Dag 11 – Mina syskon


Jag har min älskade lillebror som är född 1991 och adopterades av mina föräldrar från Thailand under sommaren 1994. Jag hade länge längtat efter en lillebror, jag var sex år gammal när han kom hit och det hade varit rätt så ensamt innan det. Vi fick massvis med papper hemskickade och mamma och pappa gick igenom ytterligare en adoptionsprocess, då jag var väldigt liten så kommer jag inte ihåg några direkta detaljer; men jag kommer ihåg första gången jag fick se en bild på honom och det var helt otroligt! Han var så söt och jag ringde och pratade med farmor om min nya lillebror. Det var så häftigt och resan ned och tiden vi spenderade i Thailand var underbar.

Min älskade lillebror kom att ta upp ganska så mycket plats, både hemma och bland släktingar, precis då han kom hit. Något sexåriga jag inte riktigt gillade helt. Jag menar, min ena killkusin och hans kompis lade beslag på honom när de kom och hälsade på och jag kommer ihåg hur jag gick in i min fars arbetsrum och satte mig i garderoben och surade.

Jag älskar min lillebror grymt mycket och är otroligt stolt över allting han har åstadkommit, har är verkligen underbar.

Sedan har jag egentligen ett till syskon (även hon icke biologisk, men för mig spelar inte det någon roll). Egentligen hade hon väl varit halvsyster till mig och min bror om hon hade funnits idag, då vi inte hade haft samma mamma. Hon dog innan jag föddes, så jag har inte ens träffat henne. Men ändå, det känns som att det finns ett band där i alla fall. Jag besökte hennes grav i somras för första gången på länge och för första gången var jag helt själv, utan min pappa och resten av familjen. Det var emotionellt och det var en hel känslostorm. Jag förundrades och förvånades över att jag kunde sakna och känna en sådan sorg gentemot någon som jag aldrig ens har träffat, jag har inte ens hört hennes röst någon gång.
Men när jag satt där på kyrkogården och såg min pappas (och mitt) efternamn på den gravstenen, det var som att något brast; hon kändes verkligen som min syster vid det tillfället! Som familj.
Och jag saknar henne väldigt mycket.

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i 30 dagar. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Dag 11 – Mina syskon

  1. Jasmine skriver:

    Bilden är jättefin!❤
    Inlägget är rörande att läsa. Starkt av dig att skriva så personligt.

    Svar: Tack för berömmet! Jag hoppas att mitt arbete och min studieteknik ger det resultatet som jag vill ha.
    Jag känner igen problemet med att man låser sig i skolan. Därför försöker jag göra mina anteckningar och skisser så personliga som möjligt. Då blir det MINA anteckningar, ingen annans.

    Åter igen; tack för dina fina ord.❤

    Kram

  2. Paparazzibecka skriver:

    Sv. Ja det är väldigt jobbigt. Och just den antibiotikan jag tar är så stark så min kropp klarar inte av hela dosen så jag får ta en mindre. INTE kul.

    Har du hört om terror bombningen? Är du orolig?

  3. Paparazzibecka skriver:

    sv. oj, inte kul att vakna upp sådär!

    Ja, och allt det där men 2012 kan ju vara en början nu. Det kanske blir ett världskrig..

  4. Lisa skriver:

    Inlägget är så fint skrivet att jag sitter tårögd och med ett fånigt leende på läpparna🙂

  5. Paparazzibecka skriver:

    sv. ja usch fy Hade varit en katastrof vilket det tydligen blir om två år..

  6. Jasmine skriver:

    Svar: Att du ens är så ärlig och skriver om dina syskon tycker jag är tillräckligt. Bilder tycker jag nästan blir FÖR personligt. Ditt inlägg var perfekt!

    Jag vill inte att du ska få för dig att jag har högsta betyg i alla ämnen, för det har jag inte. Däremot gör jag alltid mitt bästa och med den prestationen kan jag inte vara mer nöjd.

    Min kväll har varit mysig. Jag har kunnat slappna av, något jag har saknat. Satt vid mitt skrivbord några timmar och gjorde kort, kika in dem här; http://jasmineskortmakeri.blogg.se/2010/december/kort-68-69.html.🙂
    Hur har din kväll varit?

    Kramar

  7. Vanja skriver:

    Jag veet, visst är det mysigt ? Idag dock, på luciamorgonen, försov jag mig ! Missade luciamorgonen i kyrkan…. Men shit happens. Har fler gig idag så det går ingen nöd på mig, lucia i överflöd😉

  8. Josefin skriver:

    tack ska du ha! Jo, det är roligt att skriva den också! Man får visa hur man känner för sin familj och sina vänner, man säger det ju inte så ofta face to face liksom, tyvärr..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s