Dag 18 – Min favoritfödelsedag


När jag var liten älskade jag att fylla år, jag hade alltid svårt att somna kvällen innan och var bara så himla uppspelt, men det kanske ni känner igen? Precis som med julafton så har känslan kring födelsedagen blivit mindre och mindre, man vet redan i förväg ungefär vad man kommer att få. Mamma och pappa lämnar lite hintar, eller så önskar man sig en stor present och det är det eller inget speciellt, typ. Men det är ingens fel, det är väl kanske bara en del av utveckligen mot att bli vuxen, eller vad säger ni?

Men tråkigt nog har jag nog aldrig varit personen för just födelsedagsfester. Under min skolgång var jag inte direkt den populära, jag hade inte mycket vänner, så det blev liksom inga direkta fester. Jag kommer ihåg tre av mina fester och jag är 22 år i skrivande stund. Nu menar jag alltså ”fester” som har involverat endast nära familjemedlemmar.

Min första var när jag skulle fylla sju år, jag gick i första klass (jag började när jag var sex år gammal) och jag bjöd folk från klassen; alla tror jag, eftersom det var innan man riktigt lärt känna folk och hade bästisar (inte för att jag någonsin fick det under lågstadiet). Sedan bjöd jag även dagiskamrater, så det blev en härlig blandning av olika personer vilket inte blev en vidare hitt. Det var svårt att vara med alla och min pappa sade åt mig, när vi hade fiskdamm från balkongen att jag fick låta alla mina vänner gå före mig i kön, trots att det var min fest. Då blev jag sur och gick in i badrummet. Det är ungefär det jag kommer ihåg. Något som var bra med den festen var väl att det var jättehärligt väder och vi kunde vara ute i trädgården, i mars liksom!

Min andra fest var typ i femman eller sexan, kommer inte ihåg vilket av dem. Det var en tjejmiddag, vi hade det väl rätt trevligt och jag fick fina presenter. Mitt minne är lite luddigt men jag tror att kvällen slutade med att det kom dit två andra tjejer från parallellklassen (som bodde i området) och ville vara med. Jag sade att jag inte borde släppa in fler personer (mina föräldrar var hemma dock) och dessutom skulle alla börja åka hem snart, klockan var väl nästan tio på kvällen. Då sade dem att de funderade på att ha en annan fest, eller att folk fick komma dit. Några av de som var på min fest åkte hem och några gick vidare till dessa två tjejer. Så även den festen blev en flopp!

Min tredje fest var i gymnasiet, då hade jag jättetrevliga vänner och det var rätt mysigt. Jag gjorde däremot ett försök till en lite mer sofistikerad fest och lagade mat till alla (typ 10 pers). Gjorde italiensk pesto efter mammas recept (hon är från Italien), ingen större hitt. Tror någon mest ville ha pasta och ketchup. Jag ska också lägga till att detta var min 18-årsfest, det var stort. Jag fick en flaska Apple Sourz av en tjejkompis, den var supergod. Planen var att vi alla skulle gå ut på kvällen, gå ut på krogen. Jag hade rådfrågat mina kusiner i förväg, frågat vad för ställen som var rätt mysiga i stan och inte direkta kroghäng. Men det rann ut i sanden, först var den en av mina vänner som sade att hon inte kunde hänga på eftersom hon då skulle missa sista bussen hem; väldigt förståeligt! Dessvärre började folk tveka och det spred sig, tillslut så lades allt ned. Inte helt roligt, även om det var den bästa festen jag haft antar jag.

Det känns lite patetiskt, lite synd att jag aldrig haft någon riktigt lyckad fest. Men, men kanske får bli ändring på det snart. På senaste tid har jag mest känt att det är svårt att få folk att gå ihop, jag känner så många olika typer av personer, vissa är väldigt barnsliga och har sitt barnasinne kvar, något jag absolut gillar! Men att para ihop dem med mina mer, vuxna vänner, känns ganska konstigt. Jag vet att många av mina vänner har sagt ”men strunt i det!” och ”det är din fest, det är du som ska vara i centrum!” men det känns fel! Jag är alltid en sådan som vill att alla ska komma överens och må bra och trivas, det skulle kännas jättefel om folk mest satt och stirrade på varandra. Okej, det kanske är överdrivet, men ni förstår vad jag menar, eller hur? Men kanske får jag ta och ändra på det till nästa år, vem är med och partar med mig 2011?

Det jag kommer ihåg bäst, är väl de intima festerna med min mamma, pappa, lillebror och min bästa vän Linn som jag skrev om tidigare i denna utmaning; hon var min bästa vän under flera år!

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i 30 dagar. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Dag 18 – Min favoritfödelsedag

  1. Eleonore skriver:

    Många fina födelsedagar du fått! Visst är det någon förväntansfullt när man är liten med att fylla år, precis som inför julafton. Måste vara alla presenter man förväntar sig😛 Själv är jag inte så mycket för att fylla år längre🙂

    ÅH jag kan tänka mig att Kahls har riktigt bra praliner, dock aldrig köpt därifrån. Ja laktosfri choklad är det ju lite knepigt med, men ju mörkare chokladen blir dessto mindre är det väl i? Eller har jag fel där?🙂

    Det är klart att jag ska fixa mer laktosfria recept, brukar ju säga att alla ska få fika😀
    Ja men precis vad jag tänker med. Det är visserligen lite dyrare med laktosfria produkter men de är så bra idag att man inte skulle känna skillnad från ”vanliga” mejeriprodukter. Det känns som en självklarhet att alla ska få fika och inte bara äta frukt😛
    Hur firar du jul nu?
    kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s