 Ja nu börjar jag jobba imorgon och sen drar skolan igång också så jag lär ha att göra, tur det.

    Tackar, det blir Grekland till sommaren. Åker med killarna🙂 Ser verkligen fram emot det.

    Ja det var kanon att alla från vårt ”gäng” var samlade igen, det händer sällan numera. Det var inget kul just nyårsafton vill man, i alla fall jag, gärna vara med pojkvännen. Jag chansade med på stress faktiskt, det blir lite för mycket ibland och jag är kass på att ta hand om mig själv.

    Jo och jag förstår vad de menar också, det är väldigt svårt att komma långt som fotograf. Men det är intressant och så har jag att göra medan jag funderar över vad jag ska fortsätta med.

    Det är ju så, kontakter är nästan allt på arbetsmarknaden just nu, utan dem är du rätt körd. Nej jag håller med, när jag jobbade efter gymnasiet lärde jag mig SÅ mycket mer än vad jag någonsin gjort i skolan. Det är lärorikt att faktiskt få göra jobbet rent fysiskt också.

    Mmm jag håller med, jag gillade den storyn som var precis med Naomi och han läraren, då fick man se lite mer seriösa avsnitt. Och det gillar jag, då får skådisarna jobba lite extra. Åh då tycker jag att du och jag gör det, tvingar våra män att se den filmen🙂 Ja jag hade faktiskt också glömt den lite nu när jag såg om den men den berör fortfarande, trots att jag sett om den flera gånger nu.

    Kram kram

  3. Lisa skriver:

    När det gäller rädslor runt om i världen är jag som du; även om det bara var en tidsfråga innan Sverige skulle bli drabbat av terroristattacker blir det ändå oväntat när det väl sker, och man kan inte säga att det inte var läskigt. Men samtidigt är jag rädd för oss som mänsklighet. Om man tar självmordsbombaren i Sverige som ett exempel igen; efter att det hade skett ställde sig många människor sig emot muslimer och förkastade dem istället för att fokusera på de som faktiskt var skyldiga. Det är läskigt hur vi kan hålla på att dra människor över en kam gång efter annan.

    På ett mer personligt och ytligt plan är jag löjligt höjdrädd, men jag lider även av klaustrofibi. Jag kan seriöst inte tänka mig vad som skulle vara värst — att få ett av mina fingrar avkapat eller att bli begravd levandes.
    På det mer djupare planet är jag rädd för att någonting ska hända de jag älskar.

    sv. Jag är mer än säker på att det finns personer som tänker som jag gör.
    Jag längtar faktiskt lite den dag då jag kan läsa någonting som du publicerat (utanför din blogg, vill säga) ^^

    Puss&Kram!

  4. Eleonore skriver:

    Verkligen bra citat! Och det stämmer ju så väl. Det är nog så de bittra tanterna på t ex kommun har slutat, de levde aldrig ut sin dröm för att de var rädda för att sticka ut och för att inte lyckas. Jag vill inte bli någon som är för rädd för att misslyckas.🙂

    ÅH jag förstod att det var du, så fina ord du skrev om mig. Blev en riktigt bra Slipsen-live igår, kul att så många var med i chatten!

    Tack snälla, hoppas aptiten kommer tillbaka till dig snart🙂
    kramar

  5. bitterfittan skriver:

    jag är alltid nervös över att det ska hända min familj något, eftersom vissa av dem är sjuka. bär alltid med mig det, och det hindrar oftast mig från att leva mitt liv fullt ut.

    sen är jag jävligt rädd för min egen destruktivitet. är bäst på att förstöra för mig själv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s