Dag 07 – Min bästa vän

Ärligt talat så vet jag inte ifall jag har en bästa vän just nu.
När man var yngre så var det världens undergång, ja om man inte hade en bästa kompis. Det är ju självklart att man måste ha det, eller hur?


När jag var yngre var det även en oskriven regel som handlade om att man absolut inte fick ha fler bästa vänner än en. Man skulle ha en bästis. Vilket på ett sätt är logiskt, bäst är ju bäst. Det borde ju inte finnas flera av dem. När jag var liten så hade jag en bästa vän; Linn. Hon var mitt allt och vi pratade jämt med varandra i telefonen, jag vill minnas tre timmar långa samtal och en hel del fnitter. Vi sov över hos varandra och skrev dagbok parallellt och hon var den enda som fick läsa i min (och vice versa). Det var hur härligt som helst, nu när jag på senare år har läst igenom de gamla dagböckerna så får jag tårar, det är så fint. Jag älskade den vänskapen och jag älskar Linn fortfarande, såklart! Vi hade en hemlig klubb också, men det ska ju inte nämnas här. Det var ju hemligt, det sade jag ju.

Vi var varandras motsater egentligen, jag är brunhyad och hon ljus. Jag hade bruna ögon och hon blåa. Jag var kort och hon var lång. Ja, listan kan göras lång. Men det var även det som var det fina; vi var perfekta tillsammans ändå, varandras komplement kanske man ska säga?
Samtidigt var vi, när det gällde vissa aspekter, otroligt lika. Det var underbart.

Men det var någon gång när jag gick på högstadiet som vi verkligen gled isär, kanske var det till och med tidigare. Jag tror att det delvis var mitt fel, jag hittade min första pojkvän och han blev mitt allt. Literally, något jag – såhär i efterhand – inte är stolt över. Så jag gav inte min och Linns vänskap allt jag hade kunnat ge. Men kanske hade vi glidit isär ändå? Hon hade flyttat, bytt skola, blivit mer populär och vart var jag? Kvar på samma ställe som tidigare.

Numera så träffas vi inte alls ofta, väldigt tråkigt, men på ett sätt är jag inte hemskt ledsen över det – misstolka mig inte nu! Anledningen till detta är att hon alltid kommer att vara speciell. Hon kommer alltid att vara min bästis. Visst kändes det lite egokrossande, på ett sätt, när hon senare nämnt sina bästisar. Men herregud, sekunden efter den känslan infunnit sig har jag bara velat skratta åt mig själv, det är klart att hon har sina nya vänner och det har jag också numera. Det sköna med Linn är också att då vi faktiskt ses, så bara flyter det på ändå. Hon är underbar och jag önskar att jag hade lagt ned mer krut på henne!

Idag har jag nog ingen bästa vän, det är lite tråkigt på ett sätt. När jag har sett på Sex and The City eller Gossip Girl, så har jag alltid varit lite avundsjuk på relationen mellan tjejerna i SATC eller relationen mellan Blair och Serena (när den relationen väl är bra). Men jag har många bra vänner, jag vet inte om jag skulle kunna sätta någon i toppen som Bästa Vän, men vem bryr sig? Så länge man har riktigt bra vänner, så är allting bra. Right?

Att min sambo är en av de som känner mig bäst, är nog inget konstigt och på ett sätt är han en bästa vän också, men han faller i en helt annan kategori enligt mig. Dessutom känns det lite cheesy att ens nämna sin sambo såhär…

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i 30 dagar. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Dag 07 – Min bästa vän

  1. Plutten skriver:

    Nu! Äntligen kom jag in på rätt blogg:) Tyvärr så hade du missat o skriva med den här bloggadressen, du hade bara lämnat den gamla…men nu så, nu är jag här!

    Vad skoj att läsa lite om dej, mer personligt, mera du! Ser fram emot att ”lära känna” dej lite mer. Jag är ju oftast väldigt naken i min blogg…

    Angående det här med bästa vänner. Jag tror inte på det längre. Har många gånger i mitt liv trott jag haft en bästa vän, men blir alltid besviken. Jag är en sådan som tror på kärleken och tror på allt vad folk säger. Jag är alldeles för blåögd. Så det slutar alltid med att man blir besviken. Tyvärr…

    Massa kramar!

  2. Jasmine skriver:

    Jag kan verkligen känna igen mig i ditt inlägg. Det där med eviga samtal, fnitter, lekar som var livsviktiga och hemliga klubbar med användarnamn och lösenord.
    Fint inlägg från början till slut.

    Svar: Jag håller tummarna för att intervjun gjorde gott intryck på de som kanske kommer att bli dina framtida handledare.

    Kram

  3. Lisa skriver:

    Jag kan faktiskt känna igen mig i ditt inlägg — lite väl bokstavligt faktiskt. Min bästa kompis heter Linn. Hon är blond, ljus, blåögd och 1,81 m lång. Visserligen är jag lika ljushyad som hon är, och mina ögon är inte bruna, men på många sätt är vi varandras motsatser samtidigt som vi är varandras likheter.

    sv. Vi läste en hel del under högstadiet på svenskan, och vi fick ofta uppgifter som gick ut på att dra kopplingar mellan texterna och det verkliga livet. Men vad kul att du gillade det!
    Jag tänkte faktiskt fråga dig om du var intresserad av att göra det😉
    Om jag ska vara helt ärlig är jag intresserad av att läsa någon kurs i antingen psykologi eller sociologi nästa år, men jag håller fortfarande på att spåna bland olika kurser.

    Jag håller dels på med självbiografin, men jag kommer ingen vart med den. Jag funderar faktiskt på om jag ska låna Blondinbellas bok för att se hur hon lagt upp innehållet där. Annars fick jag en idé förra veckan som fortfarande ligger och gror. Men om du vill kan jag försöka skriva ett eller två kapitel och skicka dem till dig ^^

  4. Lisa skriver:

    sv. Jag tror inte att det är samma, men jag är verkligen nyfiken på vad som skulle hända om man låste in de två i samma rum :p

    Jag förstår vad du menar med programmen — jag vill också läsa program, men samtidigt vet jag inte riktigt vad det är jag vill läsa i sådana fall. Det verkar intressant med journalistik, men jag är rädd att jag efter halva tiden kommer känna att det inte är något för mig. Jag vill inte hamna i ruta ett igen…

    Jag är inte heller så förtjust i Blondinbellas sätt att skriva, men jag vill ändå få någon inspiration till upplägget. De självbiografier jag läst hittills handlar om år av våldtäkter och andra typer av övergrepp; boken börjar med bakgrunden som lett fram till övergreppen och slutar med hur deras kamp fortsätter. Det blir en kronologisk följd, och det är inget jag kan använda mig av. Men vem vet; jag kanske lyckas komma på något eget trots allt.
    Jag kan faktiskt förstå din rädsla när det gäller ”struktur-plagiat”. Även om det inte är olagligt vill man ändå göra någonting eget och unikt istället för att hoppa på någonting som någon annan kommit på. Var det så du menade?

    God natt på dig med🙂
    Puss&Kram!

  5. GALENPANNA skriver:

    det är faktiskt lite svårt! speciellt då man skulle skriva om ett ögonblick, fick nästan panik då jag satt och funderade på vad jag skulle skriva om i en timme.. men jag tycker du skrev bra om ”din bästa vän” ändå!

  6. Hejsan!
    Nej jag ska inte åka till Kina😉 Om du läser så förstår du inlägget lite bättre😉

    Jodå jag kommer ihåg din gamla blogg🙂
    Hur känns det att inte vara anonym längre då ? i blogen altså?

    Alicia mår bara bra tack.

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s