Dag 09 – Min tro

Jag har tänkt mycket på det här inlägget och hur jag ska skriva det. Kanske blir det här det svåraste inlägget av dem alla att skriva? Jag försöker i alla fall. 

På ett sätt kan jag välja att göra det här väldigt enkelt för mig, väldigt kort.
Jag tror inte.
Så är det bara. Jag är inte döpt och jag är uppväxt i en familj där tron inte har varit närvarande. Men min mamma är uppfostrad katolskt (även om hon inte är troende idag) och min mormor är verkligen troende.

Men även om tron inte har varit en del av min uppväxt så kommer jag alltid att komma ihåg min kära, älskade farfar. Han var en väldigt ståtlig man enligt mig, en man som kanske inte alltid var så pratglad men han lyssnade gärna. Min farbröder som alla är ateister brukar ofta ha heated discussions om religion och när min farfar fortfarande var i livet brukade han mest sitta tyst och inte säga något. Han lät diskussionerna fortgå, men när det blev för – enligt honom – negativ ton i diskussionen drämde han näven hårt i bordet och sade med hög röst ”låt de troende tro”.
Något som jag har försökt att leva efter så gott jag kunnat. Visst kan jag reagera på vad vissa religiösa har sagt i intervjuer och känt att jag verkligen inte håller med eller bara känt att det hela är bisarrt. Men samtidigt är det intressant och lite fascinerande att höra vad andra människor har för tro och hur de ser på världen.

Jag tycker absolut att man ska respektera andra för deras olika religiösa ståndpunkter, så länge jag inte behöver hålla med eller känna att de prackar på mig något. Jag måste också få tro på det jag tror – eller snarare inte få tro.

Däremot så har ju religionen separerat människor, släkten och olika ”raser”. Det känns hemskt enligt mig, varför ska man dömas efter vad man råkar tro på, vad man ber till? Jag gillar inte att vissa religioner är så fientliga mot andra religioner. Religioner har skapat krig och vissa säger att allting vore bättre om religionen inte fanns helt enkelt. Men det känns – enligt mig – för starkt, för extremt. Det finns mycket farligt med religion, då det som sagt skapar klyftor och det är farligt med extremister; men de är alltid farliga, oavsett om religion spelar in i det hela eller inte.
Men det finns aspekter då religion är en privat ensak; att de bara har en tro helt enkelt, de kanske inte ens går i kyrkan eller läser bibeln eller bryr sig vidare mycket. De bara tror. Vad är det för farligt med dem?

Min första pojkvän var väldigt troende, sjöng i kyrkokör och gillade till exempel inte om man tog Hans namn in vain. Han trodde inte på evolutionsteorin, något som jag aldrig skulle kunna ifrågasätta. Han sjöng i kyrkokör. Men en del av mig blev lite avundsjuk, för han trodde så starkt på något. Det måste vara skönt att ha en punkt i livet, något som man inte ifrågasätter, något som aldrig ändrats. Att få ha en gud att luta sig tillbaka mot, att söka tröst hos.

Men detta ändrar inte mig, jag är ateist. Även om jag ibland kan känna att jag skulle kunna kategorisera mig som agnostiker…men det är bara ibland.

Jag tror på kärleken.
Jag tror att det inte finns några direkta rätt och fel, när det gäller vad man tror på.
Jag tror att människor är både snälla och dumma, det är inte bara svart och vitt.

Det här var otroligt svårt att skriva om, känner att detta kanske blivit luddigt. Men hoppas att ni tyckte att det var okej!

Nu tror jag att jag ska återgå till Idol/Nobelfesten. Ska försöka se ifall jag kan hitta mina föräldrar på dansgolvet i gyllene salen.

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i 30 dagar. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Dag 09 – Min tro

  1. Jasmine skriver:

    Jag tror inte heller på en Gud, men visst måste jag erkänna att jag tror på himlen.❤

    Svar: Du kände dig krasslig härom dagen. Hur känner du dig nu?

    Kram

  2. Idun skriver:

    Jo de tär bra här🙂 Lite trött, men man får väl skylla sig om man sitter uppe till midnatt när man har småbarn😛

    Jag tror inte på gud eller jesus, däremot tror jag på något som jag inte riktigt vad det är, men ja, något tror jag, något som jag bara känner av ibland, b.la. min morfar❤
    kram

  3. Jasmine skriver:

    Svar: Det känns inte alls kul att jag måste plugga över helgen. Det tar emot, kan jag villigt erkänna.
    Åh, tack snälla för berömmet om min handstil. >.<❤

    Jag måste nog ta mig tiden att göra lite kort och kanske (i bästa fall) sticka klart min mössa.

    Visst är det en tröst att tro på himlen. Men jag behöver den trösten.

    Usch då! Hoppas att huvudvärken har lugnat ner sig till imorgon.
    God natt.

    Kram

  4. Lisa skriver:

    Jag tror inte heller på Gud, men jag vill inte förneka Honom. Det handlar mer om att jag väljer att tro på människan och alla våra egenskaper, och att det är den typen av tro jag värdesätter mer.

    sv. Åh, vad underbart att kunna se sina föräldrar där😀
    Hur kommer det sig att din pappa kunnat vara med så pass många år? Nobelfesten är trots allt ingen lätt tillställning att komma in på.

    Puss&Kram!

  5. *sv:* tack så mycket, jag har fotograferat i 3 år men mer seriöst i ungefär 1 år😀

  6. rebecca skriver:

    jag är inte heller döpt eller kristen. Bor dock i ”Sveriges lilla Jerusalem” så det är som en ”självklarhet” att man ska vara troende här.
    sv; tack för omtanken. Jag tror inte jag orkar till skolan imorgon, har ont i halsen nu. Hoppas du har det bra, kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s