Som plåster på såren?

Det är verkligen sjukt tråkigt, irriterande och smått deprimerande att vara arbetslös. Dessutom känner man sig lagom egocrushad och meningslös. Jag menar, man kollar på vänner som är superduktiga och pluggar och undrar varför man inte kan vara så duktig själv. Är det bara så att jag saknar motivation – vilket är den ursäkten jag använder själv – eller är det faktiskt så att jag inte är bra på att plugga? Gymnasiet och så gick ju super, men vad hände sedan? Vill inte tro att jag är dålig, utan bara inte har hittat mitt race.
Igår så skulle jag ju ha varit på arbetsintervju, men de ringde precis innan jag gick hemifrån och sade att positionen inte längre var aktuell, så jaha. Det var ju underbart att höra. För att se det positivt så hade jag inte börjat åka i alla fall. Så när min kära mor ringde idag för att fråga hur det gick, tja det var ju inte så mycket att tala om. Vidare så började hon såklart att ta upp min journalistutbildning som aldrig blev klar, att det vore bra om jag bara klarade av den. Men enligt mig så är det inte så bara…då hade jag väl klarat den första omgången så att säga? Men jag vet att hon vill väl, det är bara så att jag är smärtsamt medveten om att det vore bra om jag hade klarat av den utbildningen, för det är ju skriva som jag vill göra! Men det rätt jobbigt att höra det man borde ha gjort. Även om det må vara sant…
Men så idag när jag satt och skrev arbetsansökningar och lyssnade på julmusik, så fick jag ett samtal om en annan intervju; de vill tydligen träffa mig på onsdag. Så nu får vi hoppas på att det här går bra. Lite plåster på såren kanske?
Nu ska jag göra mig i ordning för en fin middag hos två väldigt underbara personer! Det ska bli jätteskönt att få koppla bort allting annat och fokusera på trevliga, härliga saker. Tack F och J i förhand, det kommer nog att bli en superbra kväll.

Om rhulth

En adopterad 28-åring med en masterexamen i socialantropologi, frilansreporter, samt en skriv- och läsfantast. Frilansar för Adoptionscentrum. Bor utanför Stockholm och kontaktas enklast via rinki.hulth@gmail.com
Det här inlägget postades i Jobb. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Som plåster på såren?

  1. Lisa skriver:

    Jag håller tummarna för dig!

    Det är inte så konstigt att man inte gillar att höra om sådant man borde ha gjort, eller borde göra. Om man tänker efter är det mycket man bör göra, men det är inte nödvändigtvis det man själv behöver.

  2. Jasmine skriver:

    Synd att inte arbetsintervjun blev av. Jag hoppas på att den på onsdag genomförs och att den går bra. I bästa falla kanske du till och med har ett arbete inom kort.🙂

    Bilden är fin!

    Svar: Hej! Roligt att höra av dig. Med mig är det bra, tack. Hur mår du?
    Jag är glad att du skrev till mig. Jag tycker det är givande att skriva med dig.

    Trevlig kväll.
    Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s