Dag 19 – Detta ångrar jag

Jag hade som avsikt att skriva ett inlägg per dag från det att jag började med utmaningen, dessvärre så blev det inget bloggande igår, men även om det hade varit riktigt trevligt att skriva sista inlägget på självaste nyårsafton, så tror jag inte att det hade fungerat. Igår var det fest hemma hos F, han har ju gått bartenderutbildning nu, så han ville ha lite ‘show-off’. Väldigt trevligt var det i alla fall.

Ibland när jag tänker på att livet skulle ha varit lättare om man bara hade kunnat pausa livet då man var liten och inte hade så mycket bekymmer; så tänker jag på detta.

Jag skulle vilja säga att jag lever ett liv med noll regrets men nej, det gör jag inte och faktum är att jag tror att vi alla har gjort saker vi ångrat, eller valt att inte göra något och sedan ångrat det. Men jag strävar mot att leva på ett sätt med så lite ångest som möjligt. 

Om ni skulle träffa mig på riktigt, kanske under en fest och börja prata med mig skulle ni nog inte säga att ”jaha, nämen var det hon som var så blyg?”, nej det skulle ni nog inte. Jag vet faktiskt inte vad folk skulle komma ihåg mig som, eller beskriva mig som, kanske vill jag inte veta. Men osäker är jag till tusen, även om jag kanske inte visar det så öppet. Jag är en sådan som verkligen är i behov av feedback och konfirmation. Jag tänker oftast för mycket på vad andra ska tycka och tänka om mig eller mina val, trots att det är mitt liv. Jag ångrar att jag, trots att jag är 22 år, i vissa fall känner mig som jag gjorde när jag var 12 och var livrädd för att verka ocool och därmed gjorde allting för att passa in och för att bli accepterad. Det vore nice att bara stryka över den där osäkerheten: osäker. Men tyvärr är det ju inte riktigt så enkelt, men jag arbetar på det.

Men visst, önskar jag allting som står här ovan, men på ett sätt…
Om jag inte hade varit sådär, hur hade mitt liv sett ut då? Jag vill tro att osäkerheten, rädslan och mobbingen fått mig att växa och även om det funnits problem och även om jag har gjort andra saker som jag ångrat under min uppväxt, så har jag kommit hit; jag jag har blivit klokare (får man hoppas i alla fall) och lärt mig mycket på vägen.

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i 30 dagar. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Dag 19 – Detta ångrar jag

  1. Jasmine skriver:

    Jag gillar dina inlägg. Du skriver alltid så öppet.🙂

    Svar: Tack snälla för din fina kommentar. Du sporrar mig verkligen, jag måste helt enkelt införskaffa mig ett fint block.❤

    Min pojkvän är från Stockholm, så vi ska tillbringa ledigheten hos hans familj. Det blir antagligen några kvällar med hans vänner också.

    På tal om att feedback är viktigt, kommer jag och tänka på det där med att skriva för sig själv. Då får man ju ingen direkt respons på orden man delar med sig av. Kanske är det farligt att stänga in sig för mycket i sina egna ord…?

    Kram, Kram❤

  2. Lisa skriver:

    På något sätt känns det så underbart (men även lite bisarrt) att jag varje gång kan känna igen mig i det du skriver, och jag önskar att jag kunde sätta de tankarna i ord på samma sätt som du gör.

    Jag är också rätt osäker och blyg av mig, men jag vet med mig själv att jag inte skulle ha varit den jag är idag om det inte hade varit så. Min syrra är väldigt utåtriktad och social, men många gånger hinner hon inte med skolarbete för att hennes vänner ständigt vill träffa henne. Jag undrar många gånger om det hade sett likadant ut för mig om jag varit mer som henne, och jag tror inte att det hade varit någon tillvaro för mig. Även om man inte gillar sin osäkra sida måste man fråga sig om man tycker om sig själv rent generellt, och samtidigt måste man fråga sig om man skulle vara den personen om man inte varit blyg.

    sv. Jomen, det är ju så!
    I mitt fall handlar det inte bara om uppmärksamhet — det är även igenkänande. Familjemedlemmar har blivit överraskade när jag nämnt att jag vill bli skådespelare trots att jag velat det sedan jag var runt nio år. Vissa har blivit överraskade när jag nämnt att jag älskar att skriva trots att jag driver en blogg och trots att jag var den som skrev längst på varje prov/uppsats under skolans gång. Jag funderade för några år sedan att läsa jornalistiklinjen, men fick höra att antagningspoängen med största sannolikhet var för höga för mig. Jag gick ut det gymnasieåret med 18,8 poäng i snitt med en förlorad motivation gällande journalistik…

    Vad glad jag blir över att min kommentar betydde så mycket, och jag hoppas verkligen att du förstår ärligheten i det jag skrev (och skriver!).

    Puss&Kram!

  3. Paparazzibecka skriver:

    Sv: Ja, jag får hoppas på det. Längtar till julafton!

    JA, trååååk. Vill också åka iväg, men först måste jag gå ut skolan och fixa ett bättre jobb så jag har råd. :p

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s