Dag 08 – Ett ögonblick

Det finns många ögonblick och det är just ögonblicken som jag känner kan ändra så mycket; de kan vara avgörande. Lite som detaljer. Det kan vara de ögonblicken som faktiskt betyder något.
Jag har läst att många som gjort/gör denna utmaning har haft problem med just detta inlägg. De har suttit i timmar och bara funderat. Men just det här känns så självklart för mig.
So I guess I’m lucky, here goes.


Det var 1994 och jag, mamma och pappa var i Thailand, Bangkok för att vara exakt. Det var varmt, härligt väder och jag har för mig att detta var på sommaren. Jag var sex år gammal och var sååå uppspelt. Varför? Jo, jag skulle få träffa min lillebror! Efter all denna tid (det kändes i alla fall långt när man var sex år, vet inte hur långt tid det tog på riktigt) så skulle vi äntligen få träffa honom. Hemma hade vi bara fått se en bild och gud så söt han var på den, men the real deal var ju häftigare.

Vi stod utanför barnhemmet och väntade på att få komma in på den inre gården. Då vi klev ut på den sidan av byggnaden var där massvis med barn, pappa hade videokameran med sig och alla barn blev nyfikna och ville se. Så helt plötsligt ser man att en av kvinnorna som visade oss in kom gående mot oss med min älskade lillebror bredvid sig. Han var ännu sötare i verkligheten, så söt och så liten på något sätt. De kom och satte sig vid bänken där vi var och jag, mamma och pappa slog oss ned bredvid kvinnan – som nu hade min bror i famnen. Mamma och pappa försökte säga hans Thailändska namn men han var superblyg och vem kan klandra honom? Han var inte ens tre år gammal och hade nog inte sett vita människor på så nära håll, han var nog rädd.

Jag som är indisk, såg väl lite mer ut som honom, dock var det väl inget som jag reflekterade kring just vid den sekunden då jag reste på mig och satte mig närmast honom. Jag sade hans Thailändska namn och han kikade upp på mig. Han verkade inte lika rädd.

Senare den dagen grep han tag i min hand, hårt! Med sin lilla. Vi gick omkring inne på gården och jag kände mig lyckligast i världen.

Annat var det när vi skulle därifrån och jag fick reda på att jag inte skulle få ta med honom hem till hotellet på direkten. Han var ju min lillebror, varför skulle jag inte få det? Men mamma och pappa förklarade att vi skulle få träffa honom ett par gånger först, innan allting blev klart. Jag blev lite sur, men var ändå mest glad (och det kan man se på videokamera-banden), jag hade ju fått träffa min lillebror!

Hade samma sak hänt idag hade jag nog gråtit en skvätt eller tio…

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i 30 dagar. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Dag 08 – Ett ögonblick

  1. Idun skriver:

    Åh va fint skrivet🙂 Låter verkligen som en härlig upplevelse.
    Kul att han tydde sig till dig och höll dig i handen!🙂
    Kram

  2. Lisa skriver:

    Jag tror att många skulle ha haft lätt för sig att beskriva ett ögonblick om de varit med om det som du beskrev, men jag tror att få skulle ha lyckats beskriva det på ett sådant vackert och ärligt sätt.
    Det jag verkligen tycker är underbart är att han kände sig så pass trygg i ditt sällskap redan i det ögonblicket🙂

    Puss&Kram

  3. Anna skriver:

    Vad gulligt!

    Bara att fråga på så svarar jag bäst jag kan! Haha, ingen fara om snygghetsgrad eller vad man kan kalla det – man orkar sällan göra mycket själv när man gör på andra hela dagarna! Och fuskar man med att dricka vatten tar det ut sin rätt!

    Praktiken är en sminkning i en Mist-butik (skolans märke).. Typ som Makeup Stores privatkurs för 495 – fast Mist men precis likadan i övrigt!

    Jag ska ut & springa lite ärenden & så nu på förmiddagen – skickar iväg ett sms senare =)

    Kram

  4. Paparazzibecka skriver:

    sv. tack. ja, det är sjkt jobbigt, speciellt nu när jag fått en hudinflammation som klia hemskt mycket så jag vill bara riva sönder huden. :((

  5. GALENPANNA skriver:

    haha jo faktiskt.. men det har man vant sig vid iallafall! jag fick en massa pengar & presentkort + moppekortet betalt:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s